Fanny: "-Mamma, Molly fryser hon måste ha täcke". Ganska mysigt tycker hon nog i alla fall.
En gång i tiden hade vi hund. Molly. Men hon fick byta ägare i maj förra året. Det visade sig att en tre-åring, en spädis, ett företag och en knäsjuk hund inte gick ihop. Så för vår skull och hennes skull så fick hon flytta till Kungsängen. Där trivs hon som fisken i vattnet. Hon är deras lilla ögonsten och får kel mest hela tiden. Men emellanåt får vi lite Molly-längtan och lånar henne över helgen. Nu när det varit så fint väder så har jag saknat henne enormt. Skogspromenaderna är roligare med hund vid sin sida. Så igår hämtade jag henne. Vi har inte träffats på ett halvår, men hon kände igen sin "mamma" på en gång.
Fanny har gullat, Lilly har klappat, pussat och voffat i två dagar. Molly har något besvärat gått med på dessa attacker. Men trots att hon är sötast i världen så ångrar jag mig inte en sekund. Jag har inte saknat allt skällande, bajsplockande och tasstorkande. Och inte tala om koppelintrasslande i vagnar och barn. Men en dag till får vi njuta, sedan infaller lugnet på Skeppsvägen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar