Inga bilder än.....

Var en sväng upp till huset för att tjejerna skulle få säga godnatt till sin pappa. (Lilly bröt ihop totalt igår när middagen serverades och pappa inte var hemma, dessutom satt mammma på pappas stol vilket var helt uppåt väggarna. Tårarna rann upp mot 15 minuter innan vi slog pappa en signal.) Så jag tog det säkra före det osäkra och åkte dit. Vad fint det blir. Hade tyvärr igen kamera, men fasiken. Ska jag bo där? Ska jag som är så stökig av mig bo i det där fina huset? Ja tydligen. Nu får jag verkligen anstränga mig (eller vi får anstänga oss) att hålla ordning. Men det blir väl ingen konst med så stora klädkammare. Min favorit är stora badrummet med det fina badkaret som jag inte blev blåst på ett dugg. Rummet är enormt, och det rutiga golvet blev såååå snyggt. Den högglansiga granitmosaiken i lilla badrummet är inte fy skam heller, och med nytt kakel på väggarna är det precis så lyxsigt som jag sett framför mig. Ahhhhh.
Men....stress är bara förnamnet. Micke stressar och överarbetar nog flera hundra procent mer än jag, men jag känner mig så trött. Jag LÄNGTAR tills vi får umgås igen. Bara vara två föräldrar som lägger barnen, eller lagar mat, eller diskar.
Men vi har det mysigt jag och tjejerna. Favoriten nu är att dansa till just den här låten. Då kan ingen av oss sitta still. Om och om igen spelar vi den. (Tips: höj volymen för rätt känsla)
På återseende.

Nu är vi på banan igen!

Nu rullar det på igen. Fick en ursäkt av maken igår så nu har kärleken runnit till igen, (Även jag bad om ursäkt för onödigt hårda ord.)
Köket börjar ta form. Bänkskivorna ligger på plats och är superfina, och famförallt rätt måttade. Nytt kakel är inhandlat och väntar på att bli uppsatt, så man kan säga att vi är på banan igen. SKÖNT!
Nu är det dags för mig att hämta två döttrar från förskolan, återkommer förhoppningsvis snart med lite bilder. Spännande va?

Vilken såpa.

Ja, vad säger man? Såpan fortsätter.
Kom hem från en hel dag på det stora varuhuset som faktiskt hade flutit på utan stress och tristess. Maten står på bordet, barnen tindrar efter att haft en heldag med mormor och pepparkaksbak. Slänger blicken på maken som inte ser så glad ut. Ut ur hans mun strömmar missnöjda kommentarer som:
"J-la ikea" och "tusen j-la moment". Maken har satt upp köket under dagen. Sedan börjar det, anklagelserna. Jag har beställt för få ben (okej det står jag för). Varför har jag inte köpt hem mer ben?, han hade ju minsann SMS:at". Jag har inte fått något SMS och har inte utvecklat ett sjätte sinne. Sedan var han tvungen att flytta på diskmaskinen för att avloppet kom ut just där. Hur KUNDE jag planerat så DUMT?
Kunde bero på att jag inte fått måtten på just avloppet, men det borde jag ju förstås ha fattat (i mitt utvecklade sjätte sinne). Summan av detta är att köket inte blir ett dugg snyggt, men det skulle jag minsann ha tänkt på tidigare. Sedan var anklagelserna oss emellan i full gång. Micke får idag åka till Bauhaus och köpa nytt kakel och mycket ovilligt gå in på Ikea för att köpa mer ben (han kommer definitivt inte hälsa på mig fast jag jobbar). Och om ni inte visste det så är Myresjökök himmelriket att sätta upp, det har jag minsann fått höra. Bara så ni vet, allt är mitt fel! Kul att man kan vara till någon nytta.
När vi skulle sova tänkte jag sluta fred så jag sa att jag älskade honom i alla fall, men fick bara ett "hmmmm" tillbaka.
Jag som tänkte bjuda över mina köksarbetskamrater för att visa mitt fina kök, nu kan jag inte det för det är inte fint längre, tack vara ett outvecklat sjätte sinne.
Men nu ska vi inte deppa ner oss, den här låten får mig alltid på bra humör.
Fortsättning följer......

Faaaan!

