Livstecken

Ett litet livstecken från en hårt arbetande mamma. Nu har jag börjat på det nya jobbet och jag är så trött. Än är det inte värt att ha bytt jobb, men jag hoppas den lilla obekväma känslan i magen ger med sig snart.
Nu ska jag sova.

Snart börjar allvaret.

Piffa med måtta;)
Nej, om man ska ta och förbereda sig inför första dagen på nya arbetet. Känns lite som första dagen i skolan. Man tvättar, lägger fram kläder, plockar ögonbrynen. Precis som någon skulle bry sig om mina ögonbryn. Men det handlar väl inte om det. Handlar väl om att jag ska känna mig självsäker. Tyvärr så gör man ju inte det den första dagen. Nervös kan jag inte säga att jag är, och det beror nog mycket på att jag varit där och jobbat och träffat de flesta (och ingen bet mig). Men jag är lite ängslig över mitt nya schema. Kommer jag kunna leva med det? Det är den stora frågan.

Till sist till alla er som säger att jag är så envis, läste något bra i en tidning:
"Envisa är den snälles sätt att få sin vilja igenom"

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

Äntligen en ledig helg. Har jobbat två helger i rad för att få vara ledig den här. Allt för att vara utvilad och fräsch när jag börjar i Västerås på måndag. Dagen blev dock inte som vi alla hade hoppats. Det började bra, fick sova till åtta i alla fall. Flickorna badade, helt utan att krångla. Sen började det. Lilly började gnälla, ville inte, orkade inte. Hmmm, är hon inte lite varm. Tog tempen för säkerhets skull. Jaha, 39,1. Nu är det några timmar senare och jag eldar för fullt, Lilly sitter insvept i en fleecefilt och är fullt påklädd under. "Jag fjyyysej" säger hon hela tiden. Själv håller jag på att svettas ihjäl.
Maken är borta resten av kvällen, så mitt projekt: Slipa och måla linneskåp går sådär. Men...i sovrummet står en ny byrå, i vardagsrummet har det kommit upp gardiner (kors i taket) och i hallen utanför flickornas rum har de äntligen fått sina små röda brevlådor. Jag blir så lycklig. Nu är det bara ett helt hus att städa, massor av maskiner tvätt att vika och middag att laga. Roligt värre.

Utanför flickornas rum


Undrar om jag fått någon post?


Såhär gjorde vi med barnvagnsskylten, perfekt på dörren. Lite häftmassa på baksidan, häpp!

TACK ALLA SNÄLLA!

Åhh ni kan inte förstå vilken härlig och sorglig dag det har varit idag. Jobbade min sista dag på Ikea i Barkarby och belv avtackad som en prinsessa. Evelina hade kommit in en hel timme innan vi började för att fixa med moccarutor som hon bakat, gulle dig. Sedan vankades det långfika med presentöppning (Tack Firas) och världens bästa Millis som kom in fast hon var ledig (blir så himla rörd) med världens finaste present. Mig som Simpsons, iklädd ikeakläder och på pricken som jag oftast står, med händerna i sidorna. Ha ha ha, så fin. Som en liten bonus fick vi även bilden på hela familjen som var som betalning för några passbitar och en dörr till Millis kök. Hela familjen är på pricken. Fanny med sin nalle, Lilly med sin snutt, Micke med sin spetsiga näsa och jag med mina enorma Tretorn-stövlar som jag släpar runt på såhär i vintertid. Du är världen bästa illis, Millis.
JAG KOMMER SAKNA IHJÄL MIG EFTER ER UNDERBARA MÄNNISKOR! PUSS PÅ ER!!!!!

Vinterhinder.

Ja, vad säger man? Jag gillar verkligen vinter, men ibland önskar jag att jag var liten igen och kunde sitta inne i bilen och se mamma skrapa pansaris från rutorna.

Idag börjar jag 11.30 så jag tänkte ta mig en kvick promenad i skogen, vilket jag gjorde. Eller försökte göra. Vet ni hur svårt det är att "power-walka" i pulssnö med båtliknande stövlar på sig? Det går inte att "power-walka". Man får pulsa så snabbt man kan, vilket betyder stånk och stön på ungefär samma ställe. Det blir inte bättre av att det blåser och att höger höftböjare har kramp. Återigen är vintern emot mig. Sedan när man ÄNTLIGEN kommer in är man så kall i ansiktet så det känns som en ansiktslyftning när det kalla ansiktet möter värmen. Men...skam den som ger sig. Kroppen mår bra av att röra på sig, den berättar bara inte det för hjärnan.

