Brevlådan är på plats.

Nu är brevlådan på plats, blev så snyggt, jag smäller av.

Maken satt upp den medan jag och Millis var på Formexmässan, som för övrigt var URTRIST. Jag är så besviken. Allting var exakt (eller sämre) likadant som det var i våras. Men Matilda, om du läser det här, väldigt fin monter du och systern fixat i ordning. Jag var berädd att sno den rosa Smegkylen, och lampskärmarna var bedårande.

Hoppas den är bättre i vår, annars slutar jag nog att gå:(
Det var trevligt att umgås med Milis i alla fall, trots att vi spårade ut något i bilen, hi hi.

Alltid kontaktbar

I går när jag åkte hem från jobbet såg jag en fjortistjej som red på gångvägen. När jag kom lite närmare såg jag att hon sms-ade för fullt medan hon red. Ehhhhh?????
Var är denna värld på väg?

Om jag inte vore så fattig.

Bild från Ferm Livings hemsida.

Hade jag inte varit så himla fattig den här månaden så hade dessa väggdekorationer från Ferm Living beställts och satts upp i flickornas rum. Så fina. Beställ dem på inreda.com

Nostalgins vingslag

Hittade mina gamla steppskor när jag rev runt i garaget. Var ju bara tvungen att prova, och ja. Tio år senare så sitter stegen förvånandsvärt väl.

Du och jag pappa!

"Min pappa och jag"


Snart ska jag fara till jobbet, men innan dess så hinns det med en bild på mina älsklingar. Jag smög fram med kameran när de satt och konverserade på trappan i solen. Det är livet på en liten pinne det.
Nej nu måste jag hoppa in i duschen......trevlig helg.

Storstadsspaningar och lyckligt mammahjärta.

Dagen till ära har jag varit inne i den kungliga huvudstaden.
Jag har shoppat brevlåda på Bruka Design. Snacka om att jag skulle kunnat bo där inne. Jag ville ha allt. Helt och hållet min stil. Brevlådan fanns inte i det utförande vi egentligen ville ha, så det blev den liggande varianten i svart. Bilder kommer när den sitter på plats.
Varje gång jag är inne i stan så blir jag lite smått stressad (eller inte så lite heller), Det verkar som vett och etikett inte existerar, speciellt inte på Östermalm. Och det är lite konstigt eftersom Östermalmsfolket är väl de som mest kan vett och etikett i sociala sammanhang. Nej på stan gäller "fram först och låt INGENTING vara i vägen", och säg för guds skull inte förlåt om du nästan knuffar omkull någon.
En annan sak som jag blir så fascinerad av, är att alla oavsett ålder (pratar forfarande överklass) ska se likadana ut. Spelar ingen roll om man ser en kille som är 18 år, eller en man som är 68. De har samma blåa skjorta, samma bakåtslickade hår med lockar i nacken och samma dyra klocka på armen. Nu är väl inte alla på det viset, men VÄLDIGT många. Det enda jag kan känna är: Undrar om de verkligen är lyckliga, vi får hoppas det.
Hur som helst, det var otroligt skönt att backa upp bilen på vår avfart...äntligen hemma.

Måste också få berätta vad som gjorde mig lycklig både i går och i förrgår.
I förrgår fick jag ett handskrivet brev av min äldsta dotter, med kuvert och allt. Det stod inte mycket, men hon hade knåpat ihop det själv. Mitt mammahjärta smalt.

Fannys brev


Och så igår, hämtar från dagis och vid Lilly låda hänger en teckning. Jag frågar dottern vad det föreställer (lite svårt att tyda), och det är ju självklart:
En prinsessa,
Barbamamma,
Barbapappa
och Barbaflink.
Jag blir så lycklig.

Lillys teckning

Sången.

Okej, jag kom på ett sätt att få er att höra låten. Världens sämsta youtubefilm, men vad gör man inte.
Det är jag som sjunger, min kompis Greta som spelar gitarr, och det är vi båda som skrivit den.
Nu har jag varit modig som blottat mig på det här sättet.

Gulp!

