Detta har hänt!

Nu är det ett tag sedan jag skrev och jag ska berätta varför.
1: Mina bodysar har anlänt från Litauen och är bara helt underbara (nu kan jag andas ut) Bilder kommer inom kort:)
2: Micke blev magsjuk igår, eller fick någon slags magsjuka. Han kom hem i tisdags och kände sig illamående och supertrött. Tisdagen var förövrigt den dagen då båda barnen somnade innan klockan åtta (har inte hänt på säkert fyra månader). När jag kom ut från Fannys rum efter läggningen så hade maken också gått och lagt sig. Så där stod jag, ensam före klockan åtta och kunde inte ens jobba, eftersom kontoret nu för tiden är i sovrummet. Hur som helst så sov han hela natten och i stort sett hela dagen efter och sprang och sket däremellan (ursäkta ordvalet). Idag är han betydligt piggare, men...Nu har Lilly börjat skita i stället. Själv kände jag mig illlmående innan middagen och blev dyngtrött. Har nu fått i mig middag, men kroppen känns öm och trött, så någon bassilusk är det som härjar i det Engströmska hemmet.
3: Vi fick första husritningen idag (se bilder). Han har dock glömt att rita i halvmånefönstret ovanför ytterdörren och sedan har han inte ritat in att det ska bli spröjsade fönster, men annars ser det ut som det kommer att göra när vi flyttar in på Blåklintsvägen. Fint va?

Måste också berätta om badhusbesöket som jag och tjejerna gjorde idag. Började med att jag fick beröm av Fannys ena dagisfröken för att jag verkar hitta på så roliga saker med barnen (blev jätteglad för det, äntligen någon som uppmärksammar att man slår knut på sig själv för att göra barnen glada).
Vi anlände till en tämligen tom simhall, men det dröjde inte många minuter innan vatenngympa-tanterna kom in. Fanny ögon blir som ping-pong bollar. Högt och tydligt säger hon och pekar på en tant:
"Mamma vilka jättestora tuttar den tanten har" (till saken hör att Fanny begåvats med en mamma med marknadens minsta bröststorlek, så ett par "normala" tantbröst är som jättestora sandsäckar för henne)
Fniss från tanten i fråga.
Sedan kommer en annan mamma förbi med en del övervikt (tror inte att hon hörde):
"Titta mamma, vilka STORA ben hon har".
Här var jag tvungen att hejda min dotter och förklarade att man inte pekar och pratar högt om andra människor:
"JAG PRATAR INTE HÖGT". Huua.
Badandet gick smärtfritt, båda tjejerna hade superkul, sedan var det dags att duscha. Alla andra skulle också duscha. Fanny börjar dessutom i den vevan bli lite småsur för att hon fryser och är hungrig. När vi står och torkar oss blir vi tvugna att flytta på oss eftersom en av tanterna har sitt skåp bredvid oss. Fanny muttrar missnöjt och tittar på den nakna tanten, och sedan på sin nakna mamma och säger:
"Mamma, du har en sådan fin snippa"
"Tack, det var snällt sagt" säger jag.
"Och du är inte ett dugg tjock" säger hon och slänger arga blickar på tanten. Ingen skrattar. Är de inte härliga alla "nästan 4-åringar"?
Det finns alltid något att berätta när vi varit i simhallen.
Kram
Tina

Dagens fråga!

Varför kliar det ALLTID i näsan när man byter bajsblöja eller gör rent i toaletten?

Förälskad!

Jag har hittat en dörr från Nacka Byggnadsvård som jag är helt förälskad i(är galen i "kryss"). Den vill jag ha till lilla toaletten i vårt blivande hus. Självklart ska den renoveras. Slipas och målas, igen och igen. Förmodligen byta ut glaset till ett frostat glas (så man får göra sina behov ifred). Men är den inte underbar? Sen att nära och kära i min omgivning inte är lika entusiastiska (inga namn nämnda) det struntar jag i. Det gäller bara att övertala och övertyga och hoppas att ingen annan hinner förälska sig innan min övertalningskampanj är över. (och gud nåde den av er läsare som skulle få för er att köpa den före mig:))

Härliga ungar!

Om mindre än två veckor fyller vår lilla tjej ett år. Den här tiden är så härlig. Hon är bara helt ljuvlig med alla sina grimaser och läten. Nu kan man få sig en puss också om man ber henne. Då kommer hon med öppen blöt bebismun och "slukar" en. Man blir varm i hela hjärtat. Idag på eftermiddagen åkte vi hem till min pappa för ett bad i badkar (vi har ju inget själva så en tur till morfar är alltid uppskattat). Då lyckades han ta den här härliga bilden när lillasyster ger en blötpuss till storasyster mitt i vattenleken. Ahhhh:)

Nya tag!

Nu har vi tagit nya tag! Jag VÄGRADE rita ett tvåplanshus, så vi ritade helt enkelt om vårt enplanshus. Visst, vi var tvungna att ta bort en del som t.ex. Mickes dubbelgarage, det fick minskas ner till ett enkelgarage. Sen blev det ingen ingång mellan garage och hus, fanns liksom inte plats. Tvättstugan blev lite mindre och vårt sovrum blev lite mindre, sedan kanske jag inte får ett fönster över diskhon i köket (har alltid varit min dröm, att kunna titta ut när jag diskar), men över det hela taget tycker jag nog att det blev bra. Micke ska träffa arkitekten idag igen så får vi se vad han tycker. Det röda tegeltaget har jag också accepterat. Det går faktiskt att ha ett grått hus till tegelrött tak (har sett det i verkligheten), men vi har ännu inte betämmt färgen på huset.
Nu hör jag en mycket missnöjd "snart 1-åring" så jag får väl kila dit och pussa lite.
Kram
Tina

BAKSLAG!

Igår var vi till arkitekten med vårt egenritade enplanshus som vi trodde skulle bli vårt nya hem. Allt gick bra hos arkitekten och han hade inga invändningar på vår ritning. Överlyckliga och förvånade över hur lätt allt gått satt vi oss i bilen och åkte hem. Senare på eftermiddagen ringer arkitekten som synat ritningen över marken lite nogrannare och meddelar att vårt hus är för stort.
Säljaren sa till oss att vi fick bygga 180+60, så vi ritade ett hus på 170 kvm med 60kvm garage som sitter ihop med huset. Men enligt ritningen får vi bara bygga ett hus som är 160+50, vilket betyder att vi måste minska ner vårt bostadshus med 10 kvm och garaget lika så. Skulle vi göra det så blir rummen ungefär lika stora som vi har idag och mitt "jobb/arbetsrum" blir inte mycket större än det jag har nu. Så vad är då meningen med det? Nej, vi får tänka om (läs:rita om) och bygga ett tvåvåningshus som jag ABSOLUT inte vill ha. Jag vill inte springa i en trappa upp och ner hela tiden, jag vill inte städa en trappa. Dessutom så måste vi helt plötsligt ha tegelrött tak (fast vi från början fick ha hur vi ville, enligt säljare), så vårt gråa hus kan vi ju kyssa adjö. Jag skulle vilja vrida nacken av säljaren och känner för att lägga mig på golvet och skrika. FAAAAN. Ja, det gick för lätt helt enkelt. Förstår ni alla hur mycket leksaker vi kommer ha i den där J-la trappan eftersom tjejernas rum kommer hamna på övervåningen. Nej nu vill jag bo kvar här. SNYFT!

Micke har skaffat sig älskarinna!

Micke har skaffat sig en älskarinna. Hon heter "stegräknerskan". De har alla på hans jobb fått en stegräknare som ska motivera till mer fysisk aktivitet. De är indelade i lag och kan även individuellt få pris om de rör på sig tillräckligt. Och plötsligt, från att ha hatat att promenera så tar han en sväng varje dag. Här hemma står jag och gapar. Var det så enkelt att få med honom på promenad, ja då kunde jag ju köpt en stegräknare för flera år sedan. Själv tar jag mig gärna en runda med stavarna tills rumpmusklerna skriker (jakten på den rundade rumpan fortsätter). Men har ALDRIG fått med mig Micke. Nu har vi ju barn så det blir ju inte att vi går tillsammans i alla fall , men det här kanske är början på en era. Kanske att vi går där som pensionärer. Jag med mina stavar och Micke med sin stegräkanre i matchande overaller, det vore nåt:=)

Stora tjejen!

