God fortsättning!

Så var julen över för den här gången. Skönt tycker jag. Jag fick en GPS av maken, han tyckte jag behövde en efter mitt lilla äventyr i Stockholm sist:)
Flickorna fick massor av fina presenter, och makens födelsedag har vi också klarat av. Igår var det fullt hus med smörgåstårta och hembakade drömmar till fikat efteråt. I garaget står presenten från mig och alla föräldrarna uppställd och fylld. Fint va?





Igår fick jag tillbaka min kamera som jag glömde hos pappa på julafton, utan att jag tog ett enda kort. Men det hade han. Bl.a. på den här tavlan som jag målade för en herrans massa år sedan. Skulle vara kul att börja måla igen, men när ska man hinna med det?



Idag fick vi finbesök av lilla bebisen Saga (Som var den bebis som döptes när vi aldrig kom fram). Hennes mamma Lisa var självklart med. Både Fanny och Lilly var alldeles betagna och de vill så gärna ha en liten bebis som lillasyster eller lillebror. "Snälla mamma". Nu kan man ju inte alltid ge barnen vad de vill ha.
Eller hur?

Jag älskar överraskningar.

Okej, ni verklade inte vara så heta på gröten med limmerickar, men träna ett tag till...



I går när posten kom så fick jag ett sådant där vadderat grönt paket från posten. Blev lite konfunderad, jag har ju inte beställt någonting. Inuti låd det ett rim och ett paket, men ingen avsändare.




Så pirrigt och spännande. Men jag lyckades klura ut vem det var ifrån. Det var från min bästaste, finaste, gulligaste lillasyster. Hon hade läst på bloggen om min illustrationsförsök och har då köpt pennor och papper av lite bättre kvalité än dom man hittar på Ica. PUSS systra mi!




Det som avslöjade henne var handstilen på paketet. Hade den inte varit där skulle jag ALDRIG kunnat gissa. Det enda jag visste var att det inte var mamma. Hon kan inte rimma så bra. Åh, jag älskar dig Åsa. Det är sådana här små presenter man behöver i vardagen. Då blir man alldeles löjligt lycklig.

Idag har vi varit och handlat med, skulle inte förvåna mig, hela Bålstas befolkning. Herregud. Sedan har vi bakat hårdbröd. Samma hårdbröd som Mormor bakade förr i världen. Jag har tagit över receptet och bakar dem alltid till jul. Flickorna fick sig en varsin gris, och nu hör man:
"Mamma, kan vi inte få bara eeeeeen till, det var så himla gott".
Och jag vet, det är det godaste brödet i världen, speciellt med riktigt mycket smör på, mmmmmm.

Limmerick!

Oj, det var länge sedan jag skrev. Anledningen är att jag varit (är) sjuk. Har inte orkat någonting. Feber, ont i kroppen och huvudet. Jag sov i stort sätt hela gårdagen. Kommer vara hemma i morgon också, då har jag varit sjuk i fem dagar, det räcker eller hur?
Jaha, idag fick jag för mig att jag skulle skriva min första limmerick, bara för att prova om det gick. Nu kan jag ju inte påstå att jag är i samma klass som Hasse och Tage, mina är inte ett dugg snuskiga, men det är inte det lättaste ska ni veta. Här är mina:

Det var en flicka från Härnösand,
Yppig och fin, riktigt grand.
Det ska vara äkta vara
Sa mannen från Skara
och lät henne mima i ett band.

Det började med att jag skulle rimma på lite klappar från Ikea som vi har på jobbet, nu var jag ju inte på plats på jobbet idag och kunde lämna in, men såhär blev de i alla fall: (jobbar man på Ikea, vet man hur sura gubbarna brukar vara)

Det var en man från Västerås,
som köpte klappar på IKEA off course.
Hans sura min,
blev snabbt till ett flin,
när han serverades köttbullar med sås

Ja, se vad som kan komma fram av lite tristess. Bilden ovan visar vad vi gjorde i början av veckan när jag fortfarande var på benen.

