Fastnat på bild

Fick en drös kort från lillasystern på mejlen. Korten var från julafton. Bland dem fanns det här på mamma, mig och sytern. Fint tycker jag.

Tips!!!

Så då var det dags igen, att tipsa om barnböcker vi gillar. Igår var vi till biblioteket, tillsammans med halva Bålstas barnfamiljer. Men visst är det något magiskt med bibliotek, man blir lite pirrig. Som att gå och handla och kunna köpa allt. Jag trivs ju bäst i barnhörnan, älskar ju barnböcker, men jag lånade faktiskt två böcker till mig själv, som inte var för barn.
En av böckerna vi lånade har vi lånat förut, men den är ju så bra. Det är mina favoriter, Lena och Olof Landström som har skrivit den. Den heter: "Fyra hönor och en tupp". Handlar om de fyra hönorna och deras tupp. Tuppen är inte riktigt rättvis när det gäller matrännan. Hönorna får mycket mindre plats. När Hönorna påpekar detta blir det utskällda (eller utkuckelikuade). Det går så långt att tuppen tar mer och mer plats, så hönorna till slut har läskiga mardrömmar. När de är så svaga att de inte orkar stå på benen bestämmer de sig för att gå på kurs. På kursen lär de sig djupandning, uppburrning, styrketräning och en massa annat.



Om jag fick önska att jag kunde rita som någon som är duktig så skulle jag välja Olof Landström utan att blinka. JAG ÄLSKAR hans sätt att rita. Har gjort det sedan jag var liten och såg min absoluta favorit "Kalles klätterträd". Jag blir pirrig och kär i hans teckningar, så enkla men med så mycket känsla. Vi rekommenderar denna bok varmt, måste nog köpa den själv, sådana här skatter kan vara bra att ha när barnbarnen kommer (javisst ja, Fanny ska ju inte ha några barn, då får jag väl läsa den själv då)

Kolla in de små kycklingarna, så söta.


Sist men inte minst vill jag gratulera min farfar Evert på 90-årsdagen idag, det är om han hade levt. Har tänkt på dig idag.

Tro "hopp" och Kärlek!

Har lekt lite med min nya rittavla till datorn. Det bidde en kanin.

Kreativitet

När man rensar såhär som jag har gjort så hittar man en del gamla saker som man blir lite nostalgisk över.
När jag gick i 9:an och ettan på gymnasiet så sysslade jag mycket med blyerts-teckningar av ansikten. Här har jag ritat av mig själv. Kanske inte världsklass, men man ser ju att det är jag i alla fall. Tycker inte det var så länge sedan, men det är 15 år sedan.





Sedan hittade jag mitt lilla "dockhuvud" som jag modellerat. Gjorde ett gäng sådana också en gång i tiden, hur kul som helst. Varför tar man sig inte tid nu för tiden?



Sedan till den teckning som jag varit mest stolt över i alla år (kanske mer när jag var minder). När jag gick i tvåan hade vi en teckningstävling där alla ettor, tvåor och trejor fick vara med. Fanns inget speciellt tema. Jag ritade de här två punkarna och vann. Jag var så stolt att jag ville grina. Teckningarna fick hänga utanför matsalen där alla kunde se dem och bara det att vinna över alla treor var ju nog så ballt. Fick en och annan klapp på axeln de dagarna. Något gulnat har pappret blivit, men överlevt flytt efter flytt under 23 år.



Sist men inte minst, hittade jag en tavla som jag målade när jag gick en kurs hos Roger Fällman, världens bästa konstnär (trevlig också, brukar träffa honom på ICA). Det är nu över tio år sedan. Åh jag saknar att sitta i hans källare med alla hans målningar runt sig och måla. Sedan ta en fika och måla lite till. Är så stolt och glad att det hänger en riktig "Roger" i min hall. Hade jag en 30-40000 över skulle jag köpa en större, och hänga i vardagsrummet.

Snöbollskrig!

Fanny har skrattat ihäl sig åt den här filmen.

Try JibJab Sendables® eCards today!

Ordning och reda!

Jorå, det går framåt. Har varit och köpt ovanstående avbildade produkt. Nu ska det bli ordning och reda på alla krukor, uteleksaker och annat småkrafs som man har i ett garage. Jag trotsar maken som tycker jag gör allt i fel ordning, men det är ju MITT projekt, så jag gör på MITT sätt. Så det så, (här skönjas den envisa ådra, som jag så ofta får höra om, och som även är överförd till mina flickor).
Men innan jag får skruva lagerhylla och fylla den med krukor, så har jag lovat flickorna att åka pulka. Så vantar och mössa på, here we come!

Hur kunde det bli såhär?

God fortsättning på er allesammans. Hoppas ni hade en trevlig nyårsafton, det hade vi. Familjen Sarri hälsade på, vi kan väl lugnt konstatera att vi nog måste plugga på 80-talet till nästa gång;)

Idag hade vi planerat en tripp till Enköping hela familjen för inhandlande av en ny radio till Mickes jakt. Jag: "du har ju redan en radio" Han: "De har bytt frekvens, så jag måste ha en ny" Jag: "Jaha" (fattar ingenting, fungerar inte de som en vanlig radio som man kan leta efter frekvensen på). Hur som helst.
Vårt garagege ser fortfarande ut som ett bombnedslag, och på något sätt har det blivit mitt ansvarsområde. Maken hävdar att det bara är min grejer där inne, (Kan vara sant, men jag förnekar våldsamt). Och hur mycket jag än önskar mig bättre förmåga att rensa upp, och hur mycket jag än söker på nätet efter ett piller, så är jag hopplöst "Tappersk" på den biten. Min far, bror och jag själv är lika värdelösa. Plockar upp en grej, blir nostalgiska och "ska bara". Eller plockar upp en grej, vet inte var den ska vara så då läggs den på ett annat ställe, så länge....Efter någon timme har man flyttat runt allt ett varv.
Maken har börjat vägra göra saker här hemma innan jag rensar i garaget, och nu funkar inte "men du älskar ju mig ändå" eller pussar och kramar.
Jag kom då på att Micke och barnen kunde åka till Enköping medan jag sätter på en bra skiva och verkligen sätter igång i garaget. Visst, det gick han med på....men inte barnen. Japp, Fanny fick vara hemma, så kunde hon leka ute, och Lilly kunde följa med Micke. NEJ! blev svaret från henne. Jag lirkade och mutade på alla sätt. "Men du och pappa kan gå till Åhléns och kolla om det är rea på Barbapappa kläder, eller Barbapappa-böcker" (hon älskar barbapappa). Svaret blev: "Jag tror inte de har de". SUCK!
Maken la sitt huvud på sned och såg sådär pojkaktigt vädjande ut:
"Det tar ju bara en timme" blink blink.
Så nu står jag här, med två arga barn, en ond rygg och ett helvetets garage, hur kunde det bli såhär?