Bilder från bröllopet i Klövsjö

Hej min kära vänner.
Nu känner jag mig som vanligt igen. Mensen är över för denna gång och Tina är tillbaka (till allas stora glädje).
Har ju lovat bilder fån min bästis bröllop. Måste också berätta att jag och brudgummens bror var toasmasters, vi var tydligen "sjukt kul", vilket är en enorm lättnad. Hela sommaren har jag vetat om att det ska toastmastras och det har hela tiden legat som ett stressmoment att hinna med. Lättnaden var enorm när allt gick helt enligt planerna och blev perfekt.
Men det som jag ändå är mest stolt över är min present till de lyckliga tu.
Jag ville ge något som de inte kan köpa, något helt unikt. så...jag och min musiker-kompis Greta skrev en kärleksång. Vi gjorde en inspelning då hon spelar gitarr och jag sjunger, som jag sedan spelade upp på middagen. Jag hade texten på power-point, så alla kunde se. Ni skulle alla fått höra den, om jag visste hur man får upp en ljudfil på bloggen (någon som vet, den är i mp3 format).
Hur som helst. Min bror förutspådde att Lisa skulle gråta, det gjorde hon inte, hon bölade. Resten av gästerna, killar som tjejer var också rörda till tårar. Så nu har jag fått mina minuter i rampljuset;) Kanske att man ska sjunga lite mer offentligt???


Utsikten från hotellet



Här bodde vi


I den här sjön.....


badade jag lite innan bröllopet


Dags att gå och göra sig iordning innan vigseln


Vackrare väder får man leta efter



Klövsjö kyrka, otroligt vacker träkyrka.



Vissa var mer nervösa än andra



Vackert, men otroligt svettigt och varmt


Herr och fru Jacobsson


Glada att det är över;)


Puss!



Brudparet far iväg i fina bilen.



Brudparet anländer till hotellet.


Bröllopstårta, mums



Brudvals

Ikeamöbel och arga ögon.

I dag har inte varit den bästa i mitt liv. PMS kombinerat med ihopsättande av ovan avbildade ikea-möbel. Borde inte vara så svårt, men med en uttråkad 2,5 årig dotter med i spelet så förstår man att det inte kan gå bra.
Allt började bra. Flickorna tittade på film medan lördagsgodiset slukades. Mamman började skruva ihop lådan, jo det gick ju faktiskt ganska bra. Svettades något bara, kände kanske någon liten irritation när jag inte på en gång hittade rätt skruvmejsel, men på det hela taget så gick det bra.
Godiset var uppätet och storasyster gick till sin kompis. Lillasyster ville också gå till den kompisen. Nej, mamman förklarade att lillasyster var för liten för att gå ut själv, vi går ut när mamma är klar ( i hopp om att det skulle vara inom snar framtid). Dottern vill också skruva. Skruvmejseln hamnar farligt nära mammans möbel. Nej, nej. Skruva på vagnen i stället. Dottern vill INTE. Mamman svettas. Dottern hittar en av pappans skruvar, ja det går bra, dottern har sina, mamman har sina. Mamman svettas och skruvar, hur många delar kan det vara? Dottern babblar så mamman har svårt att koncentrera sig. NEJ, INTE PÅ MITT SKRIVBORD; SKRUVA PÅ VAGNEN I STÄLLET, mamman börjar höja rösten, känner argt i magen. Dottern sätter armarna i kors, VILL INTE; DU BESTÄMMEJ INTE, MAMMA!
Sista biten kvar, äntligen.....VA?
Mamman har satt en bit långt tidigare åt fel håll, samtidigt som dottern pillar ner pappans skruv i en av mammans hål.
AAAAGGGHHHH! Arga ögon, icke väl valda svärord, dottern får skulden.
Dottern ledsen, springer in i huset. Mamman svär och svär och svär(fast tyst den här gången), arget åker runt i magen. Mamman skruvar upp allt igen, i magen börjar ångern ta över. Vad tyst det är från huset, vad gör dottern?
Mamman vill säga förlåt, går in i huset. Kommer in i vardagsrummet.
Hör snarkningar.
Dottern sover, har somnat av gråt. Det hugger i mammans hjärta.



Dottern får sova, mamman skruvar klart möbeln, och lyckas göra ytterligare ett fel innan den ser ut som på bilden. ("Jävla skitmöbel" är orden som mal i mammans huvud)
Två timmar tog det för mamman att skruva skrivbord.
Mamman väcker dottern och säger förlåt tusen gånger om. Pussar och kramar och älskar dig många gånger. Dottern ser nöjd ut. Pappan kommer hem, det lagas middag och dottern berättar om mammas arga ögon, dumma skruvar och trötta ögon,...och att mamma sa förlåt.
Min lilla älskling. Förlåt!

