Redan under gårdagen så började krafterna komma tillbaka. Inte konstigt med sådant sommarväder som vi hade. Såhär trevligt hade mina flickor det hemma hos sin morfar. Efter badet bjöds vi på omelett och korv, så bortskämda blev vi.
Idag ska man inte heller klaga på vädret. Jag har försökt mig på att leka trädgårdsmästare, det går sådär. För det första har jag svår komplex när jag ser grannarnas näst intill perfekta små trädgårdar, inte en maskros så långt ögat når. Hemma hos oss har maskrosorna en fristad. Precis som det pratar ihop sig och sprider alla sina frön till oss, för här får de överleva. Men i år har jag, som alla andra år, bestämt att rabatterna och landet åtminstånde ska vara ogräsfritt. Handskar, spade, och andra attiraljer har släpats ut. Jag har intalat mig själv att jag får en jämn och fin solbränna och starka snygga armar. Ack så fel man kan ha. På skeppsvägen så är det LERJORD. Tänk på att maskrosor kan växa i asfalt, så lerjord är ingen match. Spaden kommer ner ungefär två cm innan det tar tvärstopp. Någon snygg bränna blir det inte heller, för efter fem minuter av hoppande på en spade så är jag så svettig i solen att det enda som hägrar är skuggan under vårt ickeklippta äppelträd (ytterligare ett komplex). Vad beträffar mina snygga muskliga armar, så blir det inget av det heller. Nej, det är alltid samma sak. På måndagarna ringer en ledbruten Tina till naprapaten.
"- Har du trädgårdsarbetat igen?" frågar de alltid (är stammis och tjenis med samtliga av naprapaterna).
"- Hmmmf, kanske det...lite ont i nacken kanske!" säger jag och undrar varför jag aldrig lär mig.
"- Vi sätter gräsmatta överallt" säger Micke (som vägrar hjälpa till med trädgårdarbetet, är han smart eller bara ohjälpsam?, kanske både ock!).
Snacka om ångest, att få både hus och tomt stylade inför visningen av huset i slutet av sommaren. Kanske jag ska boka in tider redan nu hos naprapaten?
Nej, nu ska jag ut trädgården igen, men bara för att plocka rabarber. Baka, det kan jag i alla fall, så en härlig rabarberpaj med vaniljsås får det bli, då känner jag mig lite trädgårdsmästarar-aktig i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar