Förändringens vingslag

Jag blir verkligen trött på mig själv. Det är verkligen jobbigt att ha en kreativ hjärna ibland, speciellt när man egentligen inte har tid.
Jag lånade en bok på biblioteket om "home styling" i veckan. Vi ska ju som bekant sälja vårt radhus i sommar för att till julen flytta in i ett nybyggt hus. Hur som helst så vill man ju framhäva vårt hem på bästa sett. Och boken gick mer eller mindre ut på att rensa, rensa och åter rensa. Jag har fått sådan lust att rensa, men har ännu inte haft någon tid. Men, jag har hunnit att, fråga mig inte hur, skura vår alldeles för gula furutrappa och även slipat den. Den ska bli vit, helst innan Fannys födelsedag (jag har en vecka på mig). Till på köpet har min nacke hoppat snett igen och en ständig huvudvärk har parkerat sig i skallen. Maken tycker jag är tokig och känner tyvärr inte ens lite lust eller entusiasm. Så nu har ni sett före bilden, vilket betyder att det måste komma en efter bild. Jag får viga söndagen till målning. Blir så trött på mig själv, i vecka ska ett kalas planeras och förberedas också. Varför är jag såhär?

Glad påsk!

Nu när påsken nästan är över så kommer vår påskhälsning. Det har varit lite mycket. Jag har jobbat på Ikea och hunnit göra klart monsterbeställningen. Den är fakturerad och levererad. Så skönt! Jag har också under denna lite smått stressiga period hunnit sy påskkläder till mina tjejer. Resultatet ser ni ovan. Kjolen är tillverkad av en gammal duk som jag fått som premie från någon tidning. Kan tilläggas att jag aldrig använt den som duk, men passade förträffligt bra som påskkärringskjol. Lyckades inte få till något kort på Lilly i utstyrsel, men påsken är ju inte över än:)

Kvinnlig plikt

I tisdags gjorde jag min kvinnliga plikt genom att spreta med benen hon gynekologen och ta ett cellprov. Jag har egentligen inga problem med att ligga där, men det är klart att man känner sig lite fånig. Det är alltid samma sak: Strumporna på eller av? Jag lämnade mina på och då känner man sig lite nördig, speciellt när man ska kravla sig upp i stolen med rumpan bar, eftersom man inte heller denna gång kom ihåg att ta kjol eller en lite längre tröja. När man väl ligger där så ska man hasa ner. "Lite till, och lite till, och bara liiite till". Sedan ska man vara helt avslappnad och småprata mellan benen. Skulle vara mycket mer avslappnande om de hade en platt-TV i taket där de visade någon rolig komedi. Tack gode gud att min bubbliga mage hann stabiliseras innan det var dags. Hade nog inte varit någon hit att lägga av en rökare i ansiktet på henne:)

Trampa runt coolt i vår.

Coolaste gummistövlarna för barn just nu. Tyvärr skulle jag aldrig få på dem på Fanny, de är inte prinsessiga nog. Synd att de inte fanns i min storlek. Finns på ellos.se.

Lyckan i att få en ballong!

När Fanny är i sitt esse, bland barn och härliga leksaker. Här i Trazankojan på Åbergs museum, (favoritplatsen på jorden)


Nej, nu har det nästan gått en vecka igen. Fattar inte var tiden tar vägen. Nu börjar jobbet sätta sig(IKEA alltså), även fast man är trött som en urvriden disktrasa efter en jobbdag som denna. Tyvärr får jag inte bara sätta mig i soffan och slappa, utan Tina T. har ju tyvärr inga vikarier att ringa in när det är mycket. Just nu är det mycket. Jag syr och syr och syr lite till. Nu har jag sytt slut på tråden, så idag fick jag faktiskt vila, men nästa vecka SKA min order på 100 filtar vara klar. Jag SKA leverera före utsatt datum, skulle vara så skönt.
När jag kom hem idag från jobbet kom en hoppande "snart 4-årig" ut i hallen. I handen höll hon en helium-fylld jätteballong i form av Nasse från Nalle Puh. Kände genast en sting av avund som sträcker sig ända till barndommen. Jag fick minsann aldrig en så fin ballong, och jag skulle verkligen ALDRIG fått den i den storleken. Lyckan gick inte att ta minste på. Sedan att Fanny hittat nya kompisar under dagen gjorde nog också sitt. I ett trollslag så är den jobbiga tonårslika nästan 4-åringen världens gulligaste, gladaste och framför allt tacksammaste. Det kommer bli en hit när vi flyttar. Jag hoppas och håller både tummar och tår, att det finns en hel drös med ungar som är lika leksugna som Fanny där. Då kommer resten av hennes uppfostran och uppväxt bli "a walk in the park".
"Jag ÄLSKAR min pappa" tjöt hon. Och jag förstår henne. Det gör jag också:) (nästa gång kanske det är min tur att få en heliumballong)

Jag smäller av!

