Skitmamman rapporterar

Oj, en vecka sedan jag skrev. Tiden går, minst sagt.
Vad har hänt då?
Jo, jag har jobbat, och jobbat och så har jag jobbat en del. I Morgon blir det 8:e dagen på rad. Lite smått trött nu, med kunder som har stora planer på att renovera kök både högt och lågt under semestern, och med rotavdrag och kökskampanj så är det inte bra en kund att hjälpa. Kul i bland stressigt i bland.
Dagen till ära har maken blivit magsjuk och förkyld. Min äldsta dotter har kallat mig "dumma fula skitmamma" (vilket vi absolut inte accepterar). Och mitt huvud har värk. Berättade för dottern att om hon fortsätter att säga så, så kan hon nog tyvärr inte bo kvar. Hon tittade skräckslaget på mig innan hon kom på att hon i så fall kunde flytta till mormor. Jag berättade då att mormor inte tyckte det var okej att kalla sin mamma så, utan att hon nog skulle få bo ute i skogen själv i stället. Berättade också att jag var mycket besviken och ledsen, så lite ångerfull var hon nog alltid.
Den stora dottern sover inte än eftersom hennes straff blev att somna själv utan saga. Hon har dock deklarerat att hon minsann inte tänker somna, och eftersom hon är en väldigt envis (läs mycket) dam så lär hon inte somna före mig.
Nej, nu ska jag städa klart i köket och i hallen, innan det är dags för sängen. Jag är trött!!!!
Giv mig styrka (och massage skulle jag inte tacka nej till).

Arbetsrummet börjar ta form

Från arbetsrummet har jag utsikt över vår fina sten och skogen



Nu börjar arbetsrummet bli klart. Tyvärr kan jag inte börja flytta in och inreda riktigt än. Alla kvarvarnade kartonger och skit i garaget måste in i arbetsrummet så vi kan måla väggarna och olja golvet. Men snart så.
Som ni kan se så blev den inget gummigolv (sorg i hjärtat), det var helt enkelt för dyrt. Men jag blev mycket nöjd med alternativet, ett ljusgrått linoleumgolv. Miljövänligt och bra. Tapeten blev också jätte fin. Det är synd att det är så svårt att återskapa den genom kameran. I verkligheten så bara anar man blommorna beroende på hur ljuset faller, annars känns det relativt vitt.

Måste också visa en bild på vår jättefina och lååånga altan som Micke byggt. Nu väntar vi på värmen så gräset sätter fart. Har kommit upp små ljusgröna strån lite här och där, men åhh vad jag längtar tills det är grön.

Man får tänka sig en inredd altan med stora krukor med prunkande växter i.


Måste också gratulera min lillasyster på 26-årsdagen. Puss på dig!

Tips om bra barnböcker

Innan jag far till Ikea för att jobba kväll vill jag tipsa om en barnbok som vi läser varje kväll för Lilly. Den heter "Vem blöder" och är skriven och illustrerad av allas vår favvo Stina Wirsén.
Bilderna får tala. Köp den, det är mitt tips.

Arma mig!

Nu satsar jag för fullt på mig själv. Nu är det dags.
Ni förstår, jag har ju inte begåvats med de största brösten precis så på den breddgraden finns det inte så mycket att imponeras av. Nej jag ska inte fylla ut brösten, utan jag tar ett annat område i närheten och försöker fylla på egen hand. Jag talar om mina stackars taniga armar.
I går i aftonbladet var det en stor artikel om Malena Ernmans snygga armar och ovan avbildade träningsschema för att få snygga armar på 15 min per dag. Och eftersom jag inte ens orkar göra en riktig armhävning med näsan i marken så kände jag mig genast träffad. Gjorde slag i saken och inhandlade gummiband och letade upp hantlarna. Min flickor hejade på medan jag hivade hantlar och drog i gummiband.
Om vi säger såhär. I morgon kommer jag förmodligen ha en träningsvärk som gör minsta lilla lyft med något så lätt som ett pappersark till en plåga, men nu är jag igång. Framför mig ser jag nu mig själv solbränd och armmusklig. Nu kommer ingen notera att jag är så plattbröstad, utan i stället se mig som friskt vältränad (gäller att bre på för motivationens skull). Heja mig!!!!

(Vad pinsamt det skulle vara om jag tränade som en idiot och så syntes det ingenting, nej inga negativa tankar).

Det var fler som ville prova.

Skendräktig!

Jag löper.
Jag löper och är skendräktig.
Det märkliga i sammanhanget är att jag inte är någon hund, men faktum kvarstår, jag är skendräktig.
Svullen mage, check!
Sviktande humör, check!
Ömmande bröst, check!
Och förmågan att när som helst, hur som helst somna på stört, check!.

Det enda som skiljer mig från en hunds skendräktighet är att jag inte bäddar ömt med en pipleksak.

Det här funkar inte längre. Ända sedan jag satt in en kopparspiral för ett år sedan så blir jag varje månad väldigt påverkad av mitt löp. Ont är bara förnamnet.
Nu har jag varit deckad och känt mig sjuk i tre dagar. Rena turen att jag inte jobbat. Frågan är bara vad man ska välja i stället.
Minipiller går bort för då har man mens var annan vecka med tillhörande värk.
P-piller vill jag undvika då det gav mig bölder av finnar senast jag provade.
Hormonspiral har jag ingen erfarenhet av, någon som har en sådan? För och nackdelar?
(det är här era kommentarer kommer in).

Nej nu ska jag jag ta min inbillade gravida kropp och gå och lägga mig framför TV:n. Gäller att vila nu, Lilly är sjuk så hon lär ju inte sova gott hela natten.

Förhandsvisning!

Nu börjar det verkligen rulla på. Ovan ser ni ett litet smakprov på kommande kollektion mössor i min nya företagform tillsammans med Millis, det är så spännade.

Dagens + , Idag har jag även fått hålla en underbar liten Kitty. Så fin och perfekt, inte utan att det högg till lite i barntarmen.

Dagens - , Egentligen så är det morgondagen som minuset berör, men man måste ju förbereda sig mentalt redan idag. I morgon är det farmor begravning, vilket aldrig är kul att gå på. Fanny är ytterst besviken att hon inte fick vara med och begrava gammelfarmor, men jag sa att det är så rysligt sorgligt att det är bättre att hon äter smörgåstårta efteråt och leker med sin kusin, och det kunde hon väl hålla med om. Vi får åka och titta på graven när stenen är på plats i stället. Det tycker hon är spännande, med alla skelett som lämnats kvar när kropparna flugit upp till himmelen.

Hello Kitty!

I natt 00.18 föddes en liten flicka vid namn Kitty. Hon kommer kalla mig faster:)
Jag kunde inte riktigt somna i går för jag visste att det var på gång, men allt gick bra, och nu väntar jag bara på att få se henne. Nu har vi en bebis i släkten igen. Yippie!!!!