Nu har vår stora tjej blivit ett snäpp större. Idag tog jag en vilt protesterande "snart-4-åring" till babyland. Hon ville hellre vara hemma med pappa, men jag lockade med: "det blir ju bara du och jag gumman, Lilly får inte följa med(blink, blink)"
"Hon får följa med för mig mamma".
Nehej, det funkade inte.
"SNÄÄÄÄÄLLA FANNY, mamma vill inte åka själv, buhhuhhuuu".
Det funkade.
Sedan har jag en så bra dotter, så hon valde den allra billigaste stolen (som killen i affären sa var lika bra som dom dyra, honom gillade jag). Anledningen till att hon valde den, var att det var den enda som fanns i ljusblått (favoritfärgen). Två nöjda tjejer åkte hem till Bålsta igen. Jungfrufärden vänd åt "rätt" håll blir i morgon.
"Det ska bli så spännade att titta åt samma håll som dig mamma".
Ibland kan de mest nödvändiga ting bli spännande:)
Kram
Tina

Almanacka 2008 från ORDNING & REDA på Tradera. (slutar: 2008-01-24 21:09)

Är det någon som ännu inte köpt en almanacka? Fynda mitt (eller min systers felköp till mig) på Tradera. Första gången för mig. Spännande:)
Har en exakt likadan själv, men ett mindre exemplar. Den jag säljer är A5.
Tryck bara på rubriken så kommer du direkt till annonsen på Tradera.

Ska "vila pågår" fortsätta vila?

Ja, nu när det är nytt år så blåser ju ändringarnas vindar in. Mitt påslakanset "vila pågår" har ju hängt med sedan starten, och i höstas hade jag definitivt bestämt att lägga ner produktionen. Bara dagar senare så får jag ett mejl från en jätte intressnat återförsäljare som bara vill ha "vila pågår". De är inte intresserad av något annat. Hmmm hur göra? Det som tar emot är att det är en jobbig process att framställa dem och dessutom har grossisten höjt priset på tyget med 5:-. Det låter kanske inte så mycket, men det blir en del på alla meter jag köper in och det måste ju läggas på till återförsäljarna. Tycker ni att "vila pågår" är värt det? Jag älskar ju själv det påslakansetet och jag har det självklart till mina barn, men....
Bilden ovan är när Fanny var omkring två år och hade 39 graders feber. Hon bäddades ner i soffan och somnade som en stock, bilden är alltså inte arrangerad. Och då fick man tassa på tå, för då pågick vila.
Kram från en velig företagare.

Mmmmm marabou

Jag är en riktig godisråtta. Jag varken röker eller dricker (kan ta en drink någon gång ibland, men mer blir det inte), men däremot är jag galen i godis. Jag försöker att inte äta godis mer än på lördagar, men det går sådär. Det är inte bara jag som är en godisråtta av rang. Fanny har nog ärvt den egenskapen. Hennes favoritfilm just nu, som helst spelas två gånger om dagen (om hon fick bestämma själv) är "Kalle och chokladfabriken". Själv känner man sig som en skåpsupare om man ska smyga in en godis i munnen när hon gått och lagt sig. Sen får man vara noga med att inte komma för nära om hon skulle ropa på en. Då sätter hon sig upp på en gång och frågar: "Mamma, har du ätit godis?". Dessutom, när man slänger godispapper i sopptunnan så måste man gömma det under någonting annat, annars upptäcker hon det direkt på morgonen. Kanske skulle vara enklast att bara äta godis på lördagar? Men man blir ju så förbannat sugen.
Go och gla´kexchoklad / Tina

Ingen återvändo!

Dagens VILL HA: Plyschbakverk från bombadill. Undrar om de kikat i min idébok, hade nämligen en idé (2006) om bakverk i plysch, bl.a. bullar, dammsugare och prinsesstårtor. Hade jag bara haft mer pengar.....
Bombadill
Tack för kommentarerna om ekologiskt. Jag har nu beställt provtyg som ska provsys
och provtvättas. Återkommer med färdigt resultat.
Nu är även kontraktet på bodysarna påskrivet och klart. Nu finns det ingen återvändo. Hoppas jag mätt rätt. (Shit)
Även julen har dansat ut. Fanny kunde inte alls förstå varför vi skulle plocka bort allt det vackra och glittriga, och lite vemodigt kändes det att plocka undan ljusstakar och annat som har lyst upp vintermörkret, men samtidigt så är det skönt att få undan allt det juliga röda. Vi bestämde dock att ha kvar glasröret med kottar som vi plockade och spejade vita. De känns ju mer som en vinterhyllning än en hyllning till julen.
Nu toklängtar jag till våren. Eller så kan det bli ordentlig vinter så vi får fortsätta roa oss i backen. Hittade snödroppar i rabatten som är på väg upp, lite tidigt va?