Jag har under dagen funderat på vad jag ska blogga om idag. Hade ingen lust att ta upp hur ont jag har i ryggen, eller skavsåren på högerhanden efter att ha klippt över 60 filtar idag. Inte heller om eksemen jag har har i öronen eller min mun som inte vill sluta gäspa. Nej jag bloggar hellre om saker som får mig att "smälla av". Ni kommer, om ni fortsätter att läsa min blogg säkert att läsa dessa två ord mer än en gång. När jag "smäller av" över någonting så betyder det att jag har fallit pladask, total kärlek. När jag får en "smällar av-känlsa" så får jag fjärilar i magen, pulsen går upp och jag känner mig helt enkelt kär. Fannys tapet i hennes rum får mig att känna så. Micke kan få mig att känna så, och detta UNDERBARA dörrstop i gjutjärn. Den får mig att totalt smälla av. Den har bloggats om på andra bloggar, men den är så fin så den förtjänar att uppmärksammas igen. Jag är svag för gjutjärn i största allmänhet, nästan så jag blir sugen på att bli smed. Men denna lilla skönhet får min mage att pirra. Den finns att köpa på Svenskt Tenn AB,en butik som jag i vanliga fall inte tycker om. För vem med normala hjärnceller köper ett vardagsrumsbord för 20000:-? Okej, om man har så mycket pengar att man inte vet var man ska göra av dem, men de flesta har inte det. Men en sak är sååå underbar, nämligen detta lilla dörrstopp som jag gärna snubblar och slår stortårna i. Så för er kära som ska uppvakta mig på 30-årsdagen i sommar och inte vet vad ni ska överraska mig med, så åk till Svensk Tenn och få mig att "smälla av".

Rätt beslut.

Innan jag lämnar 30-årskrisen till sitt öde så kom jag på en sak till. Jag har fått en massa spindelvävsådror på benen. Ett tydligt tecken på ålderdom.
Nu lämnar vi det.
I helgen var vi en sväng till tomten där den här skönheten står (stenen på bilden). Jag och Micke var överens om att den kan vara rolig för barnen att klättra på, och innan vi hann yppa det för Fanny så var hon högst upp. Ögonen lyste när hon frågade:
"- Mamma, ska vi verkligen bo i skogen?, Kan vi verkligen bara gå utanför huset för att plocka blåbär?"
Ja, visst är det så. Tomten känns mer och mer rätt för varje dag. Det är nästan så jag vill vara barn igen för att leka i skogen, som var det roligaste jag visste när jag var liten.
Nej, om man ska ta sitt morgonruffsiga hår och masa sig in i duschen. Jag antar att det blir en heldag ute. Solen skiner ju:)
Kram
Tina

30-årskris!

Jag har drabbats av den berömda 30-årskrisen. Det trodde jag aldrig. Jag tycker annars att ålder inte spelar någon roll alls, och tycker verkligen inte att någon som är äldre än 30 är gammal....men. Jag känner mig så ung, vilket nog de flesta gör. Men 30 är annorlunda. Då kommer man inte längre undan med saker för att man är så ung. Har man fyllt 30 så är man vuxen, punkt slut. På mitt förra jobb var jag yngst. Det var 34 år mellan mig och den som var yngst efter mig. Nu när jag börjat på Ikea så är jag bland de äldre. Vi är ett litet gäng som har barn, resten får något panikartat i blicken när man frågar om de har barn.
"Neeeej, guuud nej. Det Dröööööjer. Jag ska bara resa runt jorden 20 varv och uppfinna vingar till människan innan jag ens kommer tänka på att skaffa barn".
Själv har jag då lust att säga att jag själv fick barn väldigt ung, för det var ju så det kändes.
Hela den här känslan kan också bero på att jag inte alls hänger med i modet. När jag bestämmer mig för att köpa kläder till mig själv så slutar det alltid med att jag kommer hem med en massa kläder till barnen. Jag har nämligen lite svårt för 80-tals modet som är nu, dessutom så är det så svårt att hitta brallor som passar min icke existerande rumpa. Då tröttnar jag. Skulle behöva en personal shopper, vilket medför att jag skulle behöva en massa tusenlappar till. Mission impossible!
Men hur ung jag än känner mig så märks det att jag blivit äldre....
¤ För att jag fått rynkor runt ögonen (vilket jag intalar mig själv är charmigt).
¤ För att jag inte längre kan sova bort påsar under ögonen.
¤ För att min rumpa redan halkat ner 5 cm av de förväntade 10 under en livstid.
¤ För att jag har för mycket hud för min kropp på vissa ställen.
¤ När jag känner mig besviken för att vi missat "På spåret" på TV.
¤ För att jag ÄLSKAR tidningen Allers och läser den från pärm till pärm varje vecka.
¤ För att vi knappt kan hålla oss vakna till elva på helgerna.
¤ När jag få nackspärr bara av att kratta lite löv.
¤ När ens egna föräldrar snart går i pension.
¤ Eftersom jag regelbundet äter tre sorters medicin och då är inte p-piller inräknat.
¤ För att jag fortfarande inte utbildat mig till något, trots att jag är så gammal.

Men som sagt. Jag är ju 29 år i 5 månader till, varför ta ut något i förskott. Bilden ovan visar en Tina utan åldersnojja, sisådär 29 år sedan.