Ingen återvändo!

Dagens VILL HA: Plyschbakverk från bombadill. Undrar om de kikat i min idébok, hade nämligen en idé (2006) om bakverk i plysch, bl.a. bullar, dammsugare och prinsesstårtor. Hade jag bara haft mer pengar.....
Bombadill
Tack för kommentarerna om ekologiskt. Jag har nu beställt provtyg som ska provsys
och provtvättas. Återkommer med färdigt resultat.
Nu är även kontraktet på bodysarna påskrivet och klart. Nu finns det ingen återvändo. Hoppas jag mätt rätt. (Shit)
Även julen har dansat ut. Fanny kunde inte alls förstå varför vi skulle plocka bort allt det vackra och glittriga, och lite vemodigt kändes det att plocka undan ljusstakar och annat som har lyst upp vintermörkret, men samtidigt så är det skönt att få undan allt det juliga röda. Vi bestämde dock att ha kvar glasröret med kottar som vi plockade och spejade vita. De känns ju mer som en vinterhyllning än en hyllning till julen.
Nu toklängtar jag till våren. Eller så kan det bli ordentlig vinter så vi får fortsätta roa oss i backen. Hittade snödroppar i rabatten som är på väg upp, lite tidigt va?

"Liten Kärlek" blir ekologisk?

Igår när mitt hemska brev kom, damp det även ner en ny tygkatalog från min grossist.
Inte så många nyheter, men det fanns en som fångade min uppmärksamhet. Tre nya ekologiska bomullstrikåtyger. Är lite sugen på att byta ut "liten kärlek" till ekologiskt tyg. Blir då ca 15:- dyrare. Tankar på det? Finns det intresse? Sen skulle jag vilja göra en helt ny filt i natur med en som vanligt liten finurlig etikett som har med det ekologiska att göra. Ni återförsäljare (om ni läser det här).
Har ni haft någon förfrågan på ekologiskt?

Kram
Tina

Min största fobi blir sann!

Ett högst ovälkommet brev damp ner i brevlådan idag. Det var från min läkare. Det stod att mina provsvar var tillbaka och att mina B12 och folsyre värden var låga.
Och vad är det med det då, tänker ni. Jo, med det resultatet så följde en remiss på gastroskopi. För er som inte vet vad det är, så är det en undersökning av strupe och magsäck, med kamera. Det är min största skräck i livet. Finns inget som jag blir mer rädd av. Tyvärr har inte läkarna röntgensyn. Var är Clark Kent när man behöver honom?
När jag för ett par år sedan låg och väntade på att bli inrullad till operation. Gallblåsan skulle bort, så satt ett par och väntade på att mannen skulle få göra just denna hemska undersökning. Själv kände jag mig lättad som "bara" skulle operera bort ett organ från min kropp. Nu har jag inte bara opererat bort ett organ, nu ska jag bli tvungen till denna tortyr. Är så rädd så jag skakar. Jag förstår samtidigt att jag kanske få en förklaring på mina ständiga illamåendeattacker, mina magsmärtor och avsaknaden av aptit. Jag vill göra undersökningen, jag vill bara inte vara vid medvetande när jag gör den. Kan man välja att få magen uppsprättad i ett kejsarsnitt (självklart efter samtal) så skulle det väl inte vara helt omöjligt att ge mig lite sövande medicin (självklart efter samtal). Jag tror nog att jag skulle överleva undersökningen, men minnet av den skulle ligga som en sprickfärdig finne i min själ, som när som helt skulle spricka och skicka mig till psykologen. Går gärna till psykolog, men jag ser då mina tusenlappar få vingar helt i onödan. När kallelsen kommer så är det jag som ska vara jobbiga patienten och kräva samtal innan. De ska vara MYCKET övertygande om jag så ska sätta min fot i det där undersökningsrummet. Men jag är sååå rädd.

Snögubben!