Resultatet

Och såhär blev det. Något år, när jag har betydligt mer ork och energi, ska jag göra mitt egna hus. Inte en köpsats. Vi är alla nöjda ändå.
Jag skulle aldrig skrivit det där om att barnen inte hade feber, Fanny fick kort därefter feber.....shit också.

3:e advent

3:e advent, det rullar på. Flickorna är tokförkylda, snor och host, men ingen feber. Det tackar vi för.
Gårdagen spenderades nere i aulan. Håbogymnasterna hade sin julshow, jag och en annan mamma sålde biljetter till de två föreställningarna och så tittade jag på den ena förstås. Fanny var så duktig (det är hon som sträcker upp armarna i luften för att göra en hjulning). Hon var lite nerstämd i går när hon insåg att det bara är en träning kvar innan jul. Hon ÄLSKAR sin gymnastik. Känner igen mig. Jag höll ju på i tio år själv, i samma förening.







Idag har vi börjar med pepparkakshuset. Nu är alla delar dekorerade, väntar bara på att allt ska torka. Känner mig så glad att jag förra året kom på att dekorera alla delarna INNAN de sätts ihop, blir ju mycket bättre då. (Jag vet, säkert dum blondin som inte fattat det innan...)
Tro det eller ej, det är faktiskt den lilla som färgkoordinerat sitt tak;)

Varm hals och varma öron

God morgon!

Idag har jag en tokförkyld liten 3 1/2 åring och en lite mindre snorig 6 1/2 åring. Så dagen ska ägnas till pepparkaksbak och pepparkashusbygge (långt ord)




Måste bara visa bild på min senaste kreation. Jag har virkat en halsduk som man knäpper med två knappar. På så sätt kom farmors gammla knappar till användning. Den går alldeles lysande och dra upp över öronen också. Virkade en rosa till Lilly också. Garnet är supermjukt och köpt på Panduro. Kanske att jag virkar en till mig själv också?

En till

Det blev en drake också, men nu har jag kramp i handen.

Försöker verkligen!

Många av er vet nog att jag skriver barnböcker på fritiden. I vanliga fall så brukar ju Millis illustrera dem, men eftersom hon är så himla busy med att illustrera till en annan bok (otrogen) så kom hon med den brilljanta (osäker) idén att jag skulle illustrera mina böcker själv. Haft ångest i flera dagar, men idag tog jag tag i det. Men jag blir bara irriterad. Jag vet precis hur jag vill att det ska se ut, men det blir aldrig så. Visst men ser ju vad det är (hoppas jag). Skulle behöva öva, varje dag.
Nej nu lägger jag ner färgpennorna och gör det jag är bra på, skriver.

Flickorna har fastnat

Nu har mina flickor hamnat i ram. Så fina.
För er som undrat, så har mitt humör gått tillbaka till det normala. Det gjorde det redan dagen efter. Ja jag säger då det. Hur som helst så tog det två timmar innan någon saknade oss, hmmmf;)
Idag blir det, jobb, jobb, jobb!

Inte min dag!

