Nu är jag tillbaka!

Jag veeet! Det har varit tyst på bloggen, och det är inte det att det inte har hänt någonting, det har det absolut. Jag har helt enkelt inte orkat. Jag har under den här sommaren "sommarjobbat" på mitt jobb på IKEA. Hur jobbigt var inte det då? Jag har varit helt slut på kvällar och dagar då jag varit ledig. Inte orkat någonting, och förmodligen skulle det varit tyst på bloggen ytterligare en tid om inte Millis tyckt att "nu räcker det", så...
Jag har sytt en massa som jag lovar att fota och lägga upp här, en annan dag. Idag tänkte jag presentera vår alldeles nya fina familjemedlem.
För tre och ett halvt år sedan omplacerade jag mina fina katter Bosse och Kerstin. Absolut bland det svåraste och jobbigaste jag gjort, jag har saknat dem enormt sedan dess, en liten tröst har ändå varit att de kom till världens bästa familj. För ett tag sedan fick jag ett mejl om att Bosse gått bort, tretton år gammal. Jag grät. Min fina lilla kille. Redan då hade vi börjat prata om att skaffa katt igen. Anledningen att vi inte tog med Bosse och Kerstin när vi flyttade hit var att de är utekatter och i ett alldeles nytt område med en granne som är superallergisk så kändes det inte bra. Att hålla dem inne efter tio år som utekatter var inte heller att tänka på.
Hur som helst så har vi nu skaffat oss en innekatt vid namn Tea. Femton veckor har hon hunnit bli och är så fin. Tänk vad mycket jag har saknat katt, det går knappt att beskriva, hon berikar vår vardag väldigt mycket, och tjejerna skulle inte kunna vara gladare. Ut får hon gå, men bara i sele med koppel, och det funkar fint. Så här är hon, vår lilla Tea!

Läskiga grannbarn som väsnas, bäst att sitta kvar bland blommorna