God fortsättning!

Så var julen över för den här gången. Skönt tycker jag. Jag fick en GPS av maken, han tyckte jag behövde en efter mitt lilla äventyr i Stockholm sist:)
Flickorna fick massor av fina presenter, och makens födelsedag har vi också klarat av. Igår var det fullt hus med smörgåstårta och hembakade drömmar till fikat efteråt. I garaget står presenten från mig och alla föräldrarna uppställd och fylld. Fint va?





Igår fick jag tillbaka min kamera som jag glömde hos pappa på julafton, utan att jag tog ett enda kort. Men det hade han. Bl.a. på den här tavlan som jag målade för en herrans massa år sedan. Skulle vara kul att börja måla igen, men när ska man hinna med det?



Idag fick vi finbesök av lilla bebisen Saga (Som var den bebis som döptes när vi aldrig kom fram). Hennes mamma Lisa var självklart med. Både Fanny och Lilly var alldeles betagna och de vill så gärna ha en liten bebis som lillasyster eller lillebror. "Snälla mamma". Nu kan man ju inte alltid ge barnen vad de vill ha.
Eller hur?

Jag älskar överraskningar.

Okej, ni verklade inte vara så heta på gröten med limmerickar, men träna ett tag till...



I går när posten kom så fick jag ett sådant där vadderat grönt paket från posten. Blev lite konfunderad, jag har ju inte beställt någonting. Inuti låd det ett rim och ett paket, men ingen avsändare.




Så pirrigt och spännande. Men jag lyckades klura ut vem det var ifrån. Det var från min bästaste, finaste, gulligaste lillasyster. Hon hade läst på bloggen om min illustrationsförsök och har då köpt pennor och papper av lite bättre kvalité än dom man hittar på Ica. PUSS systra mi!




Det som avslöjade henne var handstilen på paketet. Hade den inte varit där skulle jag ALDRIG kunnat gissa. Det enda jag visste var att det inte var mamma. Hon kan inte rimma så bra. Åh, jag älskar dig Åsa. Det är sådana här små presenter man behöver i vardagen. Då blir man alldeles löjligt lycklig.

Idag har vi varit och handlat med, skulle inte förvåna mig, hela Bålstas befolkning. Herregud. Sedan har vi bakat hårdbröd. Samma hårdbröd som Mormor bakade förr i världen. Jag har tagit över receptet och bakar dem alltid till jul. Flickorna fick sig en varsin gris, och nu hör man:
"Mamma, kan vi inte få bara eeeeeen till, det var så himla gott".
Och jag vet, det är det godaste brödet i världen, speciellt med riktigt mycket smör på, mmmmmm.

Limmerick!

Oj, det var länge sedan jag skrev. Anledningen är att jag varit (är) sjuk. Har inte orkat någonting. Feber, ont i kroppen och huvudet. Jag sov i stort sätt hela gårdagen. Kommer vara hemma i morgon också, då har jag varit sjuk i fem dagar, det räcker eller hur?
Jaha, idag fick jag för mig att jag skulle skriva min första limmerick, bara för att prova om det gick. Nu kan jag ju inte påstå att jag är i samma klass som Hasse och Tage, mina är inte ett dugg snuskiga, men det är inte det lättaste ska ni veta. Här är mina:

Det var en flicka från Härnösand,
Yppig och fin, riktigt grand.
Det ska vara äkta vara
Sa mannen från Skara
och lät henne mima i ett band.

Det började med att jag skulle rimma på lite klappar från Ikea som vi har på jobbet, nu var jag ju inte på plats på jobbet idag och kunde lämna in, men såhär blev de i alla fall: (jobbar man på Ikea, vet man hur sura gubbarna brukar vara)

Det var en man från Västerås,
som köpte klappar på IKEA off course.
Hans sura min,
blev snabbt till ett flin,
när han serverades köttbullar med sås

Ja, se vad som kan komma fram av lite tristess. Bilden ovan visar vad vi gjorde i början av veckan när jag fortfarande var på benen.

Resultatet

Och såhär blev det. Något år, när jag har betydligt mer ork och energi, ska jag göra mitt egna hus. Inte en köpsats. Vi är alla nöjda ändå.
Jag skulle aldrig skrivit det där om att barnen inte hade feber, Fanny fick kort därefter feber.....shit också.

3:e advent

3:e advent, det rullar på. Flickorna är tokförkylda, snor och host, men ingen feber. Det tackar vi för.
Gårdagen spenderades nere i aulan. Håbogymnasterna hade sin julshow, jag och en annan mamma sålde biljetter till de två föreställningarna och så tittade jag på den ena förstås. Fanny var så duktig (det är hon som sträcker upp armarna i luften för att göra en hjulning). Hon var lite nerstämd i går när hon insåg att det bara är en träning kvar innan jul. Hon ÄLSKAR sin gymnastik. Känner igen mig. Jag höll ju på i tio år själv, i samma förening.







Idag har vi börjar med pepparkakshuset. Nu är alla delar dekorerade, väntar bara på att allt ska torka. Känner mig så glad att jag förra året kom på att dekorera alla delarna INNAN de sätts ihop, blir ju mycket bättre då. (Jag vet, säkert dum blondin som inte fattat det innan...)
Tro det eller ej, det är faktiskt den lilla som färgkoordinerat sitt tak;)

Varm hals och varma öron

God morgon!

Idag har jag en tokförkyld liten 3 1/2 åring och en lite mindre snorig 6 1/2 åring. Så dagen ska ägnas till pepparkaksbak och pepparkashusbygge (långt ord)




Måste bara visa bild på min senaste kreation. Jag har virkat en halsduk som man knäpper med två knappar. På så sätt kom farmors gammla knappar till användning. Den går alldeles lysande och dra upp över öronen också. Virkade en rosa till Lilly också. Garnet är supermjukt och köpt på Panduro. Kanske att jag virkar en till mig själv också?

En till

Det blev en drake också, men nu har jag kramp i handen.

Försöker verkligen!

Många av er vet nog att jag skriver barnböcker på fritiden. I vanliga fall så brukar ju Millis illustrera dem, men eftersom hon är så himla busy med att illustrera till en annan bok (otrogen) så kom hon med den brilljanta (osäker) idén att jag skulle illustrera mina böcker själv. Haft ångest i flera dagar, men idag tog jag tag i det. Men jag blir bara irriterad. Jag vet precis hur jag vill att det ska se ut, men det blir aldrig så. Visst men ser ju vad det är (hoppas jag). Skulle behöva öva, varje dag.
Nej nu lägger jag ner färgpennorna och gör det jag är bra på, skriver.

Flickorna har fastnat

Nu har mina flickor hamnat i ram. Så fina.
För er som undrat, så har mitt humör gått tillbaka till det normala. Det gjorde det redan dagen efter. Ja jag säger då det. Hur som helst så tog det två timmar innan någon saknade oss, hmmmf;)
Idag blir det, jobb, jobb, jobb!

Inte min dag!

