Undret har skett!

Det är ett under att vi äntligen har fått lite snö som jag och Fanny har haft ofantligt roligt i de senaste tre dagarna. Lilly med för den delen. Hon har åkt pulka med undertecknad och även med sin storasyster och tjutit av lycka. Tyvärr har det blåst en hel del och en inpackad orörlig bebis blir lätt kall, så idag fick hon vara hemma med sin pappa. Dagen till ära lånade vi min systers gamla bob (snowracer som vi säger här) och åkte gång på gång bara Fanny och jag. Kände mig som 10 igen. Rumpan är något öm efter hopp med stenhård plastpulka, men hjärtat är lyckligt:)

Det största undret som skett är nog att jag sedan fem dagar tillbaka slutat amma.
Vår härliga lilla 11 månaders har ju varit en riktig ammaholic, speciellt på nätterna. Hon har konsekvent VÄGRAT napp och välling så man har ju snällt fått ställa upp som snutta. Men så en dag för ungefär tre veckor sedan så hände det. Lilly började med napp. Nu tycker ni säkert att vi är tokiga som lär vår dotter att ta napp när hon inte haft det tidigare. Men jag försvarar mig med att säga: ÄNTLIGEN får jag lite mer sömn, lite mer hjälp på natten med att natta om. Hur gärna Micke än har velat amma så har hans håriga mjölkfattiga tuttar inte tilltalat Lilly ett dugg.
Det ska väl tilläggas att Fanny inte började med napp förrän hon var 9 månader, och då välkomnade vi det lika glatt. Hon hade (har) väldigt svårt att slappna av och komma till ro, men efter att nappen gjort sig hemmastadd i hennes mun så kunde hon slappna av några sekunder mer per dag och kanske sova en halvtimme längre. Nu har hon slutat med napp och det gick förvånansvärt lätt. Det var en stolt 3-åring som donerade sin ljusblå napp till kattungarna i somras. Jag räknar kallt med att vi om två år står där igen med lillasyster och helt utan tårar säger adjö till en trogen liten vän.
I samma veva som nappen blev livsviktig blev även vällingen lika livsviktig. Tack för det!
Och nu när man slutat amma så upptäckte jag att mina forna BH:ar blivit fem rum och kök för mina små trötta sillar till bröst. Ja, ja. Jag får ju i alla fall inte ont i ryggen av tung byst (gäller att tänka positivt). Dessutom kan man lägga hur många inlägg man vill. Jag älskar i alla fall mina bröst. De har födit upp två underbara små tjejer och skulle säkert göra det igen om vi känner att vi saknar vaknätter och barnbäck.
Kram
Tina