Livstecken

Ett litet livstecken från en hårt arbetande mamma. Nu har jag börjat på det nya jobbet och jag är så trött. Än är det inte värt att ha bytt jobb, men jag hoppas den lilla obekväma känslan i magen ger med sig snart.
Nu ska jag sova.

Snart börjar allvaret.

Piffa med måtta;)
Nej, om man ska ta och förbereda sig inför första dagen på nya arbetet. Känns lite som första dagen i skolan. Man tvättar, lägger fram kläder, plockar ögonbrynen. Precis som någon skulle bry sig om mina ögonbryn. Men det handlar väl inte om det. Handlar väl om att jag ska känna mig självsäker. Tyvärr så gör man ju inte det den första dagen. Nervös kan jag inte säga att jag är, och det beror nog mycket på att jag varit där och jobbat och träffat de flesta (och ingen bet mig). Men jag är lite ängslig över mitt nya schema. Kommer jag kunna leva med det? Det är den stora frågan.

Till sist till alla er som säger att jag är så envis, läste något bra i en tidning:
"Envisa är den snälles sätt att få sin vilja igenom"

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

Äntligen en ledig helg. Har jobbat två helger i rad för att få vara ledig den här. Allt för att vara utvilad och fräsch när jag börjar i Västerås på måndag. Dagen blev dock inte som vi alla hade hoppats. Det började bra, fick sova till åtta i alla fall. Flickorna badade, helt utan att krångla. Sen började det. Lilly började gnälla, ville inte, orkade inte. Hmmm, är hon inte lite varm. Tog tempen för säkerhets skull. Jaha, 39,1. Nu är det några timmar senare och jag eldar för fullt, Lilly sitter insvept i en fleecefilt och är fullt påklädd under. "Jag fjyyysej" säger hon hela tiden. Själv håller jag på att svettas ihjäl.
Maken är borta resten av kvällen, så mitt projekt: Slipa och måla linneskåp går sådär. Men...i sovrummet står en ny byrå, i vardagsrummet har det kommit upp gardiner (kors i taket) och i hallen utanför flickornas rum har de äntligen fått sina små röda brevlådor. Jag blir så lycklig. Nu är det bara ett helt hus att städa, massor av maskiner tvätt att vika och middag att laga. Roligt värre.

Utanför flickornas rum


Undrar om jag fått någon post?


Såhär gjorde vi med barnvagnsskylten, perfekt på dörren. Lite häftmassa på baksidan, häpp!

TACK ALLA SNÄLLA!

Åhh ni kan inte förstå vilken härlig och sorglig dag det har varit idag. Jobbade min sista dag på Ikea i Barkarby och belv avtackad som en prinsessa. Evelina hade kommit in en hel timme innan vi började för att fixa med moccarutor som hon bakat, gulle dig. Sedan vankades det långfika med presentöppning (Tack Firas) och världens bästa Millis som kom in fast hon var ledig (blir så himla rörd) med världens finaste present. Mig som Simpsons, iklädd ikeakläder och på pricken som jag oftast står, med händerna i sidorna. Ha ha ha, så fin. Som en liten bonus fick vi även bilden på hela familjen som var som betalning för några passbitar och en dörr till Millis kök. Hela familjen är på pricken. Fanny med sin nalle, Lilly med sin snutt, Micke med sin spetsiga näsa och jag med mina enorma Tretorn-stövlar som jag släpar runt på såhär i vintertid. Du är världen bästa illis, Millis.
JAG KOMMER SAKNA IHJÄL MIG EFTER ER UNDERBARA MÄNNISKOR! PUSS PÅ ER!!!!!

Vinterhinder.

Ja, vad säger man? Jag gillar verkligen vinter, men ibland önskar jag att jag var liten igen och kunde sitta inne i bilen och se mamma skrapa pansaris från rutorna.

Idag börjar jag 11.30 så jag tänkte ta mig en kvick promenad i skogen, vilket jag gjorde. Eller försökte göra. Vet ni hur svårt det är att "power-walka" i pulssnö med båtliknande stövlar på sig? Det går inte att "power-walka". Man får pulsa så snabbt man kan, vilket betyder stånk och stön på ungefär samma ställe. Det blir inte bättre av att det blåser och att höger höftböjare har kramp. Återigen är vintern emot mig. Sedan när man ÄNTLIGEN kommer in är man så kall i ansiktet så det känns som en ansiktslyftning när det kalla ansiktet möter värmen. Men...skam den som ger sig. Kroppen mår bra av att röra på sig, den berättar bara inte det för hjärnan.

Nej, nu ska jag berätta om min måndag i stället. Då var jag ledig och jag och flickorna var hem till Millis på bullkalas. Flickorna lekte med Clara och alla Barbisar och utklädningskläder de kunde hitta och vi stora flickor beundrade det nya fina köket. Mycket trevligt och mycket goda nygräddade bullar, mer sånt!

Vi bjöds på smarriga bullar.


Clara visade runt i sitt rum.


Vi beundrade Millis fina nya kök med extremt snygga passbitar som min make tillverkat, måste nog göra nya till vårt kök.

En snabbis!

Världens snabbaste inlägg innan det är dags att fara till min sista vecka på Ikea i Barkarby, snyft.

Jag fullkomligt ÄLSKAR min kamera. Jobbigt annars med tanke på vad den kostade. Bjuder på en bild på min fina fina fina stora tjej. På återseende med mer bilder.

Bra film, se den!

Den hrä filmen har maken och jag sett idag. Mycket bra. För bra faktiskt. Jag skulle gå och lägga mig eftersom jag börjar 08.00 i morgon, skulle bara titta lite...i början. Japp...2 1/2 timme senare satt jag kvar och det är jag glad för. Godnatt!