"Liten Kärlek" blir ekologisk?

Igår när mitt hemska brev kom, damp det även ner en ny tygkatalog från min grossist.
Inte så många nyheter, men det fanns en som fångade min uppmärksamhet. Tre nya ekologiska bomullstrikåtyger. Är lite sugen på att byta ut "liten kärlek" till ekologiskt tyg. Blir då ca 15:- dyrare. Tankar på det? Finns det intresse? Sen skulle jag vilja göra en helt ny filt i natur med en som vanligt liten finurlig etikett som har med det ekologiska att göra. Ni återförsäljare (om ni läser det här).
Har ni haft någon förfrågan på ekologiskt?

Kram
Tina

Min största fobi blir sann!

Ett högst ovälkommet brev damp ner i brevlådan idag. Det var från min läkare. Det stod att mina provsvar var tillbaka och att mina B12 och folsyre värden var låga.
Och vad är det med det då, tänker ni. Jo, med det resultatet så följde en remiss på gastroskopi. För er som inte vet vad det är, så är det en undersökning av strupe och magsäck, med kamera. Det är min största skräck i livet. Finns inget som jag blir mer rädd av. Tyvärr har inte läkarna röntgensyn. Var är Clark Kent när man behöver honom?
När jag för ett par år sedan låg och väntade på att bli inrullad till operation. Gallblåsan skulle bort, så satt ett par och väntade på att mannen skulle få göra just denna hemska undersökning. Själv kände jag mig lättad som "bara" skulle operera bort ett organ från min kropp. Nu har jag inte bara opererat bort ett organ, nu ska jag bli tvungen till denna tortyr. Är så rädd så jag skakar. Jag förstår samtidigt att jag kanske få en förklaring på mina ständiga illamåendeattacker, mina magsmärtor och avsaknaden av aptit. Jag vill göra undersökningen, jag vill bara inte vara vid medvetande när jag gör den. Kan man välja att få magen uppsprättad i ett kejsarsnitt (självklart efter samtal) så skulle det väl inte vara helt omöjligt att ge mig lite sövande medicin (självklart efter samtal). Jag tror nog att jag skulle överleva undersökningen, men minnet av den skulle ligga som en sprickfärdig finne i min själ, som när som helt skulle spricka och skicka mig till psykologen. Går gärna till psykolog, men jag ser då mina tusenlappar få vingar helt i onödan. När kallelsen kommer så är det jag som ska vara jobbiga patienten och kräva samtal innan. De ska vara MYCKET övertygande om jag så ska sätta min fot i det där undersökningsrummet. Men jag är sååå rädd.

Snögubben!

Idag har det varit sådär otroligt tråkigt väder så jag höll tjejerna inne så länge det gick. Sen insåg jag att om den utlovade snögubben någonsin skulle födas ur snön så var det dags nu. Snön är nämligen på väg att försvinna alltför snabbt. Efter tjat om påklädning som nog höll i sig i en halvtimme så började äntligen Fanny klä på sig sina termobrallor. Hon har precis lärt sig knäppa knapparna själv så jag fick absolut inte hjälpa till. Jag riktade min uppmärksamhet till lillasyster som för andra gången lyckats få av sig strumporna. Då hör jag bakom ryggen:
"Jävla termobrallor".
Jag vänder mig om och ser Fanny fajtas med sina hängslen som inte vill som hon.
"Men Fanny, så får man inte säga!"
"Lugn mamma, jag sa inte till dig".(!)
Till saken hör att jag nog svär lite för mycket. Fanny brukar säga till mig när det är något jag svär över och jag brukar då (argt)svara: "Det var inte till dig Fanny".
Min favoritsvordom är dessutom "jävlar". Jag kunde inte låta bli att skratta, då sa hon: "Mamma, jag säger bara så hemma, inte på dagis" precis som hon kunde läsa mina tankar om vad de skulle säga på dagis om hon satte igång. Kanske ska försöka svära lite mindre, men eftersom jag aldrig fick svära hemma när jag var liten så är det så många svordomar som vill ut nu (jag skyller på det).

