Mors dag!

Nu är ännu en helg till ända. Själv har jag jobbat på det blågula företaget hela helgen och inte sett så mycket av varken solen eller familjen.
Som nog alla vet så var det ju mors dag igår. Jag hade medvetet låtit bli att påminna min kära make, mest som en hämnd för att han glömde min allra första mors dag för fyra år sedan. Och mycket riktigt. Söndagen kom och inte ett ord när vi stökade runt. Jaha, tänkte jag...i år igen. Då sattes nyhetsmorgon på på TV:n. Sedan hör jag där inifrån:
"- Skit, var det idag."
Sedan åkte jag till jobbet, lite sårad i hjärtat. Var säker på att Micke i panik skulle åka och köpa några rosor tills jag kom hem...men....
När jag klev innanför dörren så slog en härlig doft av ungsbakad kyckling mot mig. Min äldsta dotter kom galopperande med en teckning som hon omsorgsfullt hade ritat till mig på "alla mammors dag". På golvet var det undanplockat och dammsuget.
"- Mamma kom och titta vad vi har gjort till dig". Fanny öppnar kylskåpet och där står den, gräddtårtan som Fanny och Micke gjort tillsammans. Då började jag nästan gråta. Det var den bästa Mors dag jag någonsin haft. Allt detta var ett bevis på att de tänkt på mig hela dagen. Micke hade dessutom tagit sig tid att göra någonting med Fanny som hon säkert pratar om på dagis idag. Då kände jag mig viktig och uppskattad. Då fick jag samtidigt dåligt samvete för att jag "bara" köpte en blomma till min mamma, hon var värd minst två gräddtårtor.

Giv mig styrka!

Att vara hemma med mina små, gör mig lite trött i ögat (minst sagt).



I dag är det fredag och som vanligt på morgonen så har jag högtflygande planer. Jag hade tänkt att klippa gräset och göra rent toaletterna, kanske också ta fram cykeln, pumpa den och ta tjejerna på en tur (även inviga min nya cykelhjälm som gör att jag ser ut som ett riktigt rikspucko, men vad gör man inte för sina barn).
Men även om det här inte låter helt ogenomförbart så vet jag hur det blir.
Lilly kommer inte alls vara glad med att sitta på gräsmattan i sina överdragsbyxor utan kommer se riktigt missnöjd ut och säga:
"Ma, ma, ma, app, app!" Vilket betyder: "mamma upp". Jag vet inte med er, man jag har aldrig lyckats klippa gräset med en unge på armen.
Fanny i sin tur, som jag bad underhålla sin syster medan jag klipper har rymt till någon granne för länge sedan, trots att hon VET att hon måste meddela mig vart hon tagit vägen.
Jag kommer ge upp precis när det är dax att för tusende gången komma på något att äta till lunch som vi alla tre äter (nej, jag vill inte ha korv idag igen).
Sedan är det dags för Lilly att sova, då passar jag på att göra rent toaletterna. Ett uppdrag slutfört.
Cykeln däremot har antingen punka eller så hittar jag inte pumpen. Under hela den här tiden (hon har redan börjat nu) så frågar Fanny:
"-Mamma, får jag tuggummi, får jag tre tuggummin idag? Om jag är snäll va? ELLER HUUUUR" och favoriten just nu:
"- Mammaaaaa, vi måste gå till affären och köpa kakor idag så vi kan fika, ska vi fika idag mammaaaa, får jag fyra kakor då? Om jag inte tjatar, mammaaaa.
"- Vi ska inte fika idag, vi ska inte köpa några kakor, du kan få ett päron".
"- Åhh, när jag har ätit päronet, då får jag fyra kakor, mammaaaaa, eller huuuur."
Och det fortsätter om, och om, och om igen tills hon somnar ikväll.
Nu ska jag dra min trötta kropp in i duschen medan båda tjejerna sitter på golvet och kivas, för tro inte att jag får vara ifred ens på toaletten.
Mina älskade små:)
Gud (om du finns) GIV MIG STYRKA!

Det rullar på.

Var en sväng upp till tomten idag. Nu kan man skönja hur det kommer att se ut, men fan (ursäkta uttrycket) vad litet det ser ut. Kom ihåg att i den där lilla plattan så är det ett helt garage inräknat. Men så tycker ju alla (intalar jag mig). Nästa vecka ska grunder gjutas.....fortsättning följer.

Överlevarna!

Vi överlevde helgen, men bara knappt. Bröllopet var jättefint, men jättekallt. Mina fötter frös så mycket att det kändes exakt som när man var liten och åkte skridskor. Man förfrös ju alltid fötterna då.
Vi fick kasta ris i hellregn och fem grader...hua. Men när vi väl fick komma in i värmen för att avnjuta en fantastisk trerätters middag så tinade jag sakta men säkert upp. Jag och maken fastnade på ett kort tillsammans (se ovan) och det blev suddigt, men det är i alla fall ett bevis på att vi fått lite egentid tillsammans.
Nu vill jag ge en eloge till min mamma som tålmodigt tog hand om våra barn, varav den ena hade extrema kliattacker och skyhög feber och den andra som oroade sig för att hon aldrig kom i säng. TACK MAMS!
När vi kom hem framåt elva så strippade vi Lilly och hällde över henne potatismjöl, sedan fick hon sitta naken en stund i sin pappas knä. Men trots att ögonen rullade i skallen på henne så somnade hon inte förrän tre (inte vi heller). Hon somnade till en minut för att sedan gallskrika i två, innan hon helt enkelt somnade av ren utmattning. Men nu börjar det vända. De flesta kopporna har blivit dekorativa sårskorpor och det kliar inte längre. Men jag upptäckte igår att hon hade fått koppor både i händerna, under fötterna och på tungan, så hon smittar nog fortfarande. Men som sagt, det värsta är över. Nu ligger hon och sussar gott i vagnen på verandan medan åskan mullrar på himmelen. EN liten stund av frid för mig:)

Inte lika munter längre.

Sorry att jag tjatar om min yngsta dotters sjukdomstillstånd hela tiden, men mitt hjärta brister när det poppar upp koppor i miljontal. Jag pudrade hela henne full med potatismjöl för att stilla klådan i går kväll. Hon tyckte nog att det var skönt för nu visar hon i armvecket genom att låtsassmörja och säga "öh,öh", vilket brukar betyda att det är något hon vill ha. Som förutspått så var natten ingen höjdare och inte heller dagen fram tills nu. Febern är tillbaka och som ni ser på bilden så har kopporna fördubblats under natten....och nu är även snippan drabbad:(
Tror inte att vi blir så långvariga på bröllopet i kväll. Det förenklas inte för min mamma att Fanny är på värsta trotshumöret idag. Fortsättning följer....

Prickig värre!

Hade väl hoppats och trott att Lilly skulle komma lindrigare undan med sina vattkoppor, men icke. Hon har säckert dubbelt så många som Fanny och dessutom feber på det. Som ni ser så är hon ganska glad ändå, men det är nog för att hon får ta sig ett dopp hemma hos morfar i badkaret. Natten var ingen höjdare, och den kommande lär väl bli ännu värre. Tur att man bara har vattkoppor en gång i livet. Än så länge finns det inga koppor i snippan, men ena örat är proppat med koppor, man känner sig så maktlös när hon vaknar gallskrikandes "aj, aj, aj" och river frenetiskt i örat. Stackars mamma som ska vara barnvakt hela eftermiddagen och kvällen i morgon när vi är på bröllop. Känns som jag kommer ha tankarna någon annanstans.
"Det franska viruset lever vidare"

Nostalgi!

Det här klippet hittade jag nyss på datorn. Det är Fanny 10 månader. Klippet är helt uruselt filmat (min make är inte den bästa på att filma, älskar honom dock ändå), men det var inte det jag fastnade för. Nej, det är när Fanny skrattar. Tänk att det låter likadant nu, fast hon inte är bebis längre. Häftigt!

Gratulerar!

Vill också gratulera mina två syskon på födelsedagarna.
Åsa 25 år igår, och Tomas 35 år idag.
Hipp hipp hurra!

En till prickig!

Nu är tjej nr. två prickig i vår familj. Lilly fick sina första små prickar igår kväll. Hade stora besvär med att tyda dem. Var det värmeutslag eller koppor, så små var de. Men i morse var det ingen tvekan. Ett gäng vattenfyllda små rackare prydde hennes annars så släta kropp. Feber har hon också, men är ganska glad för det. Natten blir väl kliig kan jag tänka mig, men vi får vädra ur rummet och vara beredda med klistillande salva.
Annars har inskolningen gått helt smärtfritt, synd bara att det blir en veckas uppbrott nu, men sådant är livet. Känns i alla fall otroligt skönt att vi är hemma båda två, och som ni kan se på bilden så är Lilly ganska glad över att ha pappa hemma också.

Nu är det bättre igen!