Det var hit vi skulle
Idag har inte varit min dag i direkt.
Började med att jag och Fanny begav oss ner till gympahallen för att sälja biljetter till julshowen som är nästa vecka. Vi stod i två timmar, mellan kl. 9,30-11,30. Vi sålde till tre personer. Helt ok, om det inte var så att jag hade väldigt bråttom. Vi skulle ju på dop, inne i centrala Stockholm som började 13,30. Jag skulle hinna duscha(ja fixa håret, sminka mig och sånt också), göra lunch, slå in paket och klä om flickorna: Stress, stress (mitt i alltihop börjar båda flickorna att gråta för de tror att den andra har tagit den förstas tuschpennor.) Ja, ja. Vi kommer iväg i alla fall, dock ca. 15 minuter sent (vilket betyder att vi kommer komma fram med fem minuters marginal). Jag har GPS:en på eftersom jag inte kan Södermalm sådär jättebra. Stora bilen har vi, fast jag hellre hade haft den lilla, det är trångt inne i stan. Hela tiden tittar jag på klockan, jo vi ska nog hinna. Men vad nu? GPS:en får någon slags sjukdom som gör att så fort vi kommer in i innerstan stängs den av var 10:e sekund, och det tar ungefär en minut för att den ska få satellitkänning igen. Vet ni hur långt man hinner åka på en minut i innerstan? För långt. Efter att vi irrat i en halvtimme (det är alltså en halvtimme sedan bebisen börjat döpas) hittar vi äntligen. Är jätteirriterad när jag märker att det inte alls finns någon parkering på baksidan som min kompis utlovat Jag ställer mig i en snöhög på gatan. Vi springer (halkar) bort till ingången, går in och upptäcker att det är fel jävla kyrka. Ringer hem till Micke (som ligger hemma med ryggskott) Nej, inte Katarina kyrka som jag trodde, utan Sofia kyrka. "Tur för dig att den också ligger på södermalm" försöker Micke lite glatt. Jag kan tyvärr inte återberätta vad jag kallade hans GPS i det läget. In i bilen igen, knappa in Sofia kyrka och så iväg. Samma visa en gång till. Då kommer dom. Tårarna. Jag är så stressad så hela mitt inre svämmar över. Klockan går och jag åker gata upp och gata ner på Södermalm, bland massor av människor, andra bilar och snö. Det går ju liksom inte att stanna vid vägkanten och fråga någon om vägen. Jag hatar verkligen innerstan. Jag fattar inte varför någon över huvudtaget vill bosätta sig där. När jag åkt ytterligare 45 minuter utan att hitta och flickorna klagar på att de är hungriga så ger jag upp. Det finns ju liksom ingen på dopet jag kan ringa, vem skulle svarat?
Med strömmande tårar får jag se mig själv besegrad. Det mest pissiga är att jag under stor möda tagit ledigt från jobbet. Det är inte lätt att byta bort en söndag, folk brukar vilja vara lediga då, dessutom är det 100% OB på söndagar, så alla pengar jag förlorar svider också. Vad fånigt av en 32 åring att gråta som ett barn, Nej, faktiskt inte. Jag grät ut min stress, det behövdes. Sen åkte vi och köpte hamburgare på Mc Donalds. Nej den här dagen vill jag bara glömma.

Mot Uppsala

Idag ska jag ta mig till Uppsala på återbesök HÄR.
Har väntat och väntat på en tid efter att läkaren ställde in p.g.a. sjuka barn. Det slutade med att jag får en ny läkare. Hoppas han är lika bra som den första var.
Jag har ju aldrig haft en manlig gynekolog, men det ska säkert gå bra. Håll tummarna.

Upplyst!

Jag skulle visst bloggat igår, men swisch sa det så var den dagen förbi. Igår följde jag med Fanny till skolan. Det var kul att se vad de sysslar med. Beundrar fröknarna för oändligt tålamod, nästan så jag också vill gå i nollan igen. Det jag inte gillade var den evighetslånga rasten i sjutton minusgrader. Min näsa höll på att ramla av. Fy.
En bild lovade jag ju också. Den här plocke-pinn historien satte jag ihop härom dagen. Nu äntligen har kontoret en taklampa, några dagar innan tvåårsdagen. Micke får dock ducka om han ska gå under den, trots att det är den nya lilla varianten. Dessutom hade jag sådan tur att jag tog den sista. Den ligger nämligen i brist till vecka 2 nästa år (som så extremt mycket annat på Ikea just nu). Ibland är det bra att vara på jobbet innan vi har öppnat.
Nej, nu är det dags borsta lilla tanden och klä på sig de blågula kläderna igen.

