Nu kan vi låsa om oss.

Vårt palats.
Vy från vardagsrummet.

Grannarnas näst intill färdiga hus.

Nu är fönsterna på plats, och en lånad ytterdörr. Våra dörrar kommer inte förrän vecka 34, men nu har vi så vi kan låsa på bygget. Känns så skönt. Micke har tyvärr inte beställt spröjsen ännu (som jag tycker är det viktigaste), men snart så får vi nog klicka på dem också.
På hemmafronten så är det en lugn dag idag. Fanny har fått feber, började igår. Mätte till 40,2 här alldeles nyss, så nu har vi pumpat i henne lite mer medicin toppat med kakor och saft, men hon ser för eländig ut. I natt låg hon som ett plåster på mig, kändes som jag skulle ha brännmärken på kroppen när jag masade mig upp kl. 5 i morse, efter ca 4 timmars sömn. Har en känsla av att jag kommer somna ovaggad i kväll.

Lejonet Christian!

Det här inslaget fick jag från en annan bloggare. Jag satt här med en stor klump i halsen med tårarna rinnande och ett fånigt leende på läpparna.

Senaste inredningsprylen!

Jag fullkomligen ÄLSKAR gjutjärn. Så det senaste i vårt hem är tre bokstäver i gjutjärn som bildar ordet KÖK. Så nu kan ingen ta miste på vad de är i för rum när de är i vårt kök. Gjutjärn får mig att rysa av välbehag, så det är vad jag gör nu, njuter och ryser.

Trasigt modem!

Kolla in kransen, fy fan vad jag är duktig;)
Storasyster med något vissnad krans, var betydligt piggare någon timme tidigare.
Jobbigt att gå, då är det bra att ha en stark pappa.
Det har varit katastrof på internetfronten här på skeppsvägen. I fredags bestämde vårt modem för att lägga av. Så hela helgen har vi varit utan. Det kanske inte låter så hemskt, men jag som hade beställningar på min jobbmejl som jag skulle kolla av och så skulle en beställning på tyg gå iväg redan i fredags. Surt.
P.g.a. detta så är även våra midsommarbilder försenade, men jag måste ju bara visa mina ljuvliga flickor. Dessutom så är jag mäkta stolt över kransarna som blev ovanligt bra i år.

ARG!

Snabbskiss över en arg Fanny
Idag är dagis (Fannys) hemma hos deras fröken Helena i Kulla och badar. När jag stod i duschen i morse och hade packat hela Fannys väska kom hon farande med sin vattenflaska som skulle med.

”- Jag ska bara fylla den med vatten mamma” säger hon.

”- Nej, Fanny, vi fyller den när vi kommer till dagis, det blir så tungt att bära annars”

”- NEEEJ; JAG VILL FYLLA DEN NUUUUU”.

Jag höjer rösten något irriterat:

”- Nej, Fanny. Hör du vad jag säger? Du får fylla den, men NÄR VI KOMMER TILL DAGIS.”

Arga minen från Fanny.

”- Okej, men nu ÄR JAG ARG PÅ DIG MAMMA, AAAHHH”

Stamp med foten och smäll i dörren.


Ungefär så är det varje dag när jag sitter på toa, eller försöker duscha. TÅLAMOD!
På ett sätt är det befriande att hon kan visa känslor, som jag aldrig vågade när jag var liten, men hon kanske inte behöver visa dem hela tiden?
Men gud vad jag älskar den ungen. Hon kommer klara sig bra genom livet. (stolt mamma)

Molly hälsar på.

Molly på sin sedvanliga plats i hallen.
Fanny: "-Mamma, Molly fryser hon måste ha täcke". Ganska mysigt tycker hon nog i alla fall.
En gång i tiden hade vi hund. Molly. Men hon fick byta ägare i maj förra året. Det visade sig att en tre-åring, en spädis, ett företag och en knäsjuk hund inte gick ihop. Så för vår skull och hennes skull så fick hon flytta till Kungsängen. Där trivs hon som fisken i vattnet. Hon är deras lilla ögonsten och får kel mest hela tiden. Men emellanåt får vi lite Molly-längtan och lånar henne över helgen. Nu när det varit så fint väder så har jag saknat henne enormt. Skogspromenaderna är roligare med hund vid sin sida. Så igår hämtade jag henne. Vi har inte träffats på ett halvår, men hon kände igen sin "mamma" på en gång.
Fanny har gullat, Lilly har klappat, pussat och voffat i två dagar. Molly har något besvärat gått med på dessa attacker. Men trots att hon är sötast i världen så ångrar jag mig inte en sekund. Jag har inte saknat allt skällande, bajsplockande och tasstorkande. Och inte tala om koppelintrasslande i vagnar och barn. Men en dag till får vi njuta, sedan infaller lugnet på Skeppsvägen igen.

Uppdatering!

Byggmästare, tillika min snygging.


Igår.


Idag.


Huset på håll.


Tjejernas rum med stora toaletten i mitten.


Här går det undan. Nu har huset alla väggar och ett halvt tak. Hade det funnits toalett så skulle jag kunna ha min 30-års fest där inne. Snart är det dags för mig att ta fram målarpenseln och börja måla. Det är bara på med MP3-spelaren och sätta igång.

Stomp!

Teknikens under. Nu har jag äntligen lärt mig hur man lägger in en video från you tube på bloggen (snilleblixten). Det jag måste få visa er är det ballaste jag vet. Stomp. Jag och Micke har varit och sett dem två gånger, och jag vill igen och igen och igen. Tänk om det var sådär kul att sopa.

Nya tryck!