Redan under gårdagen så började krafterna komma tillbaka. Inte konstigt med sådant sommarväder som vi hade. Såhär trevligt hade mina flickor det hemma hos sin morfar. Efter badet bjöds vi på omelett och korv, så bortskämda blev vi.
Idag ska man inte heller klaga på vädret. Jag har försökt mig på att leka trädgårdsmästare, det går sådär. För det första har jag svår komplex när jag ser grannarnas näst intill perfekta små trädgårdar, inte en maskros så långt ögat når. Hemma hos oss har maskrosorna en fristad. Precis som det pratar ihop sig och sprider alla sina frön till oss, för här får de överleva. Men i år har jag, som alla andra år, bestämt att rabatterna och landet åtminstånde ska vara ogräsfritt. Handskar, spade, och andra attiraljer har släpats ut. Jag har intalat mig själv att jag får en jämn och fin solbränna och starka snygga armar. Ack så fel man kan ha. På skeppsvägen så är det LERJORD. Tänk på att maskrosor kan växa i asfalt, så lerjord är ingen match. Spaden kommer ner ungefär två cm innan det tar tvärstopp. Någon snygg bränna blir det inte heller, för efter fem minuter av hoppande på en spade så är jag så svettig i solen att det enda som hägrar är skuggan under vårt ickeklippta äppelträd (ytterligare ett komplex). Vad beträffar mina snygga muskliga armar, så blir det inget av det heller. Nej, det är alltid samma sak. På måndagarna ringer en ledbruten Tina till naprapaten.
"- Har du trädgårdsarbetat igen?" frågar de alltid (är stammis och tjenis med samtliga av naprapaterna).
"- Hmmmf, kanske det...lite ont i nacken kanske!" säger jag och undrar varför jag aldrig lär mig.
"- Vi sätter gräsmatta överallt" säger Micke (som vägrar hjälpa till med trädgårdarbetet, är han smart eller bara ohjälpsam?, kanske både ock!).
Snacka om ångest, att få både hus och tomt stylade inför visningen av huset i slutet av sommaren. Kanske jag ska boka in tider redan nu hos naprapaten?
Nej, nu ska jag ut trädgården igen, men bara för att plocka rabarber. Baka, det kan jag i alla fall, så en härlig rabarberpaj med vaniljsås får det bli, då känner jag mig lite trädgårdsmästarar-aktig i alla fall.

Hur ska allt gå ihop?

Hjälpredor



Det här med att bygga hus är verkligen en erotikdödare. Vi ses aldrig. Jag och tjejerna tar varje tillfälle i akt att åka och hälsa på utan att störa i allt för stor utsträckning Den här bilden är från förra veckan när avloppet skulle pusslas ihop. Fanny och Lilly hjälpte gärna till.
Själv har jag hamnat i någon slags svacka. Har ingen lust att vara hemma, har ingen lust att jobba, har ingen lust med någonting faktiskt. Hoppas det går över snart, för inom en timme så ska jag dra på mig IKEA-kläderna och sälja kök som aldrig förr. Jag tror att oron inför sommaren när Micke ska bygga och jag jobba, samtidigt som tjejerna ska gå på dagis håller på att äta upp mig. Jag förstår inte hur jag ska få ihop allt. Först har jag jagat tider att jobba som en idiot. Försöker få ihop 30 timmar i veckan, vilket inte är det lättaste när man nästan aldrig kan jobba kväll. Dessutom ska sommarschemat in till dagis, och det nya schemat när Lilly är färdiginskolad (då kommer hon dessutom att få vattkoppor så då är den inskolningen nästan förgäves). Nej det är inget kul just nu. Försöker visualisera vårt färdiga hus plus en hel säck med pengar som blev över.......(kanske, kanske). SUCK!

Hej då Lilly!

Med nappen, snutten och ett nytt paket blöjor så är Lilly redo för dagis.


Nu har allvaret börjat. Igår gick Lilly till dagis med sin pappa för första gången. Mitt hjärta värkte (som det aldrig gjorde när Fanny började, vilket gör att jag har SUPERdåligt samvete över det).
Allt hade gått bra, trots däng i skallen av något annat barn (aj, hjärtat får sprickor). Men Lilly verkar inte avskräckt.
"-Ska du gå till dagis nu Lilly?" Frågade jag i morse.
Nickande:
"- Ja, ja ja!"
Det värsta är att de gjort om inskolningen och lagt den över tre veckor i stället för två som det var när Fanny började. Vilket medför att det kommer att vara jag som får ta de där hemska avskeden eftersom Micke har börjat jobba då. Men svälja gråt har man väl gjort många gånger.....

Ingen kontakt.

Min privata mejl har legat nere sedan i onsdags och är inte igång än. Så för er som har försökt att mejla, prova på info@tinat.se i stället.

Prickig!

Såhär dekorativt prickig var Fanny när hon vaknade i morse. Vattkoppor. Visste att det skulle komma, med största sannolikhet i alla fall, eftersom hon lekt med en kompis med vattkoppor för två veckor sedan. Nu förbereder vi oss för en klirik natt genom att vädra ut hennes rum så att det är svalt. Potatismjölet ligger i skafferiet och en dyr salva från apoteket är också inhandlat. Och så väntar vi förstås på Lillys koppor. Jag är glad att de åker på det nu när de är små, men samtidigt kom det lite olägligt med tanke på att Lilly ska skolas in på dagis på onsdag, men men...så är ju livet.