Hänger inte med.

Oj oj oj, vad det händer mycket på alla bloggar och facebook när man inte har loggat in på några dagar. Jag ska skriva något i morgon. Nu ska jag försöka värma mig under täcket efter en heldag i ett plåtskjul i Västerås. På återseende.

Dessa helvetiska mornar!

Okej, jag HATAR att komma försent. Det är min akilleshäl som kan få hela mig att gå upp i atomer av stress och ilska.
Jag har världens l å n g s a m a s t e döttrar. Jag får gå på som en militär här på mornarna. "När jag har duschat klart då har ni ätit upp och börjat klä på er, och gud nåde den som har slängt någon mat. FÖRSTÅTT?", men ändå så tror dom att det finns tid att leta efter just den strumpan som är viktigast i livet som varit borta i månader. JAG BLIR GALEN. Sen passar dom på att reta varandra så att någon av dem vägrar att klä på sig. Samtidigt i allt det här kaoset ska jag själv göra mig iordning. Tror ni inte att jag halkar och ramlar bakom bilen när vi har två minuter på oss innan det ringer in på skolan?. Men varför inte väcka flickorna lite tidigare då? tänker ni. Nej, då tar man det för lungt för att man har sådan lång tid på sig. Dessutom i allt det här så har jag gällivarehäng på mina långkalsonger under mina illa sittande fula arbetsbyxor. Dessutom jobbar jag monsterpasset idag, samtidigt som de varnar för snökaos och "stanna hemma, åk inte ut på vägarna". Århundradets bästa morgon. AAAARGGHHHH!

Äntligen!

Japp, nu har jag gjort det. Jag har beställt ovan avbildade bild som kanvas i 80*60 cm. Bilden tog jag i somras i Åbo när vi var där över midsommar. Den ska sitta på kontoret. Kontoret som är så himla kalt och vitt. Rummet gud glömde. Jag har fortfarande inga gardiner (hissgardinen står i garaget och väntar på upphängning, snart så) Jag har fortfarande ingen taklampa, så himla svårt att hitta något snyggt, och jag vill inte ha en plafond. Nej nu ljög jag. Det är inte alls svårt att hitta något snyggt om man är beredd att lägga ut flera tusen....det är inte jag. De tusenlapparna måste jag spara till julklappar (som jag för övrigt började köpa igår. Så skönt)
Idag blir det heldag i Västerås, jag hoppas på att snön håller sig borta.
Tjing!

Vill ha!

Vill ha, vill ha, vill ha!!!!!
HÄR kan ni kika på annonsen

Grå going on gul

Såhär grå blev lillefis tänder efter smällen. Hon ser ut som en gammal storrökare. Bilden är lite missvisande, de ser gråare ut i verkligheten. Men hon är lika glad för det. "Kolla mina tänder är alldeles grå, men snart blir dom gula" säger hon stolt och citerar på så sätt tandläkaren.

Nu ska jag ta och åka till arbetet för en ytterligare hektisk arbetsdag.
Tjing!

Grattis alla Bettor!

Idag har jag, Fanny, Lilly, min mamma och min syster namnsdag. Vi och tusentals flickor och kvinnor i Sverige. Flickorna fick ett varsitt paket i morse så för en gångs skull var det inga svårigheter att få upp dem.

Vet ni, för några år sedan förstod jag att jag inte var som andra. Jag har nämligen synestesi. Jag har i alla år trott att alla tänkte på bokstäver och siffror i färger, och årets och veckans gång i en speciell bana, men icke. Jag kategoriserar även bokstäver och siffror efter kön. Är jag ensam om det här? Här nedan kan ni få ett utdrag ur wikipedia:
Synestesi (eller sinnesanalogi eller intersinnessamverkan) är ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Vissa synesteter kan höra färger, andra kan se ljud; symptomen varierar. Uppgifterna om hur stor del av befolkningen som är synesteter varierar, allt mellan 0,001 och 2 % har föreslagits. Synestesi är marginellt vanligare hos kvinnor än hos män. Synestesi har visats gå igen i familjer, och man tror därför att tillståndet kan ha genetiska orsaker, dock med flera gener inblandade.