Idag har det varit sådär otroligt tråkigt väder så jag höll tjejerna inne så länge det gick. Sen insåg jag att om den utlovade snögubben någonsin skulle födas ur snön så var det dags nu. Snön är nämligen på väg att försvinna alltför snabbt. Efter tjat om påklädning som nog höll i sig i en halvtimme så började äntligen Fanny klä på sig sina termobrallor. Hon har precis lärt sig knäppa knapparna själv så jag fick absolut inte hjälpa till. Jag riktade min uppmärksamhet till lillasyster som för andra gången lyckats få av sig strumporna. Då hör jag bakom ryggen:
"Jävla termobrallor".
Jag vänder mig om och ser Fanny fajtas med sina hängslen som inte vill som hon.
"Men Fanny, så får man inte säga!"
"Lugn mamma, jag sa inte till dig".(!)
Till saken hör att jag nog svär lite för mycket. Fanny brukar säga till mig när det är något jag svär över och jag brukar då (argt)svara: "Det var inte till dig Fanny".
Min favoritsvordom är dessutom "jävlar". Jag kunde inte låta bli att skratta, då sa hon: "Mamma, jag säger bara så hemma, inte på dagis" precis som hon kunde läsa mina tankar om vad de skulle säga på dagis om hon satte igång. Kanske ska försöka svära lite mindre, men eftersom jag aldrig fick svära hemma när jag var liten så är det så många svordomar som vill ut nu (jag skyller på det).

Hur som helst så fick vi till en sådan här fin snögubbe med stenögon, morotsnäsa och en klädnypa till mun (man tager vad man haver). Lillasyster var inte lika pigg på att bygga snögubbe. Fanny har förutspått att snögubben har dött tills i morgon, vi får väl se:)

Do you speak english?

Nu är det ju nytt år och nya tag. Fick en liten baksmälla när jag inte ens fick komma på intervju på ett jobb jag sökt. Är helt säker på att det är för att jag har barn. En liten organisation på fyra pers. vill nog inte anställa någon som riskerar att vara hemma med sjuka barn. Men då vill ju jag såklart inte jobba där heller. (Snacka om fördommar, men nu känns det bättre). Jag koncentrerar mig nu på Tina T.
Jag har de senaste dagarna mätt, och mätt och mätt lite till på bodysar. Det visade sig att tillverkarens mått inte stämde överens med våra mått. De skickade en provbody som Lilly kunde ha hur bra som helst, som var en 62:a (2-4mån) och då var hon 9 månader. Så jag tyckte bara att de skulle byta ut måtten. dvs. att 62:ans mått blir min 74 o.s.v. Men det gick inte. De hävdar bestämt att vi har samma mått, så de skickade sin måttabell med en miljon mått som jag har mätt, storlek för storlek (med mammas hjälp, tack!). Nu ska jag bara sammanställa tabellen och skicka tillbaka. Men det är här min nervositet kommer in. Tänka om jag har missförstått deras tabell. Tänk om de har räknat med någon osynlig sömsmån (tror inte det, men man vet ju aldrig). Tänk om jag nu beställer 500 st bodysar och de är jättesmå för att jag missförstått. Då får jag säja dockkläder i stället. HJÄLP! Dessutom så sker ju all kommunikation genom mejl, på engelska. Visst jag kan engelska, men ord som mudd (wristlet) och sömsmån (seam allowance) är sånt jag fått slå upp i min tjocka engelska ordbok. Nu hoppas ju jag att min kontakt slår upp alla ord hon inte förstår i sin engelska ordbok, för hennes engelska är bedrövlig. De känns som att satsa alla pengar på roulett. Antingen eller liksom.

Undret har skett!

Det är ett under att vi äntligen har fått lite snö som jag och Fanny har haft ofantligt roligt i de senaste tre dagarna. Lilly med för den delen. Hon har åkt pulka med undertecknad och även med sin storasyster och tjutit av lycka. Tyvärr har det blåst en hel del och en inpackad orörlig bebis blir lätt kall, så idag fick hon vara hemma med sin pappa. Dagen till ära lånade vi min systers gamla bob (snowracer som vi säger här) och åkte gång på gång bara Fanny och jag. Kände mig som 10 igen. Rumpan är något öm efter hopp med stenhård plastpulka, men hjärtat är lyckligt:)

Det största undret som skett är nog att jag sedan fem dagar tillbaka slutat amma.
Vår härliga lilla 11 månaders har ju varit en riktig ammaholic, speciellt på nätterna. Hon har konsekvent VÄGRAT napp och välling så man har ju snällt fått ställa upp som snutta. Men så en dag för ungefär tre veckor sedan så hände det. Lilly började med napp. Nu tycker ni säkert att vi är tokiga som lär vår dotter att ta napp när hon inte haft det tidigare. Men jag försvarar mig med att säga: ÄNTLIGEN får jag lite mer sömn, lite mer hjälp på natten med att natta om. Hur gärna Micke än har velat amma så har hans håriga mjölkfattiga tuttar inte tilltalat Lilly ett dugg.
Det ska väl tilläggas att Fanny inte började med napp förrän hon var 9 månader, och då välkomnade vi det lika glatt. Hon hade (har) väldigt svårt att slappna av och komma till ro, men efter att nappen gjort sig hemmastadd i hennes mun så kunde hon slappna av några sekunder mer per dag och kanske sova en halvtimme längre. Nu har hon slutat med napp och det gick förvånansvärt lätt. Det var en stolt 3-åring som donerade sin ljusblå napp till kattungarna i somras. Jag räknar kallt med att vi om två år står där igen med lillasyster och helt utan tårar säger adjö till en trogen liten vän.
I samma veva som nappen blev livsviktig blev även vällingen lika livsviktig. Tack för det!
Och nu när man slutat amma så upptäckte jag att mina forna BH:ar blivit fem rum och kök för mina små trötta sillar till bröst. Ja, ja. Jag får ju i alla fall inte ont i ryggen av tung byst (gäller att tänka positivt). Dessutom kan man lägga hur många inlägg man vill. Jag älskar i alla fall mina bröst. De har födit upp två underbara små tjejer och skulle säkert göra det igen om vi känner att vi saknar vaknätter och barnbäck.
Kram
Tina

2007 vs. 2008

Då var 2007 till ända. Vi firade genom att bara vara hemma vi fyra. Jag, dagen till ära osminkad med en tröja som hade en fläck på magen. Micke okammad i en urtvättad, ostruken och något för kort och bred t-shirt. Fanny i alla kläder i hela garderoben (i omgångar). Favoriten var Klickskorna, blårutiga strumpbyxor med tillhörande gällivarehäng, rosa tyllkjol och en grön t-shirt med päron på. Allt kröntes med en prinsesstiara. Lilly fick hoppa runt i myskläder med matfläckar på. Som ni förstår ansträngde vi oss inte så mycket på den fronten. Annat var det med maten. Micke lagade en jättegod älggryta. Fanny konstaterade på en gång att man inte kunde äta älg. "Men älgkött kan man äta" sa jag. "ja, men inte hornkött och benkött, eller hur mamma" sa hon. Och det har hon väl rätt i.
När barnen gått och lagt sig la vi oss som två trötta sillar och kollade på film. När tolvslaget närmade sig väckte vi Fanny (som vi dyrt och heligt lovat några timmar tidigare), släckte ner i vardagsrummet och kollade på raketerna.

GOTT NYTT ÅR!

Vad har då hänt 2007?
Det allra viktigaste och största var självklart raketfödseln av vår andra dotter.
Men det har hänt en massa annat.
Mitt företag gick bättre än någonsin fast jag bestämt att inte marknadsföra mig eller annonsera. Fick en massa nya återförsäljare under sommaren (det tackar vi det dåliga vädret för).
Micke la sin firma på vilande och blev anställd på Skanska. Plötsligt så kommer han hem vid 16.00 varje dag och kan dessutom vara hemma med sjukt barn (har ju inte behövts när jag varit mammaledig, men snart ska jag börja jobba).
Och vi har köp tomt (eller lagt handpenning i alla fall).

Mina förhoppningar inför 2008:
Förutom att barnen och vi ska hålla oss friska och krya så:
ska jag försöka få ordning på min krånglande mage så jag kan gå upp i vikt minst 5 kg men helst 10. Igår hände det igen: En granne lägger huvudet medlidande på sned, klappar mig på kinden och säger: "Vad smaaal du är Tina". Vad ska man svara på det?
Har ni någonsin sett någon lägga huvudet medlidande på sned, klappa på kinden och säga: "Vad tjock du är". Tänk på det nästa gång ni kommenterar någon smal person. Den personen kanske inte alls trivs i sin smala kropp.
Jag hoppas också att mina bodysar blir populära och säljer bra, så att jag kanske får beställa fler innan året är slut.
Att jag får ett bra och roligt jobb (eftersom jag inte kan leva på Tina T. 100%)
Att mitt projekt med Isabell Norman Sällström blir en braksuccé.
Att jag ska få gå på många roliga kurser (älskar att gå på kurs).
Att husbygget går utan större missöden.
Att vårt nuvarande hus säljer till det pris vi vill.
2008 är även det år då jag går från att vara någon i 20-års åldern till någon som är i 30-års åldern. Jag är så himla vuxen, fast jag bara är 16. Fattar inte hur det går ihop.
2008 hoppas jag också blir det år då jag får en massa kommentarer på min blogg (hint, hint).
Kramar till er alla och hoppas ni vill fortsätta läsa:)