Nej, nu ska jag berätta om min måndag i stället. Då var jag ledig och jag och flickorna var hem till Millis på bullkalas. Flickorna lekte med Clara och alla Barbisar och utklädningskläder de kunde hitta och vi stora flickor beundrade det nya fina köket. Mycket trevligt och mycket goda nygräddade bullar, mer sånt!

Vi bjöds på smarriga bullar.


Clara visade runt i sitt rum.


Vi beundrade Millis fina nya kök med extremt snygga passbitar som min make tillverkat, måste nog göra nya till vårt kök.

En snabbis!

Världens snabbaste inlägg innan det är dags att fara till min sista vecka på Ikea i Barkarby, snyft.

Jag fullkomligt ÄLSKAR min kamera. Jobbigt annars med tanke på vad den kostade. Bjuder på en bild på min fina fina fina stora tjej. På återseende med mer bilder.

Bra film, se den!

Den hrä filmen har maken och jag sett idag. Mycket bra. För bra faktiskt. Jag skulle gå och lägga mig eftersom jag börjar 08.00 i morgon, skulle bara titta lite...i början. Japp...2 1/2 timme senare satt jag kvar och det är jag glad för. Godnatt!

Ny kompis!

Jag har fått en ny kompis. En Nikon D90. Jag är så lycklig. Eller om jag säger såhär: Tack snälla skatteverket för att ni lät mig betala ofantligt mer i skatt än vad som var tänkt så att jag kunde köpa en 10000:- kamera och fortfarande ha massor av pengar över. Ibland blir det feliga rätt.
Men, det är synd att det är så pissigt väder nu när jag vill ut och fota, och det är synd att jag snart ska åka till arbetet och jobba till 20 i kväll och vara på jobbet 8 i morgon bitti. Jag vill ju fota!

Något bättre färg med den här kameran!

Avslöjandet!!!

Jag hade ju egentligen tänkt vänta tills ni hade haft en chans att säga era hej till mitt förra inlägg, men ibland går allt så bra så då vill man berätta det direkt. Men tro inte att ni kommer undan, hälsa till mig i det här inlägget istället;).

Idag har jag varit lite kreativ igen. Jag har tryckt bodysar.
Dagen till ära ska jag, utan att fråga min partner in crime, visa de nya trycken på bodysar som vi har. De kallas "superhjältar" och är ritade av Millis Sarri. Det var tänkt att de skulle visas när vår hemsida, eller gemensamma blogg är klar, men eftersom vi verkar ha extremt stora tummar i röven (ursäkta uttrycket) så gör jag såhär. Hittade nämligen ett gammalt mejl som om några dagar är ett år gammalt, då vi började planera för denna hemsida. Så så länge kommer man kunna köpa bodysaran i min shop (som snart kommer här).

Hur som helst. Jag blandade två nya färger idag också, och de blev precis som jag hade hoppats, är så nöjd. Bildkvalitéerna är som vanligt urkassa, men jag har en liten kompis att hämta på posten idag, så förhoppningsvis är de de sista urkassa bilderna;) Trycken är inte sådär "glesa" som de ser ut på bilderna.

Måste också berömma mig själv, som faktiskt börjar bli riktigt duktig på att screentrycka, faktiskt ganska svårt med två färger. Bra gjort Tina. (Kan inte fatta att det flöt på så bra, bara en body som hamnade som 2:a sortering. Måste vara rekord).

Först mitt eget tryck "liten nykläckt i den här ursnygga gröna färgen, I like!


Även en bit ur örngottstrycket "karavan" fick hamna på body i den gröna färgen.


En flygande superhjälte


En cerice superhjälte med mantel


Den gjorde jag även i grönt


Sist men inte minst, en prinsess-superhjälte

Ett litet hej!

Skulle vara kul att veta vilka som tittar in här på bloggen, ser i siffror att de är några stycken i alla fall. Skriv något, eller bara ett hej. Det skulle jag uppskatta.
Hej på er!

Var tog tiden vägen?