Den vanligaste formen av synestesi är troligen att se olika färger för olika bokstäver eller siffror (ibland hela ord, särskilt ofta tidsenheter såsom veckodagarnas namn och månaderna). Däremot är det sällsynt att från en färg se en bokstav eller siffra. Varje bokstav har alltid samma färg, och den förändras inte ofta med tiden. Det är inte något som synesteten behöver komma ihåg; för honom eller henne kan det kännas lika naturligt att femmor är gröna som att himlen är blå.

Synestesin kan vara antingen projicerande, det vill säga att till exempel bokstävernas färger upplevs som ett vanligt synintryck, eller associativ, att bokstäverna associeras till att ha bestämda färger som man kan se för sitt inre.

En annan vanlig form av synestesi är att ha strukturer eller färger för olika tidsenheter, som dygnet, veckan och året. En annan grupp har synestetiska upplevelser kopplade till ljud.

Källa: Wikipedia


För mig är
1= kille
2= Tjej
3= Kille
4= Kille
5= Kille
6= Kille
7= Tjej
8= Tjej
9= Kille

Jag förstår om ni slutar läsa min blogg nu (ha ha). Men allvarligt. Är du en av 0.001%-2% av befolkningen som har det här? Jag känner mig unik

Vinn en babyfilt från Tina T.

Vill ni vinna en filt från Tina T? En "Liten Retro"?
Titta in HÄR och tävla. Glöm inte att sprida till era vänner. Lycka till!

Min väg mot ordning

Idag har det inte bara varit fars dag, idag har jag försökt att få någon slags ordning på vårt kontor (jag är ett hopplöst fall om ni frågar Micke). Men nu har i alla fall undret skett. Tidskriftsamlarna som jag köpte för säkert ett halvår sedan är nu äntligen uppsatta. Nu har vi äntligen ett varsitt fack och två till allmänt, där kan man lägga sina papper som man inte orkar sätta in i rätt pärm på en gång (för hur mycket jag än skulle vilja så är jag ingen "göra-på-en-gång" människa. Farfar har icke haft någon inverkan på mig där tyvärr, han vänder sig nog i graven). Men att inte allt hamnar på skrivbordet, bara det är ju helt underbart. Jag har ju en rittavla till datorn som jag nästan aldrig använder för att den ligger längst ner i högen med papper. Jag önskar jag var mer som Matilda Salmén. Kolla in hennes skrivbord (skrolla ner till siste bilden (AVUNDSJUK). Jag får inte ens sådär perfekt ens när jag försöker. Jag är nog lite rörigare som person tror jag. Inbillar mig att jag är bättre på andra saker. Som att ALLTID mangla alla våra sängkläder, där är jag stenhård. Förresten, är så besviken på H&M Home collection, och speciellt sängkläderna då. De tror nog att de varit smarta när de satt tryckknappar längst ner, men jag kan inte köpa dem, de går inte att mangla då *sur*.

Fars dag!

Lilly har ritat sin morfar med snopp och allt. Eller som hon sa i morse: fars dag : alla snoppars dag.

Ny almanacka

Nu har jag beställt min personliga almancka. Jag har designat den själv, och ja, jag är den första att medge att jag INTE är någon illustratör. Varför äpplen, tänker ni kanske. Det är så att en bok jag har skrivit som jag hoppas mycket på, har med äpplen att göra. Mitt namn valde jag i korsstygn eftersom jag gillar att sy. Baksidan pryder huvudrollsinnehavaren. Jag hoppas mycket på 2011 alltså. Hur som helst så är det ingen som har en almanacka som jag. Vill du också designa en? Gå in HÄR Lycka till!

