Ett högst ovälkommet brev damp ner i brevlådan idag. Det var från min läkare. Det stod att mina provsvar var tillbaka och att mina B12 och folsyre värden var låga.
Och vad är det med det då, tänker ni. Jo, med det resultatet så följde en remiss på gastroskopi. För er som inte vet vad det är, så är det en undersökning av strupe och magsäck, med kamera. Det är min största skräck i livet. Finns inget som jag blir mer rädd av. Tyvärr har inte läkarna röntgensyn. Var är Clark Kent när man behöver honom?
När jag för ett par år sedan låg och väntade på att bli inrullad till operation. Gallblåsan skulle bort, så satt ett par och väntade på att mannen skulle få göra just denna hemska undersökning. Själv kände jag mig lättad som "bara" skulle operera bort ett organ från min kropp. Nu har jag inte bara opererat bort ett organ, nu ska jag bli tvungen till denna tortyr. Är så rädd så jag skakar. Jag förstår samtidigt att jag kanske få en förklaring på mina ständiga illamåendeattacker, mina magsmärtor och avsaknaden av aptit. Jag vill göra undersökningen, jag vill bara inte vara vid medvetande när jag gör den. Kan man välja att få magen uppsprättad i ett kejsarsnitt (självklart efter samtal) så skulle det väl inte vara helt omöjligt att ge mig lite sövande medicin (självklart efter samtal). Jag tror nog att jag skulle överleva undersökningen, men minnet av den skulle ligga som en sprickfärdig finne i min själ, som när som helt skulle spricka och skicka mig till psykologen. Går gärna till psykolog, men jag ser då mina tusenlappar få vingar helt i onödan. När kallelsen kommer så är det jag som ska vara jobbiga patienten och kräva samtal innan. De ska vara MYCKET övertygande om jag så ska sätta min fot i det där undersökningsrummet. Men jag är sååå rädd.
4 kommentarer:
Du klarar det! Du har fött två barn och överlevt det. Jag gjorde det innan jag fött barn, utan lugnande medel och det gick så där. Inte bra men inte heller urdåligt. Gastroskopi är INTE roligt men det går över och jag kan tänka på det nu efteråt utan att falla i psykos ;-). Jag tror dessutom att det skulle vara lättare nu med erfarenhet av barnafödande. SÅ DU KLARAR DET, DU ÄR EN TUFF TJEJ! Fast naturligtvis (!) ska du kräva samtal om ev sövning om du känner behov av det!
Kram Petra
B12 och folsyrabrist brukar vara tecken på celiaki (glutenintolerans). Med tanke på att du skriver om andra magproblem så hopppas jag att dom kollar upp det!
Petra: Ja, jag får väl bita i det sura äpplet. Fast det där med barnafödande känns som en baggis. Fobier är ju inte alltid realistiska. Ska i alla fall KRÄVA lugnande.
Erika: Ja, jag ska kräva att de kollar upp ALLT när de ändå är där nere och rotar...gulp!
Hej vännen, jag förstår dig HELT och hållet. Har ju själv läkarskräck ända in i ryggmärgen och bad faktiskt till och med att få lugnande när jag skulle operera mitt nageltrång. Tyvär stod jag inte på mig ordentligt, och det hela blev en skräckupplevelse för mig, inte för att det gjorde särskilt ont, utanför att man är där helt i någon annans våld. Känns nästan lite som ett övergrepp. Jag röstar på att du ska stå på dig. Det är ingenting du ska behöva gå och gruva dig över, utan du ska istället fokusera och tänka på hur mycket bättre du ska må sen. Styrkekramar från norr!!
Skicka en kommentar