Jag har drabbats av den berömda 30-årskrisen. Det trodde jag aldrig. Jag tycker annars att ålder inte spelar någon roll alls, och tycker verkligen inte att någon som är äldre än 30 är gammal....men. Jag känner mig så ung, vilket nog de flesta gör. Men 30 är annorlunda. Då kommer man inte längre undan med saker för att man är så ung. Har man fyllt 30 så är man vuxen, punkt slut. På mitt förra jobb var jag yngst. Det var 34 år mellan mig och den som var yngst efter mig. Nu när jag börjat på Ikea så är jag bland de äldre. Vi är ett litet gäng som har barn, resten får något panikartat i blicken när man frågar om de har barn.
"Neeeej, guuud nej. Det Dröööööjer. Jag ska bara resa runt jorden 20 varv och uppfinna vingar till människan innan jag ens kommer tänka på att skaffa barn".
Själv har jag då lust att säga att jag själv fick barn väldigt ung, för det var ju så det kändes.
Hela den här känslan kan också bero på att jag inte alls hänger med i modet. När jag bestämmer mig för att köpa kläder till mig själv så slutar det alltid med att jag kommer hem med en massa kläder till barnen. Jag har nämligen lite svårt för 80-tals modet som är nu, dessutom så är det så svårt att hitta brallor som passar min icke existerande rumpa. Då tröttnar jag. Skulle behöva en personal shopper, vilket medför att jag skulle behöva en massa tusenlappar till. Mission impossible!
Men hur ung jag än känner mig så märks det att jag blivit äldre....
¤ För att jag fått rynkor runt ögonen (vilket jag intalar mig själv är charmigt).
¤ För att jag inte längre kan sova bort påsar under ögonen.
¤ För att min rumpa redan halkat ner 5 cm av de förväntade 10 under en livstid.
¤ För att jag har för mycket hud för min kropp på vissa ställen.
¤ När jag känner mig besviken för att vi missat "På spåret" på TV.
¤ För att jag ÄLSKAR tidningen Allers och läser den från pärm till pärm varje vecka.
¤ För att vi knappt kan hålla oss vakna till elva på helgerna.
¤ När jag få nackspärr bara av att kratta lite löv.
¤ När ens egna föräldrar snart går i pension.
¤ Eftersom jag regelbundet äter tre sorters medicin och då är inte p-piller inräknat.
¤ För att jag fortfarande inte utbildat mig till något, trots att jag är så gammal.
Men som sagt. Jag är ju 29 år i 5 månader till, varför ta ut något i förskott. Bilden ovan visar en Tina utan åldersnojja, sisådär 29 år sedan.
3 kommentarer:
Jag hade ingen direkt 30-årskris men förstår ändå vad du menar för jag har nyligen genomgått en aha-upplevelse om att jag snart är närmare 40 än 30... Det var en chock kan jag säga. För man kommer ju liksom ihåg när ens egna föräldrar fyllde 40 och då var de ju "jättegamla"... ;-)
Känner igen mig i nästan alla punkter *fniss* (lite modifierade), och kan lägga till ett dussin. Ibland känner jag mig som en riktig tant när jag träffat kompisar som inte stadgat sig, man har inte riktigt samma intressen längre. Men men, man lär väl ta igen det där på en 15 år. Då kanske man är en av dom som dansar på bordet i skinnbyxor och sån där tight leopardtröja (hemska tanke!) Kramar!
Du kan i alla fall trösta dig med att ingen kommer tro att du ska fylla 30! Du ser fortfarande väldigt ung ut trots rynkor runt ögonen som jag då inte märkt att du har. Tänk istället på att du fyller mitt i den härliga sommaren....hur många har sån tur.
Puss & Kram
Mammma
Skicka en kommentar