Första natten....

Nu har vi sovit på Blåklintsvägen för första gången....och det blev inte alls som jag tänkt mig. Huset är ISKALLT, t.o.m. för mina varmblodiga familjemedlemmar, så ni kan ju tänka er hur mycket jag frös. Ventilationen är för bra...hmmf. Så ett samtal till ventkillen blir det idag. Fanny sov dock som en stock hela natten och väcktes av lillasyster i morse. Lillasyster däremot valde att inte tycka att det var så bra med nytt rum och ny säng. De första två timmarna sov hon lika vackert som storasyster, men sedan började det, missnöjet. Först som lite missnöjt gnäll, sedan som lite högre skrik och på slutet illskrik med tillhörande missnöjessparkar i sin kudde. Först ville hon inte sova, så efter en halvtimme tog vi in henne till oss. Då ville hon bara sova på mig, men efter en kvart kändes det som alla revbenen gått av så det gick inte. Sova på pappa var INGET alternativ fick vi erfara. Sedan ville hon "sova Fanny", efter att sovit i Fannys rum i tre veckor så känns det ju tryggt med storasyster, men i hennes 80 cm säng får hon inte plats. Efter någon timme tassade jag och missnöjet tillbaka på iskallt golv in till henne, där vi till slut somnade. Det var självklart inte meningen att jag skulle ligga kvar, men en utmattad mamma sover var som helst, t.o.m. på 30-40 cm i en stenhård barnsäng i järn. Jag kan ju meddela att min kropp har en värk idag som jag inte önskar någon....bättre lycka i natt.