Jag har sorg!

Idag har min lilla farmor somnat in.
Det var väntat, men än dock så sorgligt.
Det känns tomt.
Jag hoppas verkligen att hon inte känner någon smärta mer, att hon flyger runt där uppe i himmelen med sina nya fina vingar med farfar vid sin sida.
När jag tänker på farmor och farfar, så tänker jag på det största bigaråträd ni kan tänka er, julklappar bakom dörren i vardagsrummet och läsken som fanns en trappa ner i källaren. Även fast det är flera år sedan "det var som vanligt" så är det så deffinitivt nu. Så tomt.
Nu på kvällskvisten när jag skulle kolla igenom korten från Fannys kalas, så var det första kort jag fick upp i kameran ett på farmor. Så därför tillägnar jag det här inlägget dig farmor.
Vila i frid!