Filmstjärna

Ett litet inlägg hinner jag med innan vi flyger mot varmare breddgrader, nämligen Cypern. Men nog om det. Nu ska jag berätta om vad jag gjorde igår. Jag och bästa Millisen var statister i en reklamfilm på Åbergs museum. Lasse Åberg själv var regissör, serietecknaren Ola Skogäng filmade och själv spelade jag Majsan. Teliapappan fick också vara med på ett hörn, fast han nu för tiden jobbar som journalist och var där som just det. Repliker hade vi också, hej och hå...Vansinnigt kul också. Så här skriver museet själva om det här:


Vill DU spela in film? Så här roligt kan även NI ha som är vuxna sällskap eller företag och vill ha det där lilla extra på Ert event. För mer info och bokning mejla info@abergsmuseum.se eller ring 08 411 00 40 alt. 0171-55510 (Edit Holländer)
”Vi testade ett av våra nya paket som går ut på att vem som helst (sällskap på minst 10 pers) kan spela in sin egna Stig-Helmer film. Det går att boka från och med nu. Dagens scen var från Sällskapsresan med kända repliker. Nu är paketet testat och klart & tillgänglig för bokning av vuxna sällskap och företag. Så om du vill vara med i din egna Stig-Helmers film och vill vara en av karaktärerna är du välkommen att ta kontakt med oss tillsammans med dina vänner så får ni spela in er alldeles egna film som ni kan sedan ta hem med er på en DVD. Vi har rekvisita, bakgrund, manus, kamera mm. Inte nog med det- medan ni har en galamiddag redigerar vi filmerna snabbt och lagom till kaffet visar vi den på den stora filmduken som vi kommer att ha på dessa event och de bästa skådisarna/ de bästa bidragen kommer att tilldelas den ståtliga Stig-Helmer statyetten….:-) Kan det bli bättre?”
http://www.abergsmuseum.se/


Här kommer lite bilder. Hoppas på att kunna lägga ut filmen efter att vi kommer hem från semestern.

Nu är jag tillbaka!

Jag veeet! Det har varit tyst på bloggen, och det är inte det att det inte har hänt någonting, det har det absolut. Jag har helt enkelt inte orkat. Jag har under den här sommaren "sommarjobbat" på mitt jobb på IKEA. Hur jobbigt var inte det då? Jag har varit helt slut på kvällar och dagar då jag varit ledig. Inte orkat någonting, och förmodligen skulle det varit tyst på bloggen ytterligare en tid om inte Millis tyckt att "nu räcker det", så...
Jag har sytt en massa som jag lovar att fota och lägga upp här, en annan dag. Idag tänkte jag presentera vår alldeles nya fina familjemedlem.
För tre och ett halvt år sedan omplacerade jag mina fina katter Bosse och Kerstin. Absolut bland det svåraste och jobbigaste jag gjort, jag har saknat dem enormt sedan dess, en liten tröst har ändå varit att de kom till världens bästa familj. För ett tag sedan fick jag ett mejl om att Bosse gått bort, tretton år gammal. Jag grät. Min fina lilla kille. Redan då hade vi börjat prata om att skaffa katt igen. Anledningen att vi inte tog med Bosse och Kerstin när vi flyttade hit var att de är utekatter och i ett alldeles nytt område med en granne som är superallergisk så kändes det inte bra. Att hålla dem inne efter tio år som utekatter var inte heller att tänka på.
Hur som helst så har vi nu skaffat oss en innekatt vid namn Tea. Femton veckor har hon hunnit bli och är så fin. Tänk vad mycket jag har saknat katt, det går knappt att beskriva, hon berikar vår vardag väldigt mycket, och tjejerna skulle inte kunna vara gladare. Ut får hon gå, men bara i sele med koppel, och det funkar fint. Så här är hon, vår lilla Tea!

Läskiga grannbarn som väsnas, bäst att sitta kvar bland blommorna