onsdag, december 31, 2008

Sista dagen!

Tio minuter kvar på detta år, måste hinna med ett litet inlägg. Sammanfattningen över året får komma senare.
Denna sista dag har varit...som vilken annan dag som helst. Micke har jobbat (med skeppsvägen i stället för det nya fina huset vi nu bor i), jag har min första mensdag med tillhörande åskhumör. Flickorna har trotsat och krånglat....men på något sätt hart det varit perfekt. Kvällen har vi tillbringat tillsammans bara vi fyra. Vi bytte ut den vanliga fläskkotletten mot älgfiléer, men mer festligt än så har det inte varit. Förutom att Fanny fick vara uppe och kolla på hyrfilm med sin föräldrar, med en stor skål chips, liggande i vår säng (och få smula i sängen, tänka sig vilken lycka va?) Annars har det varit så skönt att ha helt ofixat hår, inte bry sig om man kliar sönder den där plitan i ansiktet, och inte brytt sig om fläcken på koftan....i ett alldeles nybyggt hus med familjen....aaaahhhhh.

GOTT NYTT ALLIHOP!

tisdag, december 23, 2008

En riktigt GOD JUL!


God jul till alla mina läsare. På grund av den här hektiska flytten så har inte ett enda julkort lämnat det här hemmet, så jag har fixat ett elektroniskt i stället. Den kan ni se här. Ha lite tålamod, kan ta någon minut att ladda ner.
Nu har vi bott här i en vecka, och vi trivs verkligen. Vi börjar sakta men säkert komma i ordning. Skeppvägen börjar även det sakta men säkert tömmas.
Jul pyntet har fått ligga kvar i sina lådor ända tills idag faktiskt. Fanny har flera gånger suckat och sagt: Alla har julfint utom viiii:(, men det har faktiskt inte hunnits med. Men dagen till ära köpte vi en dyr, alldeles för kort, alldeles för tjock, men alldeles underbar gran, som vi tre flickor dekorerat. Den var så tjock att belysningen inte räckte till, och 15 meter glitter inte heller riktigt räckte till, men den blev så fin. Så äntligen känner jag en liten julpirrning i magen. Men tyvärr får jag inga julklapper. Fick en ny mobil av maken för tre dagar sedan, då min kraschat totalt. Fanny har tydligt informerat mig om varför jag inte får några julklappar: "mamma, det är för att du inte är så snäll ganska ofta, du skriker och svär, då får man inga julklappar". De orden har gett mig ännu sämre samvete, och det har inte hjälp av att hon påpekat det ungefär 100 gånger under dagen. Nej nu ska jag smälta lite choklad, ställa ut julgröt till tomten,
och sätta snören på alla julklappar (fast jag borde sova).
Ha nu en riktigt god jul.

lördag, december 20, 2008

Nu har katterna flyttat.

I dag tog jag bilen med två stressade, missnöjda och rädda katter till Värmdö. Min älsklingar har flyttat. Jag satte klockan på 06.30 och tog mig "hem" till Skeppvägen vid 07.30. I handen hade jag den lånade transportburen. Kände ännu starkare att båda två inte skulle få plats i samma. Dessutom så var de som hala ålar när man satte de i buren. En katt in, nästa katt in och den första ut, om och om igen. Svettades. Till slut började jag gråta. Kerstin blev så arg på mig, så jag bröt ihop. Ringde till Micke som ett litet barn med tårarna strömmande. Till slut kom jag på att hundburen som fortfarande inte sålts på blocket stod på altanen, så Bosse fick åka i en stor hundbur.
Skrev ut en vägbeskrivning på eniro och begav mig med två högljutt mjauande katter i bilen. Åkte fel ungefär tre gånger, p.g.a. bristande eller felaktig vägbeskrivning från eniros sida, så den planerade timmeslånga resan blev till en och en halv. Fram kom vi och en förväntansfull familj väntade.
Bosse, som förmodligen inte har alla hästar hemma, strosade runt som vanligt och kelade med alla medan han glatt spann. Kerstin, min lilla flicka, kröp på låga ben och gömde sig under sängen. Det var det sista jag såg av henne. Hennes bror följde henne efter en stund och där satt de, min första barn, medan deras mamma vände på klacken och åkte en timme åt andra hållet för att inte komma tillbaka.
Känner mig som en svikare, och hoppas med HELA mitt hjärta att de trivs.
De fattas mig!

onsdag, december 17, 2008

Första natten....

Nu har vi sovit på Blåklintsvägen för första gången....och det blev inte alls som jag tänkt mig. Huset är ISKALLT, t.o.m. för mina varmblodiga familjemedlemmar, så ni kan ju tänka er hur mycket jag frös. Ventilationen är för bra...hmmf. Så ett samtal till ventkillen blir det idag. Fanny sov dock som en stock hela natten och väcktes av lillasyster i morse. Lillasyster däremot valde att inte tycka att det var så bra med nytt rum och ny säng. De första två timmarna sov hon lika vackert som storasyster, men sedan började det, missnöjet. Först som lite missnöjt gnäll, sedan som lite högre skrik och på slutet illskrik med tillhörande missnöjessparkar i sin kudde. Först ville hon inte sova, så efter en halvtimme tog vi in henne till oss. Då ville hon bara sova på mig, men efter en kvart kändes det som alla revbenen gått av så det gick inte. Sova på pappa var INGET alternativ fick vi erfara. Sedan ville hon "sova Fanny", efter att sovit i Fannys rum i tre veckor så känns det ju tryggt med storasyster, men i hennes 80 cm säng får hon inte plats. Efter någon timme tassade jag och missnöjet tillbaka på iskallt golv in till henne, där vi till slut somnade. Det var självklart inte meningen att jag skulle ligga kvar, men en utmattad mamma sover var som helst, t.o.m. på 30-40 cm i en stenhård barnsäng i järn. Jag kan ju meddela att min kropp har en värk idag som jag inte önskar någon....bättre lycka i natt.

måndag, december 15, 2008

Nästan.....

Tanken var ju att vi skulle flyttat i lördags, men....Tiden räcker inte alltid till. Golven täcktes inte av förrän vid sjutiden på kvällen och då skulle allt städas. Rörmokaren var klar 23.30, ungefär samtidigt som jag var klar med städningen, då sov våra barn redan i sina sängar hemma på skeppsvägen. Det konstiga är att jag inte är ett dugg ledsen för att flytten har skjutits upp. Jag är bara sååå trött. Jag har aldrig stressat så mycket i hela mitt liv. Tålamodet är obefintligt. Det visade sig inte minst när jag och min mamma satte ihop Ikeamöbler med två övertrötta barn. Jag har aldrig svurit så mycket, mammas öron höll på att ramla av, hon är en sådan som aldrig svär. Men då var det mycket "helvetesjävlar" må ni tro. Även denna morgon blev det en del onödigt fula fraser. Tjejerna har haft sitt luciafirande idag på dagis. Vi var minst sagt lite sena. Mamma Tina HATAR att komma för sent. Mamma Tina stressar upp sig alldeles för mycket nu för tiden. Mamma Tina skriker på sina barn. Mamma Tina kommer få magsår!
Det gick bra, vi kom precis på minuten. Micke kunde inte föja med. Han skulle ha utbildning på jobbet....just när tjejerna ska lussa och mamma Tina nästan gråter när minsta lilla går snett.
Tjejerna har i alla fall fått sitt efterlängtade badkarsbad, lyckan var total, så allt går inte snett.
Dagen till ära är jag ledig och ska göra något nyttigt. Vet bara inte var jag ska fortsätta. Ska jag packa lite till, eller ska jag åka upp med det jag redan packat så det inte är så mycket kartonger stående här?
Jag behöver semester!!!!
Imorgon kommer vi sova på blåklintsvägen för första gången!


torsdag, december 11, 2008

Utlovade bilder!

Mitt favoritrum, med badkaret som fyndats på "tradera". Jag är mycket nöjd!


Lilla badrummet i "rätt" kakel.


Vårt kök börjar ta form. Tapeterna och kaklet är på plats, likaså stommar, bänkskivor och diskbänk.
Här kommer bilder som jag lovat. På lördag går det första flyttlasset, så nu är det än mer stress. Har varit idag på min arbetsplats och köpt ännu en kommod och ett tvättställ, denna gång till det lilla badrummet, svängde förbi Bauhaus också och köpte handtag till alla innerdörrar, det blir så mycket lättare att öppna dörrarna kom vi på.
Själv har jag blivit lite renoverad idag också, håret är klippt och slingat, så nu hoppas jag att inga mer arbetskamrater skrattar åt min frisyr:). Klippte mig senast i april och slingade senast i januari, så det var verkligen på tiden.
Nej något längre inlägg blir det inte, Lilly sitter i mitt knä och pladdrar, så det är lite svårt att koncentrara sig.

tisdag, december 09, 2008

Inga bilder än.....

