Var en sväng upp till huset för att tjejerna skulle få säga godnatt till sin pappa. (Lilly bröt ihop totalt igår när middagen serverades och pappa inte var hemma, dessutom satt mammma på pappas stol vilket var helt uppåt väggarna. Tårarna rann upp mot 15 minuter innan vi slog pappa en signal.) Så jag tog det säkra före det osäkra och åkte dit. Vad fint det blir. Hade tyvärr igen kamera, men fasiken. Ska jag bo där? Ska jag som är så stökig av mig bo i det där fina huset? Ja tydligen. Nu får jag verkligen anstränga mig (eller vi får anstänga oss) att hålla ordning. Men det blir väl ingen konst med så stora klädkammare. Min favorit är stora badrummet med det fina badkaret som jag inte blev blåst på ett dugg. Rummet är enormt, och det rutiga golvet blev såååå snyggt. Den högglansiga granitmosaiken i lilla badrummet är inte fy skam heller, och med nytt kakel på väggarna är det precis så lyxsigt som jag sett framför mig. Ahhhhh.
Men....stress är bara förnamnet. Micke stressar och överarbetar nog flera hundra procent mer än jag, men jag känner mig så trött. Jag LÄNGTAR tills vi får umgås igen. Bara vara två föräldrar som lägger barnen, eller lagar mat, eller diskar.
Men vi har det mysigt jag och tjejerna. Favoriten nu är att dansa till just den här låten. Då kan ingen av oss sitta still. Om och om igen spelar vi den. (Tips: höj volymen för rätt känsla)
På återseende.
2 kommentarer:
Känner igen det där att råka sätta sig på "fel" stol. Är Clara på ett visst humör så kan sånt bli en katastrof för henne som förstör hela middagen.
Sååå... du har också en pappagris hemma? Min lilla S grät sig igenom middagen idag för att inte pappa var hemma.
Skicka en kommentar