Kyla vs. Tina = 0-1

Jaha, då var det snart dags att halka iväg bort mot Västerås igen. Tog "bara" en och en halv timme att ta sig hem igår....
Idag har jag varit hemma och vabbat halva dagen, maken ska ta över så att jag i alla fall kan åka och jobba kväll. Fanny fick ett skåp (!)över sig på fritids i går, på sidan av knät. Det är blått, svullet och alldeles varmt. Ingen fara, full rörlighet men en dags vila är nog klokt. Tippskydd kanske?
Jag har roat mig med att sy små vetekuddar som jag ska ta med till jobbet. I det där plåtskjulet fryser man ihjäl. På riktigt. Var tvungen att tina upp mig i ett 40-gradigt bad igår, för att försöka få värme ända in till skelettet. Men nu ska det bli ändring på det. Bara att värma i lunchrummet och sedan värma händerna (som är mest utsatta) Jag sydde även några ärtpåsar till Fanny som hon har suttit och bollat med i soffan. Vad är det med ärtpåsar? Man kan verkligen inte låta bli dem...hhmmm?
Nej nu ska det göras äppelbitar innan maken kommer.

Drakar och drakar och åter drakar

I fredags hade vi som vanligt fredagsmys med popcorn och film. Veckans film var "Draktränaren". Hur bra som helst. Det var inte bara jag som tyckte det. Fanny är praktiskt taget helt galen i den filmen. Hon har sett den varje dag sedan dess. Sitter och tittar på den i detta nu. Har ni inte sett den, se den. Här nedan kan ni se trailern, här hemma snurrar dock den svenska versionen.






I dag har jag fått läsa ett manus till en barnbok som inte ens är utgiven än. Det var kul. Kan tyvärr inte berätta vem författaren är, men det är en känd en, hi hi. Kanske skulle ta och ringa Se & Hör? Nejdå.
Appropå kändisar. Idag på Ica stötte jag på honom igen, skådisen Peter Andersson, ni vet han som spelar den hemska Nils Bjurman i 'Män som hatar kvinnor'. Han bor här omkring någonstans för jag har mött honom på Ica säkert tio gånger de senaste åren. Han är ju så avskyvärd i filmen så man ryser till lite grann, men idag stod han och pratade pluttinuttigt i telefonen med frugan kan jag tänka, avslutade med 'puss puss'. Det fick mig att slappna av en aning.


Bild: Sveriges radio

Fläskläpp och blodbad

Idag har vi varit lediga. Det är ju ändå höstlov så jag tänkte att det var väl lika bra att ha lite ledigt tillsammans. Dagen började ju inte så himla lysande. Fanny hade tonårshumör = Skitsur. En av anledningarna var att jag inte ville åka till simhallen och trängas med Bålstas alla andra höstlovslediga barn. Sedan blev hon sur för att det inte var några andra barn lediga på gatan (precis som om det var mitt fel). Nej ingen roligt start. Själv har jag gjort ren ugnen (önskar att den kunde dö så att jag fick köpa en ny med pyrolytisk rengöring). Jag har gjort den så ren som det går med såpa och swinto. Har gnidit mig svettig. Sedan gjorde jag rent micron och utsidan på kyl och frysen (helvetes-rostfritt). Helt slut. Sedan hade maken mage att pika mig för att jag inte tagit ut de tomma mjölkpaketen till garaget. Då var jag tvungen att slå i tvättstugedörren lite och vika lite tvätt och mangla påslakan i ren ilska, så då fick jag det gjort också. Och hips vips så var man glad igen.
Lillefis (Lilly) skulle stå på händer. Det gick sådär. För lite muskler i armarna och pang brak så hade läppen och framtänderna fått sig en känga. Fläskläpp med tillhörande blodbad på läppen och runt framtänderna. Stackarn hade jätte ont i tänderna fortfarande flera timmar senare. Hoppas de inte blir missfärgade, dröjer ju några år innan de ska tappas.