Var en sväng upp till huset för att tjejerna skulle få säga godnatt till sin pappa. (Lilly bröt ihop totalt igår när middagen serverades och pappa inte var hemma, dessutom satt mammma på pappas stol vilket var helt uppåt väggarna. Tårarna rann upp mot 15 minuter innan vi slog pappa en signal.) Så jag tog det säkra före det osäkra och åkte dit. Vad fint det blir. Hade tyvärr igen kamera, men fasiken. Ska jag bo där? Ska jag som är så stökig av mig bo i det där fina huset? Ja tydligen. Nu får jag verkligen anstränga mig (eller vi får anstänga oss) att hålla ordning. Men det blir väl ingen konst med så stora klädkammare. Min favorit är stora badrummet med det fina badkaret som jag inte blev blåst på ett dugg. Rummet är enormt, och det rutiga golvet blev såååå snyggt. Den högglansiga granitmosaiken i lilla badrummet är inte fy skam heller, och med nytt kakel på väggarna är det precis så lyxsigt som jag sett framför mig. Ahhhhh.
Men....stress är bara förnamnet. Micke stressar och överarbetar nog flera hundra procent mer än jag, men jag känner mig så trött. Jag LÄNGTAR tills vi får umgås igen. Bara vara två föräldrar som lägger barnen, eller lagar mat, eller diskar.
Men vi har det mysigt jag och tjejerna. Favoriten nu är att dansa till just den här låten. Då kan ingen av oss sitta still. Om och om igen spelar vi den. (Tips: höj volymen för rätt känsla)
På återseende.





måndag, december 08, 2008

Nu är vi på banan igen!

Nu rullar det på igen. Fick en ursäkt av maken igår så nu har kärleken runnit till igen, (Även jag bad om ursäkt för onödigt hårda ord.)
Köket börjar ta form. Bänkskivorna ligger på plats och är superfina, och famförallt rätt måttade. Nytt kakel är inhandlat och väntar på att bli uppsatt, så man kan säga att vi är på banan igen. SKÖNT!
Nu är det dags för mig att hämta två döttrar från förskolan, återkommer förhoppningsvis snart med lite bilder. Spännande va?

söndag, december 07, 2008

Vilken såpa.

Ja, vad säger man? Såpan fortsätter.
Kom hem från en hel dag på det stora varuhuset som faktiskt hade flutit på utan stress och tristess. Maten står på bordet, barnen tindrar efter att haft en heldag med mormor och pepparkaksbak. Slänger blicken på maken som inte ser så glad ut. Ut ur hans mun strömmar missnöjda kommentarer som:
"J-la ikea" och "tusen j-la moment". Maken har satt upp köket under dagen. Sedan börjar det, anklagelserna. Jag har beställt för få ben (okej det står jag för). Varför har jag inte köpt hem mer ben?, han hade ju minsann SMS:at". Jag har inte fått något SMS och har inte utvecklat ett sjätte sinne. Sedan var han tvungen att flytta på diskmaskinen för att avloppet kom ut just där. Hur KUNDE jag planerat så DUMT?
Kunde bero på att jag inte fått måtten på just avloppet, men det borde jag ju förstås ha fattat (i mitt utvecklade sjätte sinne). Summan av detta är att köket inte blir ett dugg snyggt, men det skulle jag minsann ha tänkt på tidigare. Sedan var anklagelserna oss emellan i full gång. Micke får idag åka till Bauhaus och köpa nytt kakel och mycket ovilligt gå in på Ikea för att köpa mer ben (han kommer definitivt inte hälsa på mig fast jag jobbar). Och om ni inte visste det så är Myresjökök himmelriket att sätta upp, det har jag minsann fått höra. Bara så ni vet, allt är mitt fel! Kul att man kan vara till någon nytta.
När vi skulle sova tänkte jag sluta fred så jag sa att jag älskade honom i alla fall, men fick bara ett "hmmmm" tillbaka.
Jag som tänkte bjuda över mina köksarbetskamrater för att visa mitt fina kök, nu kan jag inte det för det är inte fint längre, tack vara ett outvecklat sjätte sinne.
Men nu ska vi inte deppa ner oss, den här låten får mig alltid på bra humör.
Fortsättning följer......






fredag, december 05, 2008

Faaaan!

