Stel som en pinne på hög höjd.

Uppspärrade ögon, 390 slag i minuten, stel som en pinne och torr i halsen. Ser ni marken låååångt där nere?

Först vill jag börja med att tacka alla som gratulerade mig i fredags, tack, tack.
Jag hade en jättebra födelsedag, med fint väder och allt.

På lördagen ringde klockan 06.15 och jag var ute ur huset innan resten av familjen hade vaknat. Min bästa kompis gifter sig till helgen så det var möhippa som vankades. Första anhalten var äventyrsbanan i Tenntorp. Närmare bestämt en höghöjdsbana.
Kom dit och fick syn på en av banorna uppe bland trädtopparna. Läskigt tänkte jag, men det ska jag nog klara. Instruktören pekar på samma bana och berättar att det är deras ungdomsbana på 6 meter, vår är något högre upp....håll i er nu...14 meter upp. GULP!
Men som ni ser på bilden så klarade jag det. Nätt och jämt. Har aldrig varit så skraj i hela mitt liv. Är glad att ni inte ser ansiktsuttrycket. Tur att man inte har anlag för hjärtinfarkt. Otroligt skönt och komma ner på marken igen.
Nu vet jag hur det är att vara trädkramare....
Hur som helst. Dagen löpte vidare med brunch och bad på centralbadet, sedan middag på vinkällaren. Jag var HELT slut när jag kom hem, men det var otroligt roligt.

Dagen till ära ska vi väl tillbringa i solen. Sommaren kom ju tillbaka, yippie!