Igår var vi ute på sjön. Svärfar har tagit hem sin båt från Finland så nu kan vi guppa runt på Mälaren i stort sett när vi vill. När vi tog oss ut var det rätt disigt, tyckte det var jätteskönt med tanke på hur varmt det har varit i solen de senaste veckorna. Vi for ut till en välbekant strand och käkade lunch och badade. Solen tittade fram nästan på en gång när vi kom fram. Det var jätteskönt i vattnet. Jag och Fanny badade mest. Vi tränade simning, bentag. Men så fort hon trodde att hon inte nådde botten fick hon panik. Men det dröjer nog inte länge innan hon har fått kläm på både armar och ben. Nostalgins vingslag slog till med full kraft. Just på den där stranden har jag varit hundratals gånger när jag var liten, och nu är det flickornas tur. Härligt med sommar och semester. I morgon bär det av till Kolmården. Vi hoppas på något svalare väder.
Jag fick gå på sidan av Fanny för att bevisa att det inte var djupt.
Det är inte ofta jag bär klänning så här en vanlig vardag. Men idag kände jag att jag nog skulle det, och vilken uppståndelse över denna klänning. Flickorna tyckte de hade den vackraste mamman, maken tyckte jag var väldigt snygg ( det säger han verkligen aldrig ) och en för mig vilt främmande herre sa till flickorna i mataffären: 'säg till er mamma att hon har en väldigt fin klänning på sig idag'. Mitt framför sin fru som inte såg helt nöjd ut. Fannys svar var ändå bäst: 'vi vet!'. Så, man kanske ska ha på sig klänning lite oftare.