Vilken fredag. Börjar med att jag får åka i ilfart till Ikea för att köpa ett tvättställ som egentligen inte ska komma in förrän vecka 2, men som har kommit in i alla fall, men som det fortfarande är brist på. Stressar för att hinna hem och hämta barn på dagis i tid. Maken träffar jag utanför kassorna när jag betalat och allt är klart. Allt får plats i bilen, yes! Springer till min bil och får som på beställning när jag stressar ont i magen. Kör i 130 hela vägen hem för att hinna på toa innan tjejerna ska hämtas. Har tre minuter på mig. För att inte gå in på närmare detaljer så räcker inte det, men jag har inte tid att sitta där så på vinst och förlust stormar jag iväg till dagis. Precis när jag kliver in på Lillys dagis så kommer nästa magknipsattack. Slänger på Lilly kläderna och låter inte henne gå till Fannys avdelning. Rejasar med vagnen och funderar ut ett sätt att få storasyster att skynda sig hem. Hmmm, kommer på det.
"Mamma har jättebråttom, så om du klär på dig det snabbaste du kan så får du öppna din chokladkalender direkt när vi kommer hem i stället för efter maten". Hoppas!

"Vet du mamma, idag var det min tur att ta hem "Amanda".

Amanda är en nalle som fått följa med varje barn hem från dagis, och i dag föll lotten på Fanny.

Fanny är då tvungen att visa alla Amandas saker, ryggsäcken, tandborsten, extrakläderna, overallen, mössan, ja allt.
Jag svettades, Fanny sölar och fröken babblar på. Till sist kom vi i alla fall hem.
phhhu. Insåg i samma ögonblick att den planerade visiten till Millis med tillhörande barn aldrig kommer hinnas med. Huset behövdes städas. Det skulle jag ju klarat av under dagen, men Ikeavisiten kom ivägen. Mitt i allt det där ringer Micke och ber oss komma upp till huset för att han inte har någon nyckel. Gör snabbt rent toaletterna och baxar in två vinterklädda flickor i bilen.
Känner mig dock glad och hoppfull med tanke på tvättstället och kommoden som jag fick tag på. Denna glädje och hoppfullhet skall strax bytas ut mot motsatsen. Jag kliver in i huset och sticker in huvudet på den lilla toaletten, där väggarna ska ha blivit kaklade. Det har dom också, men i det fulaste kakel jag någonsin sett (nästan). I stället för de vita matta 10x20 plattorna som vi tror att vi beställt, så sitter det i och för sig matta, men inte vita, inte benvita, utan gulvita hamrade j...la plattor på väggarna. Så för att göra en lång historia kort. I katalogen så ser man inte att plattan är hamrad och det framgår inte i texten heller. Vi kommer inte få lämna tillbaks eftersom det inte var en lagervara, och efter maten fick jag städa hela huset själv, byta lakan i sängen, diska, lägga barn, medan Micke åkte upp till huset för att riva allt (kakel alltså, inte hela huset). Lilly bestämde sig dessutom för att inte somna, utan somnade för 10 minuter sedan, alltså 22.00. Så nu ska vi titta på film, fast jag bara vill sova.
Jävla skit rent ut sagt.

Han är för härlig den killen:)

Åhh vad jag skrattade. På något konstigt sätt så känner jag igen mig. Så har du 7 minuter. Luta dig tillbaka och skratta en stund.

Sju saker om mig.

Idag känns det mycket bättre, trots att det inte varit världens höjdardag. Så med nya krafter antar jag utmaningen från Petras blogg om sju avslöjanden:

1 Har en kortare tumme på grund av tumsugning i tidig ålder.
2 Gråter till "lilla sjöjungfrun" varje gång (den är så lycklig på slutet)
3 Snus luktar så gott att jag får gåshud.
4 Jag är rädd för vatten (inte att simma, men att doppa huvudet)
5 Min första kommentar när jag kom in i förlossningsalen när Lilly skulle födas var:
"Åhh ni har bytt gardiner, vilken tur". Inredningsintresserad i alla lägen, 10 min innan hon tittade ut.
6 Drömmer om att kunna spela gitarr.
7 Älskar att prata inför en massa folk, om jag vet vad jag ska säga.

Jag utmanar Millis att avslöja sju saker om sig själv.

Självporträtt

Idag är det en RIKTIGT pissig dag. Hände saker på jobbet som bekräftade vad jag misstänkt, som gjorde mig arg, irriterad och ledsen. Har absolut ingen ork, känner av en massa stress och har gråtit en skvätt som gör att det känns bättre. Har skrikigt onödigt mycket på mina barn som gör att jag får extra dåligt samvete. Om det inte var nog så har jag fått ont i halsen igen....Och inte nog med det. Jag är 30 år och har hela ansiktet fullt med finnar...hela tiden. Min hormonbalans tappade balansen totalt efter att Lilly föddes, och hur kul är det?
Ska nog gå och svulla något onyttigt...för då känner man sig väl bättre?