Dagens sjukdomsprognos!

En flicka, 5 år gammal vaknade natten till onsdagen 03.47. Orsaken visade sig vara en mardröm. Den ömma modern sprang till undsättning, den ömma fadern sprang in till lillasyster som vaknat av allt skrik.
Den 5 åriga flickan visade tecken på feber, och moderns befarande stämde. 39 hela grader visade termometern. Modern trugade i alvedon samtidigt som hon själv kände sig lite illamående. 05.10 sov den 5 åriga flicka igen. Modern smög tillbaka till sin säng och låg och tittade i taket de tio minuter som var kvar innan klockan ringde. Modern kände sig konstig, men gick ändå upp och åt en smörgås och gjorde sig i ordning. Efter att ha väckt lillasystern och fått på henne kläder och borstat tänder begav de sig till dagis. Modern mådde illa, men tog sig ändå till jobbet. Tittade sig i spegeln och kunde bara konstatera att ansiktsfärgen var allt annat än rosig. Benen skakade och den ömma modern tog bilen hem igen. Modern sov i två timmar och har nu bara en lätt huvudvärk med tillhörande matthet i kroppen. Fadern har precis åkt till jobbet, och den 5 åriga flickan har fått alvedon efter att termometern visade hela 40,1 grader.
Prognosen ser dyster ut, men väntas vända senare i veckan.

I like!

Idag jobbade jag i det stora varuhuset. Mycket folk. Fattar inte att man inte vill vara ute i det fina vädret i stället, men bra för ikea som får en massa pengar som gör att jag kan få mer jobb;)
Hur som haver så var det lite lugnt på kvällskvisten så jag tog en promenad till vardagsrumsavdelningen och provsatt den här fina stolen. Har sett den på bild förut och gillat den mycket. Skön var den också, men döm om min förvåning när det visade sig att den inte alls var gjord av trä, utan av gummi. Det var alltså mjuk att sitta i. Tyvärr var den endast för inomhusbruk, så där rök mina planer på en mysig hörna ute med de stolarna.

GLAD PÅSK!

Önskar en förkyld Tina med snoriga små påskkärringar.

Grattis älsklings-Fanny på 5 årsdagen (äntligen)

Liten har blivit stor. (nu som då har det ätits gröt till frukost)


Ivrigare barn får man leta efter. Man fick ingen chans att gå upp och överraska henne. 05.45 satt hon i min säng och frågade om hon kunde få sina paket någon gång. 06.15 gav jag upp.
Lyckan var stor när en blondlockig peruk tittade ut från ett gul paket. Sen när nästa paket innehöll en snövitklänning visste glädjen inga gränser. Men när det bara var två små platta paket kvar konstaterade Fanny besviket att inget av dessa paket kunde innehålla en mikrofon. Vi får hoppas att någon snäll släkting har köpt en sådan.
Sen när alla paket var öppnade och Fanny trodde allt var över så fick hon gå och titta i hallen.
"- Ahhh, EN CYKEL!!!!" hördes det eka.
Men, på 5-åringars vis så skiftar humöret och de glada hejaropen utbyttes mot armar i kors och arga ögon, varför vet jag faktiskt inte. Nu sitter flickorna i badet och jag ska ta en huvudvärkstablett, mår ju inte riktigt hundra, sedan ska vi ut och cykla. Fanny stod klar redan halv sju, men någon måtta får det vara.

"Får man ha håret när man cyklar?"



Vilken lycka att ha fått sååå långa ben!

Nu är det bara timmar kvar innan Fanny ÄNTLIGEN fyller 5 år.
I hallen står en alldeles sprillans cykel. En alldeles rosa cykel och väntar på henne. Ska bli så kul att se hennes min. Den hon cyklar på nu slår hon nästan knäna i styret på.
På köksbordet står även brickan med all de andra paketen och väntar.
Lilly har tyvärr blivit förkyld IGEN, med hosta och snora, napp, snutt och gnäll. Dessutom mår jag piss. Kände när jag åkte från jobbet vid fyra att jag mådde lite illa. När jag senare la Lilly så slog halsontet till. Nu börjar huvudet kännas tungt, och illamåendet ligger där och gnager. Lite olägligt med tanke på att jag tagit ledigt i morgon för att åka till Naturhistoriska riksmuséet med Fanny och Lilly, vi ska också hinna med att klippa oss, Fanny och jag:(

Innan jag kryper till sängs och tycker synd om mig själv så måste jag visa den här prinsessan som Fanny gjort.



Hon fick klistermärkerna av en kompis på kalaset och i stället för att sätta dem på allt hon inte får så gjorde hon den här. SÅ FIN (tår i ögat).

Godnatt!

Jag har sorg!

Idag har min lilla farmor somnat in.
Det var väntat, men än dock så sorgligt.
Det känns tomt.
Jag hoppas verkligen att hon inte känner någon smärta mer, att hon flyger runt där uppe i himmelen med sina nya fina vingar med farfar vid sin sida.
När jag tänker på farmor och farfar, så tänker jag på det största bigaråträd ni kan tänka er, julklappar bakom dörren i vardagsrummet och läsken som fanns en trappa ner i källaren. Även fast det är flera år sedan "det var som vanligt" så är det så deffinitivt nu. Så tomt.
Nu på kvällskvisten när jag skulle kolla igenom korten från Fannys kalas, så var det första kort jag fick upp i kameran ett på farmor. Så därför tillägnar jag det här inlägget dig farmor.
Vila i frid!

Hur trött får man bli?

Hur trött kan en människa bli på en skala?
Väldigt trött tror jag.
I morgon ska Fanny ha sitt första barnkalas, alltså med kompisar som blir lämnade utan mamma och pappa. Jag är något stressad inför det, eftersom jag jobbat otroligt mycket de senaste två veckorna och i synnerhet de senaste tre dagarna, så är inte allt riktigt klart. Jag orkar inte göra några stordåd i dag, utan hade faktiskt tänkt att göra i ordning mig och läsa senaste numret av min favorittidning Allers (stora påsknumret). Sedan ska jag släcka lampan och glida in i drömmarnas värld. Då kanske "knölet" under ögonen försvinner också.
Berättar mer när kalaset är klart och jag förhoppningsvis överlevt;)