Rullgardinen äntligen på plats.

Lördagskväll och jag har pysslat färdigt för idag. Hade hoppats på att ha bilder från tjejernas dressingroom också, men det fattades plugg så de projektet ligger på is ett litet tag till. Men visst är det typiskt att man ska upptäcka sådant när man tagit fram allting och mätt upp på väggen var sakerna ska sitta. Suck. Men skam den som ger sig. Nu var det då ÄNTLIGEN dags. Stora badrummet har nu fått sin rullgardin. Det var på tiden. Nu ser det något mer ombonat ut mot innan. Trots att det inte blev som jag tänkt så blev det riktigt bra. Det är inte lätt att sy med två små flickor som helst sitter på symaskinen för att kunna se bäst (syskonkärleken är den sanna kärleken).
Nu ska jag bara göra rent toaletterna och laga någon mat till min matlåda tills i morgon. I morgon kommer svärmor för att ta hand om flickorna. Maken är sjuk. Jag fick åka hem från jobbet efter tre timmar för VAM, vård av man. Nej, det var faktiskt flickorna som behövde tas om hand. Nu sover hela ligan och huset är alldeles tyst. Jag vill också krypa ner, snart så. Ska bara.....

Om han ändå var tjugo år äldre, blink blink.

Åh herregud, vilken kille! Jag tror jag är lite kär, som säkert flera miljoner småtjejer som sitter där hemma i stugorna.
Har tittat på lilla melodifestivalen. Vinnaren Ulrik var ju bara helt klart bäst. Kastades direkt tillbaka till 80-talet då man satt framför tv:n i en orange mjukisdress med svarta prickar från Ellos och såg Pink. Gissa om jag var kär i han som sjöng.
Vår tids nästa Pink är Ulrik!.
Så sööööt.
Fanny tyckte inte det, nej hon tyckte tvåan Rebecka skulle vinna, för hon hade så fin kjol. Hade hon varit några år äldre hade hon nog tyckt som sin mamma.

Duktiga vänner

Min duktig duktiga vän Greta och hennes systrar är det som körar på den här låten. Tänk att jag har hört den på radio en massa gånger utan att veta, nu när jag vet så hör jag ju att det är dom.

Mona-Lisa leende.

Nu måste jag skärpa mig. Vi har en hel hög (nästan) tavlor, speglar och krokar att hänga upp. Snart har vi bott här i ett år. En och annan gardin ska sys och hängas upp också. Vad är det för ordning på mig? Ingen!.
Hittade ovan avbildade clown när jag letade efter något i förrådet hos pappa. Undertecknad målade den i gymnasiet och jag tycker faktiskt att den är ganska uppfriskande. Kanske att den får en plats på väggen i mitt arbetsrum?
Är han ledsen eller glad? Är det en hon eller han? Sådana frågor poppar upp i mitt huvud.
Nu börjar jag visst bli trött.

Rörliga bilder på Lilly

Här har vi en liten film på hur min minsta dotter är när hon är som gladast.

Jag som trodde lördagar var en dag av vila.

Jag fattar inte varför jag har så höga förväntningar på helgen. Jag blir djupt besviken varje gång. Varför inte bara sänka förhoppningarna några pinnhål så att man åtminstone kunde bli glatt överraskad om det inte blev som det alltid blir.
Hade ju självklart hoppats på sovmorgon. Jag vet ju att jag aldrig får sovmorgon och inte heller den här morgonen. 06.53 vaknade jag av att Lilly började härja runt bredvid mig. När hon kom in till min säng har jag ingen aning om, men som en lite överraskning så ligger hon där mellan oss varje morgon. Tittar över mot Mickes sida men där är det tomt. Inte bara på honom, utan hela sängen är tom, inget täcke och ingen kudde så långt ögat kan nå. Sätter på TV:n åt Lilly och vips så trängs även Fanny i vår säng. Det barnet som jag får dra upp varje morgon är plötsligt hur pigg som helst. Och det faktum att vi trängs i en 180 cm säng, bara det gör mig lite små irriterad i magen. Försöker dåsa till, men innan klockan är 07.30 så har Lilly bajsat, och inte ville hon bajsa på toaletten som hon brukar på vardagarna, nej, jag måste byta blöja. SUCK!
Ingen idé att gå och lägga sig igen. Maken hittas i Lilly säng, han är sjuk. Jaha, förkylningens klor greppade tag i honom också till slut. Så morgon bestyren blir mina med barnen, precis som det är varje morgon (irriterad). Till slut är vi klädda och åker till Ica för att handal mat och GODIS!!!!! som är det viktigaste i mina barns liv. Det går bra, duktiga okrångliga barn. Yes, det kan nog bli en bra dag i alla fall. Åker hem med maten och tar sedan bilen till Enköping. Ska köpa underställ till Fanny. Lilly somnar i bilen och är inte alls någon solstråle när vi kommer fram. Jag får bära. Efter en stund när ryggen värker och armen har somnat tvingar jag henne att gå. Men jag glömde visst bort att det inte går att tvinga det barnet till någonting. OOOOOÄÄÄÄÄÄÄ (ligga på golvet och rulla runt). Jag får ARGA ÖGON (som jag också glömde bort att det inte biter på henne längre), men jag är envis jag också. Tänker INTE bära, så det gnälls ända tills vi är ute ur affären. Okej, ÖB nästa. Fanny ska på kalas och de har billiga leksaker, och vi ska köpa ved. Pratar med LIlly redan i bilen, att jag inte kan bära. Okej, det tycks gå in. Allt funkar fram tills Barbiedockan är vald, för Lilly vill också ha en. Fanny börjar nu också bli irriterad och försöker förklara för lillasyster att Barbien inte är till henne utan dagiskompisen som har kalas i morgon. Lillasyster lugnar ner sig, men är inte alls med på noterna när vi ska gå och leta ved.
OOOOÄÄÄÄÄ (Falla ner på knä och krypa lidande mot oss). Jag får nog och går, struntar i henne. Men det finns väl ingen som kan skrika i så höga toner som hon, möjligtvis Marlena Ernman, men annars ingen. Folk börjar titta (vilket jag skiter i, men jag orkar inte med några inställsamma pensionärer som lägger sig i) så jag sätter mig ner på huk och pratar lugnt med Lilly. Det funkar, i ungefär 5 meter, sedan är det samma visa igen. 4 gånger slänger hon sig ner på golvet och på så sätt putsar det skitiga butiksgolvet med sina ljusrosa plychbyxor. Sedan gnällskriker hon HELA vägen hem. Det tar 25 hela minuter innan vi är hemma. Då får hon syn på sin pappa och kommer på att det VERKLIGEN är synd om henne och bölar ännu mer. Alla är hungriga och två vill verkligen ha sitt godis som utlovats efter lunch.
"Är inte maten klaaaar snart" hörs var och varannan minut. Nu är det åska i mitt huvud och argt i magen.
Till slut har alla fått i sig pannkakorna med sylt och grädde, och barnen får sina efterlängtade godispåsar. Vad får jag då? Jo jag får disken, och sedan tvätten.
Nu sover Lilly och hon skulle väckts för länge sedan, men jag orkar inte med henne just nu. Vill bara ha det lugnt och skönt, men så kommer jag på, att lugnt och skönt trivs inte i det här huset, det var ju synd, jag som hade hoppats.

Rört på fläsket.

Idag jobbar jag sent på Ikea, och för att orka var jag tvungen att ta en promenad i MBT-spåret som går precis utanför vårt hus, alltså mountain-bike spår. Det sträcker sig 3 kilometer i skogen. Upp och ner för bergshällar och över små broar och på små stigar. Jag älskar att gå i det. Än så länge har jag inte blivit påkörd av någon cyklist. De susar förbi i en väldans fart här utanför huset.
I öronen hade jag Olle Nyman som jag bara ÄLSKAR. Tack tusen gånger om Isa för att du bloggade om den här underbara artisten.


För några dagar sedan läste jag om en man som var högt uppsatt i något viktigt företag, som började jogga. Jag blev så inspirarad. Min kondition är inte vad den en gång var. Så jag vill börja springa, inte som en blådåre, utan jogga lite lätt. Mitt mål är att orka hela MBT-spåret. Jag provade lite och höll på att dö efter kanske 200 meter. Det är väl ett bevis på att det är dags att röra på sig. Kanske att man blir sådär oförskämt pigg som alla motionärer blir. Jag ska bli en av dem.
Nu när vi bor så fördelaktigt som vi gör, ca 20 meter fån spåret, så har jag liksom inget att skylla på. Jag ÄLSKAR dessutom att befinna mig i skogen.
Bilden nedan är tagen när jag står på spåret, så ni kan se hur nära det är.



Idag var det ju dessutom helt underbart väder, men grejen är att jag gillar att vara i skogen när det tokregnar och toksnöar också. Det är så vackert. Jag få så mycket idéer när jag går där. Tog med kameran idag så nedan får ni se min promenad i bilder. Heja mig!!!!

Över sock och sten går spåret


Jag hälsade på en ensam liten flugsvamp, nu har den fått sin tid i rampljuset.


Mina dyraste skor jag äger, Acis för 1600 spänn, värt varenda öre, utprovade på löpband. "Jag går mycket, men springer en del också" ljög jag för försäljaren.


Träd så långt ögat når.


Bildbevis på att jag faktiskt var där ute idag.



Kottar fanns det gott om, den här hade valt att lägga sig att vila i mossan



En bro


Och en till, som för övrigt är svinhal på vintern.


Och en tredje, av sex stycken tror jag. Om tjejerna är med måste vi leka bockarna bruse vid varenda en. Det bor troll under alla. Tar en evig tid att komma hem.


Det är så fint när trädkronorna vajar i vinden.


Och en sista bild till den ömma fadern som undrade om gräset tagit sig på framsidan, och det har det pappa, med råge.


Till sist vill jag också nämna ett annat skäl till att röra på sig. Kollade på idol igår och då fanns det en grupp med gamlingar. Jag hade platsat i den gruppen om jag varit med i idol, hmmmf, men visst vore det trevligt om inte ALLT mellan axlarna och knäna dallrade när man gick;). Säger som Malin Everlöw: "Det var skönt att röra ordentligt på den här gamla kroppen".