Vinterhinder.

Ja, vad säger man? Jag gillar verkligen vinter, men ibland önskar jag att jag var liten igen och kunde sitta inne i bilen och se mamma skrapa pansaris från rutorna.

Idag börjar jag 11.30 så jag tänkte ta mig en kvick promenad i skogen, vilket jag gjorde. Eller försökte göra. Vet ni hur svårt det är att "power-walka" i pulssnö med båtliknande stövlar på sig? Det går inte att "power-walka". Man får pulsa så snabbt man kan, vilket betyder stånk och stön på ungefär samma ställe. Det blir inte bättre av att det blåser och att höger höftböjare har kramp. Återigen är vintern emot mig. Sedan när man ÄNTLIGEN kommer in är man så kall i ansiktet så det känns som en ansiktslyftning när det kalla ansiktet möter värmen. Men...skam den som ger sig. Kroppen mår bra av att röra på sig, den berättar bara inte det för hjärnan.

Nej, nu ska jag berätta om min måndag i stället. Då var jag ledig och jag och flickorna var hem till Millis på bullkalas. Flickorna lekte med Clara och alla Barbisar och utklädningskläder de kunde hitta och vi stora flickor beundrade det nya fina köket. Mycket trevligt och mycket goda nygräddade bullar, mer sånt!

Vi bjöds på smarriga bullar.


Clara visade runt i sitt rum.


Vi beundrade Millis fina nya kök med extremt snygga passbitar som min make tillverkat, måste nog göra nya till vårt kök.