Vintern håller oss i sitt grepp. Flickorna är hemma med feber och snora. De tittar på TV, ritar, äter och tittar på TV en gång till. Det känns som det är det enda vi gjort i flera månader. Själv har jag pulsat mig runt till baksidan med snöskyffeln och skottat fram altandörrarna. Vi hade aldrig kommit ut om det börjat brinna annars. Det var det jobbigaste jag gjort på länge. Bara att ta sig dit var en pärs. Jag sjönk ner ända till låret. Men nu är det gjort och nu känns det mycket bättre. Nu är det bara resten av altanen som skulle behöva röjas...
Jag ber om ursäkt att det är lite gråa och tråkiga bilder, om det är några bilder över huvudtaget, men allt är ju precis så färglöst som bilderna är. LÄNGTAR till våren. Bara att kunna ta sig ut i skogen igen. Jag behöver lite skogsluft. Den som väntar på något gott....
1 kommentar:
Nej, snön känns långt borta nu när rabarbern börjar titta upp ur jorden. Kanske ligger det kvar lite snö när vi kommer...
Mina barn är ALLTID leksugna så nog slår vi en pling.
Kram till er
Skicka en kommentar