Det var hit vi skulle
Idag har inte varit min dag i direkt.
Började med att jag och Fanny begav oss ner till gympahallen för att sälja biljetter till julshowen som är nästa vecka. Vi stod i två timmar, mellan kl. 9,30-11,30. Vi sålde till tre personer. Helt ok, om det inte var så att jag hade väldigt bråttom. Vi skulle ju på dop, inne i centrala Stockholm som började 13,30. Jag skulle hinna duscha(ja fixa håret, sminka mig och sånt också), göra lunch, slå in paket och klä om flickorna: Stress, stress (mitt i alltihop börjar båda flickorna att gråta för de tror att den andra har tagit den förstas tuschpennor.) Ja, ja. Vi kommer iväg i alla fall, dock ca. 15 minuter sent (vilket betyder att vi kommer komma fram med fem minuters marginal). Jag har GPS:en på eftersom jag inte kan Södermalm sådär jättebra. Stora bilen har vi, fast jag hellre hade haft den lilla, det är trångt inne i stan. Hela tiden tittar jag på klockan, jo vi ska nog hinna. Men vad nu? GPS:en får någon slags sjukdom som gör att så fort vi kommer in i innerstan stängs den av var 10:e sekund, och det tar ungefär en minut för att den ska få satellitkänning igen. Vet ni hur långt man hinner åka på en minut i innerstan? För långt. Efter att vi irrat i en halvtimme (det är alltså en halvtimme sedan bebisen börjat döpas) hittar vi äntligen. Är jätteirriterad när jag märker att det inte alls finns någon parkering på baksidan som min kompis utlovat Jag ställer mig i en snöhög på gatan. Vi springer (halkar) bort till ingången, går in och upptäcker att det är fel jävla kyrka. Ringer hem till Micke (som ligger hemma med ryggskott) Nej, inte Katarina kyrka som jag trodde, utan Sofia kyrka. "Tur för dig att den också ligger på södermalm" försöker Micke lite glatt. Jag kan tyvärr inte återberätta vad jag kallade hans GPS i det läget. In i bilen igen, knappa in Sofia kyrka och så iväg. Samma visa en gång till. Då kommer dom. Tårarna. Jag är så stressad så hela mitt inre svämmar över. Klockan går och jag åker gata upp och gata ner på Södermalm, bland massor av människor, andra bilar och snö. Det går ju liksom inte att stanna vid vägkanten och fråga någon om vägen. Jag hatar verkligen innerstan. Jag fattar inte varför någon över huvudtaget vill bosätta sig där. När jag åkt ytterligare 45 minuter utan att hitta och flickorna klagar på att de är hungriga så ger jag upp. Det finns ju liksom ingen på dopet jag kan ringa, vem skulle svarat?
Med strömmande tårar får jag se mig själv besegrad. Det mest pissiga är att jag under stor möda tagit ledigt från jobbet. Det är inte lätt att byta bort en söndag, folk brukar vilja vara lediga då, dessutom är det 100% OB på söndagar, så alla pengar jag förlorar svider också. Vad fånigt av en 32 åring att gråta som ett barn, Nej, faktiskt inte. Jag grät ut min stress, det behövdes. Sen åkte vi och köpte hamburgare på Mc Donalds. Nej den här dagen vill jag bara glömma.

Mot Uppsala

Idag ska jag ta mig till Uppsala på återbesök HÄR.
Har väntat och väntat på en tid efter att läkaren ställde in p.g.a. sjuka barn. Det slutade med att jag får en ny läkare. Hoppas han är lika bra som den första var.
Jag har ju aldrig haft en manlig gynekolog, men det ska säkert gå bra. Håll tummarna.

Upplyst!

Jag skulle visst bloggat igår, men swisch sa det så var den dagen förbi. Igår följde jag med Fanny till skolan. Det var kul att se vad de sysslar med. Beundrar fröknarna för oändligt tålamod, nästan så jag också vill gå i nollan igen. Det jag inte gillade var den evighetslånga rasten i sjutton minusgrader. Min näsa höll på att ramla av. Fy.
En bild lovade jag ju också. Den här plocke-pinn historien satte jag ihop härom dagen. Nu äntligen har kontoret en taklampa, några dagar innan tvåårsdagen. Micke får dock ducka om han ska gå under den, trots att det är den nya lilla varianten. Dessutom hade jag sådan tur att jag tog den sista. Den ligger nämligen i brist till vecka 2 nästa år (som så extremt mycket annat på Ikea just nu). Ibland är det bra att vara på jobbet innan vi har öppnat.
Nej, nu är det dags borsta lilla tanden och klä på sig de blågula kläderna igen.