Kan inte lagboken så bra, men det måste finnas däri någonstans. Lagen om hur det är att vara mamma. Med paragrafen: En mamma ska gnälla, ha argt ansikte och tjata mycket, det är lag på det!
Torsdagsmorgon i det Engströmska huset:
Vaknar vid 05.30 av att Mickes klocka ringer. Lilly ligger som ett plåster på mig och jag konstaterar att jag har legat likadant hela natten och har grymt ont i kroppen. Andas ut något eftersom dottern (kors i taket) inte vaknar. Vi hade nämligen sovmorgon i morse som just den lilla inte riktigt fattat vad det innebär.
Jag konstaterar också att jag är grymt kissnödig, men riskerar inte att väcka några lättväckta barn utan jag slumrar till igen.
06.00 vaknar Lilly till och jag stoppar in nappen fort som f-n och hör hur hon slappnar av igen...tror jag ja.
"- Mamma"
"- Mmmm, mamma är här, vi ska sova en stund till (hoppas hoppas).
"- Pappa?"
"- Pappa är på jobbet, sov nu gumman"
"- Neej!!!, Ny?
"- Fanny sover, det är natt!
"- Ecka Ny?"
"- Nej vi ska inte väcka Fanny"
Och så är vi vakna. Lilly fortsätter att tjata om att vi ska väcka Fanny och att hon vill ha välling. Så en trött mamma masar sig upp för att göra välling (och kissa, aaah).
Dagen innan har jag lovat stora dottern att hon ska få sovmorgon så jag väntar ända till 07.45 innan jag (vi) går in till henne. Det är i detta då som helvetet bryter lös.
"- Neeeeej, jag är trött. DU LOVADE ATT JAG SKULLE FÅ SOVMORGON (arga ögon).
"- Du har fått sovmorgon, du har fått sova två timmar extra (i hopp om att hon mirakulöst skulle lärt sig hur långt två timmar är under natten)"
Fanny fullkomligt bryter ihop (hörselkåpor på). Hon motar ut sin syster och mig och slår igen dörren så jag tror att väggarna ska rasa, sedan drar hon ner rullgardinen och ligger där inne och hulkar.
Jag har lärt mig genom åren att det bara är att låta henne vara, annars kan hon hålla på i timmar, mycket riktigt så kommer hon efter en kvart och vill ha frukost. Sedan blir det som vanligt. Tjat om att de ska klä på sig, inte bråka, borsta tänderna, skynda på och till slut komma ut genom ytterdörren (trots att vi har alldeles för tjocka och fula jackor) SUCK, säger jag bara. Så om jag ska sammanfatta. I lagboken måste det finnas en lag på att det måste vara såhär, för det blir ju alltid såhär. Så i det här huset bryter vi ialla fall inga lagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar