Rört på fläsket.

Idag jobbar jag sent på Ikea, och för att orka var jag tvungen att ta en promenad i MBT-spåret som går precis utanför vårt hus, alltså mountain-bike spår. Det sträcker sig 3 kilometer i skogen. Upp och ner för bergshällar och över små broar och på små stigar. Jag älskar att gå i det. Än så länge har jag inte blivit påkörd av någon cyklist. De susar förbi i en väldans fart här utanför huset.
I öronen hade jag Olle Nyman som jag bara ÄLSKAR. Tack tusen gånger om Isa för att du bloggade om den här underbara artisten.


För några dagar sedan läste jag om en man som var högt uppsatt i något viktigt företag, som började jogga. Jag blev så inspirarad. Min kondition är inte vad den en gång var. Så jag vill börja springa, inte som en blådåre, utan jogga lite lätt. Mitt mål är att orka hela MBT-spåret. Jag provade lite och höll på att dö efter kanske 200 meter. Det är väl ett bevis på att det är dags att röra på sig. Kanske att man blir sådär oförskämt pigg som alla motionärer blir. Jag ska bli en av dem.
Nu när vi bor så fördelaktigt som vi gör, ca 20 meter fån spåret, så har jag liksom inget att skylla på. Jag ÄLSKAR dessutom att befinna mig i skogen.
Bilden nedan är tagen när jag står på spåret, så ni kan se hur nära det är.



Idag var det ju dessutom helt underbart väder, men grejen är att jag gillar att vara i skogen när det tokregnar och toksnöar också. Det är så vackert. Jag få så mycket idéer när jag går där. Tog med kameran idag så nedan får ni se min promenad i bilder. Heja mig!!!!

Över sock och sten går spåret


Jag hälsade på en ensam liten flugsvamp, nu har den fått sin tid i rampljuset.


Mina dyraste skor jag äger, Acis för 1600 spänn, värt varenda öre, utprovade på löpband. "Jag går mycket, men springer en del också" ljög jag för försäljaren.


Träd så långt ögat når.


Bildbevis på att jag faktiskt var där ute idag.



Kottar fanns det gott om, den här hade valt att lägga sig att vila i mossan



En bro


Och en till, som för övrigt är svinhal på vintern.


Och en tredje, av sex stycken tror jag. Om tjejerna är med måste vi leka bockarna bruse vid varenda en. Det bor troll under alla. Tar en evig tid att komma hem.


Det är så fint när trädkronorna vajar i vinden.


Och en sista bild till den ömma fadern som undrade om gräset tagit sig på framsidan, och det har det pappa, med råge.


Till sist vill jag också nämna ett annat skäl till att röra på sig. Kollade på idol igår och då fanns det en grupp med gamlingar. Jag hade platsat i den gruppen om jag varit med i idol, hmmmf, men visst vore det trevligt om inte ALLT mellan axlarna och knäna dallrade när man gick;). Säger som Malin Everlöw: "Det var skönt att röra ordentligt på den här gamla kroppen".