Vilken fredag. Börjar med att jag får åka i ilfart till Ikea för att köpa ett tvättställ som egentligen inte ska komma in förrän vecka 2, men som har kommit in i alla fall, men som det fortfarande är brist på. Stressar för att hinna hem och hämta barn på dagis i tid. Maken träffar jag utanför kassorna när jag betalat och allt är klart. Allt får plats i bilen, yes! Springer till min bil och får som på beställning när jag stressar ont i magen. Kör i 130 hela vägen hem för att hinna på toa innan tjejerna ska hämtas. Har tre minuter på mig. För att inte gå in på närmare detaljer så räcker inte det, men jag har inte tid att sitta där så på vinst och förlust stormar jag iväg till dagis. Precis när jag kliver in på Lillys dagis så kommer nästa magknipsattack. Slänger på Lilly kläderna och låter inte henne gå till Fannys avdelning. Rejasar med vagnen och funderar ut ett sätt att få storasyster att skynda sig hem. Hmmm, kommer på det.
"Mamma har jättebråttom, så om du klär på dig det snabbaste du kan så får du öppna din chokladkalender direkt när vi kommer hem i stället för efter maten". Hoppas!

"Vet du mamma, idag var det min tur att ta hem "Amanda".

Amanda är en nalle som fått följa med varje barn hem från dagis, och i dag föll lotten på Fanny.

Fanny är då tvungen att visa alla Amandas saker, ryggsäcken, tandborsten, extrakläderna, overallen, mössan, ja allt.
Jag svettades, Fanny sölar och fröken babblar på. Till sist kom vi i alla fall hem.
phhhu. Insåg i samma ögonblick att den planerade visiten till Millis med tillhörande barn aldrig kommer hinnas med. Huset behövdes städas. Det skulle jag ju klarat av under dagen, men Ikeavisiten kom ivägen. Mitt i allt det där ringer Micke och ber oss komma upp till huset för att han inte har någon nyckel. Gör snabbt rent toaletterna och baxar in två vinterklädda flickor i bilen.
Känner mig dock glad och hoppfull med tanke på tvättstället och kommoden som jag fick tag på. Denna glädje och hoppfullhet skall strax bytas ut mot motsatsen. Jag kliver in i huset och sticker in huvudet på den lilla toaletten, där väggarna ska ha blivit kaklade. Det har dom också, men i det fulaste kakel jag någonsin sett (nästan). I stället för de vita matta 10x20 plattorna som vi tror att vi beställt, så sitter det i och för sig matta, men inte vita, inte benvita, utan gulvita hamrade j...la plattor på väggarna. Så för att göra en lång historia kort. I katalogen så ser man inte att plattan är hamrad och det framgår inte i texten heller. Vi kommer inte få lämna tillbaks eftersom det inte var en lagervara, och efter maten fick jag städa hela huset själv, byta lakan i sängen, diska, lägga barn, medan Micke åkte upp till huset för att riva allt (kakel alltså, inte hela huset). Lilly bestämde sig dessutom för att inte somna, utan somnade för 10 minuter sedan, alltså 22.00. Så nu ska vi titta på film, fast jag bara vill sova.
Jävla skit rent ut sagt.

Han är för härlig den killen:)

Åhh vad jag skrattade. På något konstigt sätt så känner jag igen mig. Så har du 7 minuter. Luta dig tillbaka och skratta en stund.



tisdag, december 02, 2008

Sju saker om mig.

Idag känns det mycket bättre, trots att det inte varit världens höjdardag. Så med nya krafter antar jag utmaningen från Petras blogg om sju avslöjanden:

1 Har en kortare tumme på grund av tumsugning i tidig ålder.
2 Gråter till "lilla sjöjungfrun" varje gång (den är så lycklig på slutet)
3 Snus luktar så gott att jag får gåshud.
4 Jag är rädd för vatten (inte att simma, men att doppa huvudet)
5 Min första kommentar när jag kom in i förlossningsalen när Lilly skulle födas var:
"Åhh ni har bytt gardiner, vilken tur". Inredningsintresserad i alla lägen, 10 min innan hon tittade ut.
6 Drömmer om att kunna spela gitarr.
7 Älskar att prata inför en massa folk, om jag vet vad jag ska säga.

Jag utmanar Millis att avslöja sju saker om sig själv.


måndag, december 01, 2008

Självporträtt


Idag är det en RIKTIGT pissig dag. Hände saker på jobbet som bekräftade vad jag misstänkt, som gjorde mig arg, irriterad och ledsen. Har absolut ingen ork, känner av en massa stress och har gråtit en skvätt som gör att det känns bättre. Har skrikigt onödigt mycket på mina barn som gör att jag får extra dåligt samvete. Om det inte var nog så har jag fått ont i halsen igen....Och inte nog med det. Jag är 30 år och har hela ansiktet fullt med finnar...hela tiden. Min hormonbalans tappade balansen totalt efter att Lilly föddes, och hur kul är det?
Ska nog gå och svulla något onyttigt...för då känner man sig väl bättre?