Vad tiden går. Vi har bott i vårt nybyggda hus i över ett år nu. Vart tog tiden vägen? Det är inte så väldigt nybyggt längre.
Det bästa är att vi inte kunde trivas bättre. Som nu på morgonen tog jag en lång promenad med styvsystern och styvmodern i det kalla vädret. Gick på stigarna i skogen, en bit i spåret och längst vattnet och hem igen, så fint. Kommer ha världens träningsvärk i morgon, har ju rört på mig väldigt lite på sista tiden. Nu är det slut soffsittande.
Ovan visar jag en av favoritbilderna från när vi byggde. Det är Lilly på bilden.

Nya filtar.

Här kommer de två nya tillskotten till "Liten retro"-familjen. Den gula är i riktigt tjockt bomullstyg med vit fleece, och den bruna är ett gammalt påslakan som härstammar fån Dalarna. Även det med ett vitt fleecetyg på baksidan. Båda filtarna är om kring 90x90 cm. Stora, varma och härliga.
Inom en snar framtid så ska jag skapa en shop här i bloggen, dessa två kommer självklart att ingå där.

Jobb och slit!

Sitter i morgonrock och laddar inför arbetsdagen som sträcker sig ända till 20.00. Gårdagen flöt på bra, men det var MYCKET folk. Mina roligaste och mest krävande kunder var en utländsk SLÄKT som var hysteriskt roliga, men hade tusen åsikter. När allt var bestämt så stegade farmorn= 100 år gammal och en meter hög fram, med ytterligare en åsikt. De pratade alldeles för högt, sjöng och stökade runt, på ett sådant där icke svenskt sätt. De var så härliga och man märkte att de verkligen höll av varnadra. Men jag lyckades aldrig fatta vem som var gift med vem;).
Idag önskar jag mig leende gulliga okomplicerade kunder. Önska kan man ju alltid.

Fastnat på bild

Fick en drös kort från lillasystern på mejlen. Korten var från julafton. Bland dem fanns det här på mamma, mig och sytern. Fint tycker jag.

Tips!!!

Så då var det dags igen, att tipsa om barnböcker vi gillar. Igår var vi till biblioteket, tillsammans med halva Bålstas barnfamiljer. Men visst är det något magiskt med bibliotek, man blir lite pirrig. Som att gå och handla och kunna köpa allt. Jag trivs ju bäst i barnhörnan, älskar ju barnböcker, men jag lånade faktiskt två böcker till mig själv, som inte var för barn.
En av böckerna vi lånade har vi lånat förut, men den är ju så bra. Det är mina favoriter, Lena och Olof Landström som har skrivit den. Den heter: "Fyra hönor och en tupp". Handlar om de fyra hönorna och deras tupp. Tuppen är inte riktigt rättvis när det gäller matrännan. Hönorna får mycket mindre plats. När Hönorna påpekar detta blir det utskällda (eller utkuckelikuade). Det går så långt att tuppen tar mer och mer plats, så hönorna till slut har läskiga mardrömmar. När de är så svaga att de inte orkar stå på benen bestämmer de sig för att gå på kurs. På kursen lär de sig djupandning, uppburrning, styrketräning och en massa annat.



Om jag fick önska att jag kunde rita som någon som är duktig så skulle jag välja Olof Landström utan att blinka. JAG ÄLSKAR hans sätt att rita. Har gjort det sedan jag var liten och såg min absoluta favorit "Kalles klätterträd". Jag blir pirrig och kär i hans teckningar, så enkla men med så mycket känsla. Vi rekommenderar denna bok varmt, måste nog köpa den själv, sådana här skatter kan vara bra att ha när barnbarnen kommer (javisst ja, Fanny ska ju inte ha några barn, då får jag väl läsa den själv då)

Kolla in de små kycklingarna, så söta.


Sist men inte minst vill jag gratulera min farfar Evert på 90-årsdagen idag, det är om han hade levt. Har tänkt på dig idag.

Tro "hopp" och Kärlek!

Har lekt lite med min nya rittavla till datorn. Det bidde en kanin.

Kreativitet

När man rensar såhär som jag har gjort så hittar man en del gamla saker som man blir lite nostalgisk över.
När jag gick i 9:an och ettan på gymnasiet så sysslade jag mycket med blyerts-teckningar av ansikten. Här har jag ritat av mig själv. Kanske inte världsklass, men man ser ju att det är jag i alla fall. Tycker inte det var så länge sedan, men det är 15 år sedan.