Hur som helst så fick vi till en sådan här fin snögubbe med stenögon, morotsnäsa och en klädnypa till mun (man tager vad man haver). Lillasyster var inte lika pigg på att bygga snögubbe. Fanny har förutspått att snögubben har dött tills i morgon, vi får väl se:)

Do you speak english?

Nu är det ju nytt år och nya tag. Fick en liten baksmälla när jag inte ens fick komma på intervju på ett jobb jag sökt. Är helt säker på att det är för att jag har barn. En liten organisation på fyra pers. vill nog inte anställa någon som riskerar att vara hemma med sjuka barn. Men då vill ju jag såklart inte jobba där heller. (Snacka om fördommar, men nu känns det bättre). Jag koncentrerar mig nu på Tina T.
Jag har de senaste dagarna mätt, och mätt och mätt lite till på bodysar. Det visade sig att tillverkarens mått inte stämde överens med våra mått. De skickade en provbody som Lilly kunde ha hur bra som helst, som var en 62:a (2-4mån) och då var hon 9 månader. Så jag tyckte bara att de skulle byta ut måtten. dvs. att 62:ans mått blir min 74 o.s.v. Men det gick inte. De hävdar bestämt att vi har samma mått, så de skickade sin måttabell med en miljon mått som jag har mätt, storlek för storlek (med mammas hjälp, tack!). Nu ska jag bara sammanställa tabellen och skicka tillbaka. Men det är här min nervositet kommer in. Tänka om jag har missförstått deras tabell. Tänk om de har räknat med någon osynlig sömsmån (tror inte det, men man vet ju aldrig). Tänk om jag nu beställer 500 st bodysar och de är jättesmå för att jag missförstått. Då får jag säja dockkläder i stället. HJÄLP! Dessutom så sker ju all kommunikation genom mejl, på engelska. Visst jag kan engelska, men ord som mudd (wristlet) och sömsmån (seam allowance) är sånt jag fått slå upp i min tjocka engelska ordbok. Nu hoppas ju jag att min kontakt slår upp alla ord hon inte förstår i sin engelska ordbok, för hennes engelska är bedrövlig. De känns som att satsa alla pengar på roulett. Antingen eller liksom.

Undret har skett!

Det är ett under att vi äntligen har fått lite snö som jag och Fanny har haft ofantligt roligt i de senaste tre dagarna. Lilly med för den delen. Hon har åkt pulka med undertecknad och även med sin storasyster och tjutit av lycka. Tyvärr har det blåst en hel del och en inpackad orörlig bebis blir lätt kall, så idag fick hon vara hemma med sin pappa. Dagen till ära lånade vi min systers gamla bob (snowracer som vi säger här) och åkte gång på gång bara Fanny och jag. Kände mig som 10 igen. Rumpan är något öm efter hopp med stenhård plastpulka, men hjärtat är lyckligt:)

Det största undret som skett är nog att jag sedan fem dagar tillbaka slutat amma.
Vår härliga lilla 11 månaders har ju varit en riktig ammaholic, speciellt på nätterna. Hon har konsekvent VÄGRAT napp och välling så man har ju snällt fått ställa upp som snutta. Men så en dag för ungefär tre veckor sedan så hände det. Lilly började med napp. Nu tycker ni säkert att vi är tokiga som lär vår dotter att ta napp när hon inte haft det tidigare. Men jag försvarar mig med att säga: ÄNTLIGEN får jag lite mer sömn, lite mer hjälp på natten med att natta om. Hur gärna Micke än har velat amma så har hans håriga mjölkfattiga tuttar inte tilltalat Lilly ett dugg.
Det ska väl tilläggas att Fanny inte började med napp förrän hon var 9 månader, och då välkomnade vi det lika glatt. Hon hade (har) väldigt svårt att slappna av och komma till ro, men efter att nappen gjort sig hemmastadd i hennes mun så kunde hon slappna av några sekunder mer per dag och kanske sova en halvtimme längre. Nu har hon slutat med napp och det gick förvånansvärt lätt. Det var en stolt 3-åring som donerade sin ljusblå napp till kattungarna i somras. Jag räknar kallt med att vi om två år står där igen med lillasyster och helt utan tårar säger adjö till en trogen liten vän.
I samma veva som nappen blev livsviktig blev även vällingen lika livsviktig. Tack för det!
Och nu när man slutat amma så upptäckte jag att mina forna BH:ar blivit fem rum och kök för mina små trötta sillar till bröst. Ja, ja. Jag får ju i alla fall inte ont i ryggen av tung byst (gäller att tänka positivt). Dessutom kan man lägga hur många inlägg man vill. Jag älskar i alla fall mina bröst. De har födit upp två underbara små tjejer och skulle säkert göra det igen om vi känner att vi saknar vaknätter och barnbäck.
Kram
Tina