Men min fläskläpp slår hon inte som jag fick i ungefär samma ålder som Lilly är i nu. Men jag stod inte på händer. Jag cyklade utan hjälm i nedförsbacke....

Alla dödas dag!

Jaha. då var den här helgen till ända. Vill passa på att gratta min mamma också på riktigt Grattis!
Idag har vi varit hos svärmor och fikat, eftersom hon också passat på att fylla år. Jag och flickorna var på kyrkogården också och tände ljus. Vi var helt ensamma på den becksvarta kyrkogården, men just allhelgonahelgen så är det bara mysigt. Efter det var det tusen frågor om döden hela kvällen. Höll dessutom på att krocka med en ambulans som kom farande med en man med väldigt grått ansikte i. Även om honom blev det tusen frågor. Vad är han för sjuk? Kommer han att dö nu? Om han dör, ska han brännas och grävas ner under en sten eller bara i gräsmattan (grav eller minneslund). Ja ni förstår.
Jag har även packat ner mina örhängen som jag bara använder en gång per år. Får alltid lika mycket uppmärksamhet för dem.
Nu ska jag gå och titta på "rapport till himmelen". Nostalgi!

Ishallen

Är i ishallen och fryser om näsan.

Mamma

Min finaste lilla mamma fyller år i morgon och det firade vi i kväll. God middag och trevligt sällskap. Tack mamms!
Och som ni kan se har Fanny tappat en tand till.

Flaggspel

Har sytt ett flaggspel till en liten killes rum som ska gå i grönt och turkost. Hoppas han blir glad.

Världens snyggaste syster!

Måste visa en bild på min älskade syster. Hon är nog världens snyggaste. Vi är inte ett dugg lika (synd). Varför är det oftast så att lillsyster får allt det där som storasyster vill ha? Avundsjuk är jag inte. Bara stolt. Så snygg och smart är hon, tänk att hon är släkt med mig.
Bilden har jag snott från hennes blogg, bara rakt av. Utan att fråga. Förlåt Åsa, men bilden är så fin. (Snor aldrig annars utan att fråga, men ni vet hur det är med syskon;)

Växthuset är klart!

Innan jag far iväg på mitt monsterpass på Ikea, måste jag visa bilden på vårt (något stelfrusna) växthus. Dörren är på plats. Fint va?
Jag skördade vindruvor här om dagen också, riktigt goda. Men för att vara kärnfria var det onödigt mycket kärnor i.
Ha en bra dag.

Fantasi

Igår när jag hämtade flickorna från skola och dagis kom Fanny viftande med ett papper. De hade fått berätta sagor som fröken hade skrivit ner. Jag blir så varm i hjärtat. Det var ju det som var min absoluta favoritsysselsättning när jag gick i skolan. Så här lyder sagan:

"Det var en gång en pojke som skulle gå till skogen. Där träffade han en jätte. Jätten såg ut som en sten. Jätten hade en svans. Pojken träffade en flicka. Plötsligt så var det midnatt. Klockan slog tolv. Det blev morgon. De hade ingen frukost. Den snälla flickan bjöd dem på frukost. Hon la ut en duk där de skulle äta frukost. Flickan bjöd hem pojken och jätten på fika. Sen såg de en kille som såg ut som hennes pappa. Sen såg de ett träd som de la sig under för det regnade och blixtrade. Efter det träffade de några igelkottar som de klappade och sedan klappade de ett rådjur."
Fanny 6 år

Åh, fantasi guds gåva till människan.