Sedan hittade jag mitt lilla "dockhuvud" som jag modellerat. Gjorde ett gäng sådana också en gång i tiden, hur kul som helst. Varför tar man sig inte tid nu för tiden?



Sedan till den teckning som jag varit mest stolt över i alla år (kanske mer när jag var minder). När jag gick i tvåan hade vi en teckningstävling där alla ettor, tvåor och trejor fick vara med. Fanns inget speciellt tema. Jag ritade de här två punkarna och vann. Jag var så stolt att jag ville grina. Teckningarna fick hänga utanför matsalen där alla kunde se dem och bara det att vinna över alla treor var ju nog så ballt. Fick en och annan klapp på axeln de dagarna. Något gulnat har pappret blivit, men överlevt flytt efter flytt under 23 år.



Sist men inte minst, hittade jag en tavla som jag målade när jag gick en kurs hos Roger Fällman, världens bästa konstnär (trevlig också, brukar träffa honom på ICA). Det är nu över tio år sedan. Åh jag saknar att sitta i hans källare med alla hans målningar runt sig och måla. Sedan ta en fika och måla lite till. Är så stolt och glad att det hänger en riktig "Roger" i min hall. Hade jag en 30-40000 över skulle jag köpa en större, och hänga i vardagsrummet.

Snöbollskrig!

Fanny har skrattat ihäl sig åt den här filmen.

Try JibJab Sendables® eCards today!

Ordning och reda!

Jorå, det går framåt. Har varit och köpt ovanstående avbildade produkt. Nu ska det bli ordning och reda på alla krukor, uteleksaker och annat småkrafs som man har i ett garage. Jag trotsar maken som tycker jag gör allt i fel ordning, men det är ju MITT projekt, så jag gör på MITT sätt. Så det så, (här skönjas den envisa ådra, som jag så ofta får höra om, och som även är överförd till mina flickor).
Men innan jag får skruva lagerhylla och fylla den med krukor, så har jag lovat flickorna att åka pulka. Så vantar och mössa på, here we come!

Hur kunde det bli såhär?

God fortsättning på er allesammans. Hoppas ni hade en trevlig nyårsafton, det hade vi. Familjen Sarri hälsade på, vi kan väl lugnt konstatera att vi nog måste plugga på 80-talet till nästa gång;)

Idag hade vi planerat en tripp till Enköping hela familjen för inhandlande av en ny radio till Mickes jakt. Jag: "du har ju redan en radio" Han: "De har bytt frekvens, så jag måste ha en ny" Jag: "Jaha" (fattar ingenting, fungerar inte de som en vanlig radio som man kan leta efter frekvensen på). Hur som helst.
Vårt garagege ser fortfarande ut som ett bombnedslag, och på något sätt har det blivit mitt ansvarsområde. Maken hävdar att det bara är min grejer där inne, (Kan vara sant, men jag förnekar våldsamt). Och hur mycket jag än önskar mig bättre förmåga att rensa upp, och hur mycket jag än söker på nätet efter ett piller, så är jag hopplöst "Tappersk" på den biten. Min far, bror och jag själv är lika värdelösa. Plockar upp en grej, blir nostalgiska och "ska bara". Eller plockar upp en grej, vet inte var den ska vara så då läggs den på ett annat ställe, så länge....Efter någon timme har man flyttat runt allt ett varv.
Maken har börjat vägra göra saker här hemma innan jag rensar i garaget, och nu funkar inte "men du älskar ju mig ändå" eller pussar och kramar.
Jag kom då på att Micke och barnen kunde åka till Enköping medan jag sätter på en bra skiva och verkligen sätter igång i garaget. Visst, det gick han med på....men inte barnen. Japp, Fanny fick vara hemma, så kunde hon leka ute, och Lilly kunde följa med Micke. NEJ! blev svaret från henne. Jag lirkade och mutade på alla sätt. "Men du och pappa kan gå till Åhléns och kolla om det är rea på Barbapappa kläder, eller Barbapappa-böcker" (hon älskar barbapappa). Svaret blev: "Jag tror inte de har de". SUCK!
Maken la sitt huvud på sned och såg sådär pojkaktigt vädjande ut:
"Det tar ju bara en timme" blink blink.
Så nu står jag här, med två arga barn, en ond rygg och ett helvetets garage, hur kunde det bli såhär?