Blöjan är ett minne blått (i alla fall på dagen)

Nya underkläder har inhandlats, några trosor per dag går det åt.


Stora damen!


Ja, jag säger då det.

Lillefis alias Lilly har slutat med blöja. Det går jättebra, men det är ett evigt springande till toaletten. Bara på de 10 minuter jag suttit här framför datorn så har vi sprungit tre gånger. Ni vet att även fisar är misstänkt likt bajs, så de måste också ut. Jaha, då var det dags för fjärde gången. Benen i kors så nu är det bråttom. Hörs!

Brevlåda.

En sak till innan jag åker till jobbet och skuffas omkring av en massa folk, kronan på verket på vår framsida blir självfallet en snygg brevlåda (som inte har ramlat omkull ett antal gånger och blivit sned och vind och "skinnflådd".) Vad säger ni om en sådan här från Bruka design? Kan bara inte bestämma vad det ska vara för storlek, förslag någon?

Kalppeliklappeliklapp

De här underbara svarta hasbeensen damp ner i min brevlåda igår. Jag gillar reor:)

Jag vill aldrig åka hemifrån mer.

Skulle ju egentligen lagt ut bilder från bröllopet, men det har ju hänt andra saker här hemma. Medan vi var uppe i norr så färdigställdes vår framsida. Vi är så otroligt nöjda så det går knapp med ord att beskriva. Visst, det kostade en slant, men åhhh så fint det blev. Har idag även planterat vår blivande buxbomhäck. Kommer säkert ta flera år innan plantorna växer ihop, men det är det värt. Sedan ska jag krypa där på alla fyra och klippa häcken med en liten liten sax, så grannarna skakar på huvudet. I morgon sår vi gräsmatta så det blir fint och grönt även på framsidan.
Drömmelidröm.

Före: Lera så långt ögat kan nå.


Efter: Tadaaaa!


De här ska förhoppningsvis, någon gång i framtiden bli en tät och fin häck (hoppas)


Garageuppfarten har också fått stenar



Trappan vi ytterdörren.


Gången från "parkeringen"



Trappan upp till gången

Underbara helg

Om en timme ska jag åka till jobbet för första gången på 4 veckor (och jag vill inte). Det tar emot något alldeles enormt. Tror säkert att det släpper bara jag är där, men.....
Jag har så mycket att berätta. Har ju haft en alldeles underbar helg i Klövsjö och sett min bästis Lisa få sin Rickard i stålande sol med fjället i bakgrunden, ahhh.
Berättar mer i morgon, men en liten bild ska ni få.


Carro, Lisa och jag= gänget.

Stel som en pinne på hög höjd.

Uppspärrade ögon, 390 slag i minuten, stel som en pinne och torr i halsen. Ser ni marken låååångt där nere?

Först vill jag börja med att tacka alla som gratulerade mig i fredags, tack, tack.
Jag hade en jättebra födelsedag, med fint väder och allt.

På lördagen ringde klockan 06.15 och jag var ute ur huset innan resten av familjen hade vaknat. Min bästa kompis gifter sig till helgen så det var möhippa som vankades. Första anhalten var äventyrsbanan i Tenntorp. Närmare bestämt en höghöjdsbana.
Kom dit och fick syn på en av banorna uppe bland trädtopparna. Läskigt tänkte jag, men det ska jag nog klara. Instruktören pekar på samma bana och berättar att det är deras ungdomsbana på 6 meter, vår är något högre upp....håll i er nu...14 meter upp. GULP!
Men som ni ser på bilden så klarade jag det. Nätt och jämt. Har aldrig varit så skraj i hela mitt liv. Är glad att ni inte ser ansiktsuttrycket. Tur att man inte har anlag för hjärtinfarkt. Otroligt skönt och komma ner på marken igen.
Nu vet jag hur det är att vara trädkramare....
Hur som helst. Dagen löpte vidare med brunch och bad på centralbadet, sedan middag på vinkällaren. Jag var HELT slut när jag kom hem, men det var otroligt roligt.

Dagen till ära ska vi väl tillbringa i solen. Sommaren kom ju tillbaka, yippie!