Lite produktiv har jag varit de senaste dagarna. Tre nya tryck har lämnat min hjärna och hamnat på bodysar. Vad tycker ni?
Motorcykeln kommer att finnas i flera färger så både killar och tjejer kan ha den. Inga töntiga fjärilar här inte. Båda mina tjejer har alltid varit väldigt fascinerade av motorfordon, och de finns nog fler. Både kotten och motorcykeln planeras hamna på mössor också. Ge mig gärna kommentarer om vad ni skulle vilja se dem i för färg (kotten kommer bara bli brun).
Ha en trevlig dag.

Baskery, lyssan här!

Stella, Greta och Sunniva Bondesson i bandet Baskery
Ja, som sagt. Min födelsedag närmar sig med stormsteg. Min 30-årskris blir väldigt påtaglig när jag ser hur långt mina vänner har kommit med sina karriärer. Det ska betonas att jag inte är avundsjuk utan gläds åt dem alla. En av alla dessa är min goda vän Greta. Hon spelar tillsammans med sina systrar Stella och Sunniva (som Lilly för övrigt är döpt efter "Lilly Elisabet Sunniva")i bandest Baskery. Jag och Greta gick i samma klass i gymnasiet och har hållit kontakten sedan dess. Tyvärr så ses vi inte så ofta nu för tiden, vilket beror på att hon turnerar i hela världen. Själv sitter jag på min beniga röv här hemma i Bålsta (tragiskt). Men, jag har ju två underbara barn i stället (eller hur?, inte lika glamoröst, men ändå...).
Men som sagt. Greta är en av de duktigaste musiker jag känner till. Tryck på rubriken och se ett klipp från nyhetsmorgon där de var med. Det är inte många som kan spela fyra instrument samtidig, men det kan hon. Sedan skadar det ju inte att hon är så förbaskat trevlig (de är de alla tre). Nej, jag måste nog ringa henne idag:)

(Ringde precis Greta och det måste varit ödet. Precis när jag ringer henne åker hon förbi Bålsta i bil, till saken hör att hon inte bor i närheten, det är så man ryser.)

Min ljuva stämma i etern!

I morse fick jag ställa klockan för att få vara med i "morgonpasset" i P3. Jag hade en dag i förra veckan önskat en låt på deras hemsida, vilket jag gjort förr, men aldrig blivit uppringd. Döm om min förvåning när de ringde och lät mig vara med. Så i morse 06.45 fick jag, efter att jag försökt prata upp rösten lite, prata med Olle Garp och Martina Thun i direktsänning. Om du vill lyssna så tryck på rubriken och lyssna på programmet från i morse. Den är i sju delar. Jag finns med i del två, 18 minuter och 18 sekunder in i den delen.
Nej, nu måste jag kila till dagis för upphämtning av barn.

Här går det undan!

Min extremt brunbrända make (nej, jag är inte avundsjuk alls) med tillhörande far och dotter

Här syns fönsterhålen till tjejernas rum och stora toaletten i mitten

Väggarna börjar resas och huset ser inte så litet ut längre (tack för det). Nu ligger vi t.o.m. före. I morgon kommer alla väggar vara resta.
Själv har jag fyra mornar framför mig då klockan ringer kl. 05.00, yippie. Varför undrar ni säkert, jo för kl. 06.00 ska jag stå i mina blå ikea-kläder och glatt packa upp både rullgardiner och köksknivar. En liten tröst är att jag slutar redan kl. 10.00.
Nej nu ska njuta av mina resterande 45 minuter innan jag måste släcka lampan.
God natt!

Mer byggtjat.

Alla väggarna redo att resas

Lilly ville inte åka hem, det var ju hur kul som helst att klättra i alla sektionerna

Av jord är du kommen, av jord skall du åter.....

Var en sväng till tomten i hettan igår. Maken och svärfar hade hunnit en bra bit på väg. Ser lite ut som ett fallet korthus, men det är alla väggar som i morgon ska resas. Kan fortfarande inte fatta att huset vi satt hemma och skissade på själva kommer att bli verklighet. Vi kommer bo i den där pappersritningen (fast på riktigt då).
Själv sitter jag och klurar på bra tryck till bodysar. Det är inte det lättaste, kan bero på att min hjärna tänker på tapeter, golv, kakel, fönster, ytterdörrar och allt annat som har med det blivande huset att göra, men jag jobbar tappert vidare. Om det är någon där ute som har en kanonidé om vad jag kan trycka på bodysar, låt mig veta...snälla.

Nu är vi igång!

Oj vad tiden går, det har redan gått en vecka utan att jag hunnit blogga ett dugg. Lilly skolas in som bäst och det gick superbra, enda tills det började gå magsjuka på dagis. Jag som är livrädd för kräksjukor beslutade helt enkelt för att avbryta inskolningen och ha tjejerna hemma resten av veckan, så idag fortsatte inskolningen utan minsta problem. Skönt! Jag har idag tagit tag i mitt insomnade företag och rensat bland tyger och stuvbitar och åter känt lusten att jobba. En hel skrinda full med tyg och stuvbitar släpade jag till dagis som de kan få klippa, klistra och göra vad de vill med. Kändes som jag gjorde en riktigt god gärning. En klapp på axeln för mig.
När det gäller huset så är grunden gjuten och Micke och hans pappa har idag börjat med väggarna. Pirr, pirr. Bilden ovan är från dagen innan gjutningen då vi var upp en sväng (I bakgrunden ser man vår nyinköpta bil för er som är intresserade). Till Fannys (och min) stora lycka så växer det liljekonvaljer, vitsippor, blåsippor, lingon och blåbär bara ett steg ut från vår tomt. Det här kommer nog bli jättebra!