Idag ska jag åka iväg och jobba. Har inte riktigt lust. Jag blir aldrig frisk. Har fortfarande ont i halsen, hostar och snorar. Men det jobbigaste är att inte ha någon ork. Det lilla monsterpasset jag har idag kommer suga musten ur mig, och det stora monstrpasset jag har i morgon kommer göra mig till en liten blöt fläck. Just nu är jag avundsjuk på mina krukväxter som får vara hemma och ta det lugnt Det här är även en liten höstdepression som talar. Jag blir såhär orkeslös på hösten. När man jobbar på Ikea får man inte överdrivet med dagsljus, och när man äntligen får åka hem, ja då är det andra sidan jordklotet som har dagsljuset. Deppro.
Men en sak är positiv. I dag är första dagen som jag får åka den nya motorvägen:)

Det var här vi var!

Mina fina flickor!

Första tappad

Har världens stoltaste sexåring här hemma. ÄNTLIGEN tappade hon tanden, i skolan. Det var en studsande tjej som blev hämtad av sin pappa. Skruttan. Känns som i går som vi kände varje dag fall hon fått någon tand.
Själv var jag på väg till jobbet i förmiddags efter några dagars sjukdom. Jag hade ringt och friskanmält mig och bytt om till mina blågula kläder när jag kände mig lite darrig och småsvettig. Tog febern mest för att bekräfta för mig själv att jag INTE hade feber, men den visade 38 grader. Det var bara att ringa tillbaka och sjukanmäla mig igen. Hej och hå.

Knappknopp

Har varit hemma sjuk nu i några dagar och då hinner man surfa runt på nätet lite. En av mina favoriter är butiken Koffert som har sin butik på Östermalm i stockholm. De har faktiskt sålt mina filtar en gång i tiden. Hur som helst, de har nu en webshop som jag gillar skarpt. Har beställt från den en gång och paketet jag fick var som en dröm. Allt låg i silkespapper, en doftpåse med lavendel och små presenter utöver det jag beställt. Julafton nästan. Nu har jag hittat världens finaste knopp. Skulle passa perfekt i mitt pentry i arbetsrummet, med sytema och allt.

Rhodos 2010

Hallå igen!

Ett litet inlägg kan jag väl bjuda på nu efter en månads tystnad.
Vi har varit på Rhodos, kom hem natten till måndag. Hur skönt som helst, inte världens bästa väder varje dag, men det gjorde ingenting. Det enda som var lite tråkigt var att jag fick (har fortfarande) bihåleinflammation. Kände när jag låg och solade på stranden att det kanske inte var det smartaste man kan göra med sprängande varfyllt huvud, men vad fan. Semestern var kort.
Just nu försöker vi få våra sockerberoende barn att äta nyttigheter efter en hel vecka med pommes frites och glass till varje mål. All inclusive har sina baksidor.
Fanny lärde sig att simma med armpuffar på djupt vatten, vilken är ett enormt framsteg med tanke på att hon är livrädd för vatten i ansiktet. Djupt vatten medför ju risk att sjunka. Fanny träffade även en kompis första dagen. Ida. De var som två seamesiksa tvillingar. Fanny tjatar varje dag att vi ska åka hem till henne, de bor inte så långt härifrån och vi har sagt att vi ska ses någongång, men Fanny vill ses NU. Jaha, lite bilder kanske?

Väntan på flygplatsen

Äntligen framme i värmen









Fanny och Ida


Flickorna gick på Bamseklubben


Bamse kom och hälsade på på kvällarna, kan ni se vargen?

Coco och Raj-Raj var favoriter efter maten

Tänk att det fanns en chokladfontän, Fannys favorit

Bergsgetter kunde man se på morgonen

Som sagt. Inte bra väder varje dag. Denna dag så låga moln att bergstoppen täcktes. Märkligt tyckte barnen

Jag och Lilly badade i alla fall

Och gjorde tårtor

Med de fantastiskt vackra stenarna vi hittade på stranden


Men en dag regnade, blixtrade och åskade det så vi fick hålla oss inne. Det bara ekade mellan bergen.

Efter regn kommer sol (och lite moln, men värme)