Innan jag lämnar 30-årskrisen till sitt öde så kom jag på en sak till. Jag har fått en massa spindelvävsådror på benen. Ett tydligt tecken på ålderdom.
Nu lämnar vi det.
I helgen var vi en sväng till tomten där den här skönheten står (stenen på bilden). Jag och Micke var överens om att den kan vara rolig för barnen att klättra på, och innan vi hann yppa det för Fanny så var hon högst upp. Ögonen lyste när hon frågade:
"- Mamma, ska vi verkligen bo i skogen?, Kan vi verkligen bara gå utanför huset för att plocka blåbär?"
Ja, visst är det så. Tomten känns mer och mer rätt för varje dag. Det är nästan så jag vill vara barn igen för att leka i skogen, som var det roligaste jag visste när jag var liten.
Nej, om man ska ta sitt morgonruffsiga hår och masa sig in i duschen. Jag antar att det blir en heldag ute. Solen skiner ju:)
Kram
Tina
2 kommentarer:
Klart ni har gjort rätt!! ;-) Det är ett stort beslut och naturligtvis kommer ni att undra (och tvivla säkert också när det blir tufft och kämpigt) om ni gjort rätt men vi är ändå så avundsjuka på er jag och Mattias. Och Simon! Tänk att få vara med och titta på allt som händer på en byggarbetsplats. Och att få bestämma (någorlunda) själv hur allt ska se ut från början. Räkna med att killarna kommer att vara där och terrorisera alla byggare när ni väl sätter igång.
:-) Lycka till!
Petra:
Ni är hjärtligt välkomna. Och "alla byggare" är Micke och hans pappa:) Kanske att Mattias vill praoa lite?
Skicka en kommentar