Gratulerar!

Vill också gratulera mina två syskon på födelsedagarna.
Åsa 25 år igår, och Tomas 35 år idag.
Hipp hipp hurra!

En till prickig!

Nu är tjej nr. två prickig i vår familj. Lilly fick sina första små prickar igår kväll. Hade stora besvär med att tyda dem. Var det värmeutslag eller koppor, så små var de. Men i morse var det ingen tvekan. Ett gäng vattenfyllda små rackare prydde hennes annars så släta kropp. Feber har hon också, men är ganska glad för det. Natten blir väl kliig kan jag tänka mig, men vi får vädra ur rummet och vara beredda med klistillande salva.
Annars har inskolningen gått helt smärtfritt, synd bara att det blir en veckas uppbrott nu, men sådant är livet. Känns i alla fall otroligt skönt att vi är hemma båda två, och som ni kan se på bilden så är Lilly ganska glad över att ha pappa hemma också.

Nu är det bättre igen!

Redan under gårdagen så började krafterna komma tillbaka. Inte konstigt med sådant sommarväder som vi hade. Såhär trevligt hade mina flickor det hemma hos sin morfar. Efter badet bjöds vi på omelett och korv, så bortskämda blev vi.
Idag ska man inte heller klaga på vädret. Jag har försökt mig på att leka trädgårdsmästare, det går sådär. För det första har jag svår komplex när jag ser grannarnas näst intill perfekta små trädgårdar, inte en maskros så långt ögat når. Hemma hos oss har maskrosorna en fristad. Precis som det pratar ihop sig och sprider alla sina frön till oss, för här får de överleva. Men i år har jag, som alla andra år, bestämt att rabatterna och landet åtminstånde ska vara ogräsfritt. Handskar, spade, och andra attiraljer har släpats ut. Jag har intalat mig själv att jag får en jämn och fin solbränna och starka snygga armar. Ack så fel man kan ha. På skeppsvägen så är det LERJORD. Tänk på att maskrosor kan växa i asfalt, så lerjord är ingen match. Spaden kommer ner ungefär två cm innan det tar tvärstopp. Någon snygg bränna blir det inte heller, för efter fem minuter av hoppande på en spade så är jag så svettig i solen att det enda som hägrar är skuggan under vårt ickeklippta äppelträd (ytterligare ett komplex). Vad beträffar mina snygga muskliga armar, så blir det inget av det heller. Nej, det är alltid samma sak. På måndagarna ringer en ledbruten Tina till naprapaten.
"- Har du trädgårdsarbetat igen?" frågar de alltid (är stammis och tjenis med samtliga av naprapaterna).
"- Hmmmf, kanske det...lite ont i nacken kanske!" säger jag och undrar varför jag aldrig lär mig.
"- Vi sätter gräsmatta överallt" säger Micke (som vägrar hjälpa till med trädgårdarbetet, är han smart eller bara ohjälpsam?, kanske både ock!).
Snacka om ångest, att få både hus och tomt stylade inför visningen av huset i slutet av sommaren. Kanske jag ska boka in tider redan nu hos naprapaten?
Nej, nu ska jag ut trädgården igen, men bara för att plocka rabarber. Baka, det kan jag i alla fall, så en härlig rabarberpaj med vaniljsås får det bli, då känner jag mig lite trädgårdsmästarar-aktig i alla fall.

Hur ska allt gå ihop?

Hjälpredor



Det här med att bygga hus är verkligen en erotikdödare. Vi ses aldrig. Jag och tjejerna tar varje tillfälle i akt att åka och hälsa på utan att störa i allt för stor utsträckning Den här bilden är från förra veckan när avloppet skulle pusslas ihop. Fanny och Lilly hjälpte gärna till.
Själv har jag hamnat i någon slags svacka. Har ingen lust att vara hemma, har ingen lust att jobba, har ingen lust med någonting faktiskt. Hoppas det går över snart, för inom en timme så ska jag dra på mig IKEA-kläderna och sälja kök som aldrig förr. Jag tror att oron inför sommaren när Micke ska bygga och jag jobba, samtidigt som tjejerna ska gå på dagis håller på att äta upp mig. Jag förstår inte hur jag ska få ihop allt. Först har jag jagat tider att jobba som en idiot. Försöker få ihop 30 timmar i veckan, vilket inte är det lättaste när man nästan aldrig kan jobba kväll. Dessutom ska sommarschemat in till dagis, och det nya schemat när Lilly är färdiginskolad (då kommer hon dessutom att få vattkoppor så då är den inskolningen nästan förgäves). Nej det är inget kul just nu. Försöker visualisera vårt färdiga hus plus en hel säck med pengar som blev över.......(kanske, kanske). SUCK!

Hej då Lilly!

Med nappen, snutten och ett nytt paket blöjor så är Lilly redo för dagis.


Nu har allvaret börjat. Igår gick Lilly till dagis med sin pappa för första gången. Mitt hjärta värkte (som det aldrig gjorde när Fanny började, vilket gör att jag har SUPERdåligt samvete över det).
Allt hade gått bra, trots däng i skallen av något annat barn (aj, hjärtat får sprickor). Men Lilly verkar inte avskräckt.
"-Ska du gå till dagis nu Lilly?" Frågade jag i morse.
Nickande:
"- Ja, ja ja!"
Det värsta är att de gjort om inskolningen och lagt den över tre veckor i stället för två som det var när Fanny började. Vilket medför att det kommer att vara jag som får ta de där hemska avskeden eftersom Micke har börjat jobba då. Men svälja gråt har man väl gjort många gånger.....

Ingen kontakt.

Min privata mejl har legat nere sedan i onsdags och är inte igång än. Så för er som har försökt att mejla, prova på info@tinat.se i stället.

Prickig!

Såhär dekorativt prickig var Fanny när hon vaknade i morse. Vattkoppor. Visste att det skulle komma, med största sannolikhet i alla fall, eftersom hon lekt med en kompis med vattkoppor för två veckor sedan. Nu förbereder vi oss för en klirik natt genom att vädra ut hennes rum så att det är svalt. Potatismjölet ligger i skafferiet och en dyr salva från apoteket är också inhandlat. Och så väntar vi förstås på Lillys koppor. Jag är glad att de åker på det nu när de är små, men samtidigt kom det lite olägligt med tanke på att Lilly ska skolas in på dagis på onsdag, men men...så är ju livet.