Med nappen, snutten och ett nytt paket blöjor så är Lilly redo för dagis.
Nu har allvaret börjat. Igår gick Lilly till dagis med sin pappa för första gången. Mitt hjärta värkte (som det aldrig gjorde när Fanny började, vilket gör att jag har SUPERdåligt samvete över det).
Allt hade gått bra, trots däng i skallen av något annat barn (aj, hjärtat får sprickor). Men Lilly verkar inte avskräckt.
"-Ska du gå till dagis nu Lilly?" Frågade jag i morse.
Nickande:
"- Ja, ja ja!"
Det värsta är att de gjort om inskolningen och lagt den över tre veckor i stället för två som det var när Fanny började. Vilket medför att det kommer att vara jag som får ta de där hemska avskeden eftersom Micke har börjat jobba då. Men svälja gråt har man väl gjort många gånger.....
2 kommentarer:
Lilla stumpan! Det är inte konstigt att man får ångest när man lämnar sina små på dagis med all terror att har man "skaffat barn ska man "minsann vara hemma med dem"! Trösta dig med att hon tycker att det är kul! Och även om det kommer jobbiga avsked så blir hon (om hon är som barn brukar vara) glad igen efter bara en kort stund! Det löser ni! Och ring om du vill prata en stund. Även om jag jobbar numera så finns jag här och kan lyssna!
Petra!: Tack det värmde.
Skicka en kommentar