2007 vs. 2008

Då var 2007 till ända. Vi firade genom att bara vara hemma vi fyra. Jag, dagen till ära osminkad med en tröja som hade en fläck på magen. Micke okammad i en urtvättad, ostruken och något för kort och bred t-shirt. Fanny i alla kläder i hela garderoben (i omgångar). Favoriten var Klickskorna, blårutiga strumpbyxor med tillhörande gällivarehäng, rosa tyllkjol och en grön t-shirt med päron på. Allt kröntes med en prinsesstiara. Lilly fick hoppa runt i myskläder med matfläckar på. Som ni förstår ansträngde vi oss inte så mycket på den fronten. Annat var det med maten. Micke lagade en jättegod älggryta. Fanny konstaterade på en gång att man inte kunde äta älg. "Men älgkött kan man äta" sa jag. "ja, men inte hornkött och benkött, eller hur mamma" sa hon. Och det har hon väl rätt i.
När barnen gått och lagt sig la vi oss som två trötta sillar och kollade på film. När tolvslaget närmade sig väckte vi Fanny (som vi dyrt och heligt lovat några timmar tidigare), släckte ner i vardagsrummet och kollade på raketerna.

GOTT NYTT ÅR!

Vad har då hänt 2007?
Det allra viktigaste och största var självklart raketfödseln av vår andra dotter.
Men det har hänt en massa annat.
Mitt företag gick bättre än någonsin fast jag bestämt att inte marknadsföra mig eller annonsera. Fick en massa nya återförsäljare under sommaren (det tackar vi det dåliga vädret för).
Micke la sin firma på vilande och blev anställd på Skanska. Plötsligt så kommer han hem vid 16.00 varje dag och kan dessutom vara hemma med sjukt barn (har ju inte behövts när jag varit mammaledig, men snart ska jag börja jobba).
Och vi har köp tomt (eller lagt handpenning i alla fall).

Mina förhoppningar inför 2008:
Förutom att barnen och vi ska hålla oss friska och krya så:
ska jag försöka få ordning på min krånglande mage så jag kan gå upp i vikt minst 5 kg men helst 10. Igår hände det igen: En granne lägger huvudet medlidande på sned, klappar mig på kinden och säger: "Vad smaaal du är Tina". Vad ska man svara på det?
Har ni någonsin sett någon lägga huvudet medlidande på sned, klappa på kinden och säga: "Vad tjock du är". Tänk på det nästa gång ni kommenterar någon smal person. Den personen kanske inte alls trivs i sin smala kropp.
Jag hoppas också att mina bodysar blir populära och säljer bra, så att jag kanske får beställa fler innan året är slut.
Att jag får ett bra och roligt jobb (eftersom jag inte kan leva på Tina T. 100%)
Att mitt projekt med Isabell Norman Sällström blir en braksuccé.
Att jag ska få gå på många roliga kurser (älskar att gå på kurs).
Att husbygget går utan större missöden.
Att vårt nuvarande hus säljer till det pris vi vill.
2008 är även det år då jag går från att vara någon i 20-års åldern till någon som är i 30-års åldern. Jag är så himla vuxen, fast jag bara är 16. Fattar inte hur det går ihop.
2008 hoppas jag också blir det år då jag får en massa kommentarer på min blogg (hint, hint).
Kramar till er alla och hoppas ni vill fortsätta läsa:)