Sista dagen!

Tio minuter kvar på detta år, måste hinna med ett litet inlägg. Sammanfattningen över året får komma senare.
Denna sista dag har varit...som vilken annan dag som helst. Micke har jobbat (med skeppsvägen i stället för det nya fina huset vi nu bor i), jag har min första mensdag med tillhörande åskhumör. Flickorna har trotsat och krånglat....men på något sätt hart det varit perfekt. Kvällen har vi tillbringat tillsammans bara vi fyra. Vi bytte ut den vanliga fläskkotletten mot älgfiléer, men mer festligt än så har det inte varit. Förutom att Fanny fick vara uppe och kolla på hyrfilm med sin föräldrar, med en stor skål chips, liggande i vår säng (och få smula i sängen, tänka sig vilken lycka va?) Annars har det varit så skönt att ha helt ofixat hår, inte bry sig om man kliar sönder den där plitan i ansiktet, och inte brytt sig om fläcken på koftan....i ett alldeles nybyggt hus med familjen....aaaahhhhh.

GOTT NYTT ALLIHOP!

En riktigt GOD JUL!

God jul till alla mina läsare. På grund av den här hektiska flytten så har inte ett enda julkort lämnat det här hemmet, så jag har fixat ett elektroniskt i stället. Den kan ni se här. Ha lite tålamod, kan ta någon minut att ladda ner.
Nu har vi bott här i en vecka, och vi trivs verkligen. Vi börjar sakta men säkert komma i ordning. Skeppvägen börjar även det sakta men säkert tömmas.
Jul pyntet har fått ligga kvar i sina lådor ända tills idag faktiskt. Fanny har flera gånger suckat och sagt: Alla har julfint utom viiii:(, men det har faktiskt inte hunnits med. Men dagen till ära köpte vi en dyr, alldeles för kort, alldeles för tjock, men alldeles underbar gran, som vi tre flickor dekorerat. Den var så tjock att belysningen inte räckte till, och 15 meter glitter inte heller riktigt räckte till, men den blev så fin. Så äntligen känner jag en liten julpirrning i magen. Men tyvärr får jag inga julklapper. Fick en ny mobil av maken för tre dagar sedan, då min kraschat totalt. Fanny har tydligt informerat mig om varför jag inte får några julklappar: "mamma, det är för att du inte är så snäll ganska ofta, du skriker och svär, då får man inga julklappar". De orden har gett mig ännu sämre samvete, och det har inte hjälp av att hon påpekat det ungefär 100 gånger under dagen. Nej nu ska jag smälta lite choklad, ställa ut julgröt till tomten,
och sätta snören på alla julklappar (fast jag borde sova).
Ha nu en riktigt god jul.

Nu har katterna flyttat.

I dag tog jag bilen med två stressade, missnöjda och rädda katter till Värmdö. Min älsklingar har flyttat. Jag satte klockan på 06.30 och tog mig "hem" till Skeppvägen vid 07.30. I handen hade jag den lånade transportburen. Kände ännu starkare att båda två inte skulle få plats i samma. Dessutom så var de som hala ålar när man satte de i buren. En katt in, nästa katt in och den första ut, om och om igen. Svettades. Till slut började jag gråta. Kerstin blev så arg på mig, så jag bröt ihop. Ringde till Micke som ett litet barn med tårarna strömmande. Till slut kom jag på att hundburen som fortfarande inte sålts på blocket stod på altanen, så Bosse fick åka i en stor hundbur.
Skrev ut en vägbeskrivning på eniro och begav mig med två högljutt mjauande katter i bilen. Åkte fel ungefär tre gånger, p.g.a. bristande eller felaktig vägbeskrivning från eniros sida, så den planerade timmeslånga resan blev till en och en halv. Fram kom vi och en förväntansfull familj väntade.
Bosse, som förmodligen inte har alla hästar hemma, strosade runt som vanligt och kelade med alla medan han glatt spann. Kerstin, min lilla flicka, kröp på låga ben och gömde sig under sängen. Det var det sista jag såg av henne. Hennes bror följde henne efter en stund och där satt de, min första barn, medan deras mamma vände på klacken och åkte en timme åt andra hållet för att inte komma tillbaka.
Känner mig som en svikare, och hoppas med HELA mitt hjärta att de trivs.
De fattas mig!

Första natten....

Nu har vi sovit på Blåklintsvägen för första gången....och det blev inte alls som jag tänkt mig. Huset är ISKALLT, t.o.m. för mina varmblodiga familjemedlemmar, så ni kan ju tänka er hur mycket jag frös. Ventilationen är för bra...hmmf. Så ett samtal till ventkillen blir det idag. Fanny sov dock som en stock hela natten och väcktes av lillasyster i morse. Lillasyster däremot valde att inte tycka att det var så bra med nytt rum och ny säng. De första två timmarna sov hon lika vackert som storasyster, men sedan började det, missnöjet. Först som lite missnöjt gnäll, sedan som lite högre skrik och på slutet illskrik med tillhörande missnöjessparkar i sin kudde. Först ville hon inte sova, så efter en halvtimme tog vi in henne till oss. Då ville hon bara sova på mig, men efter en kvart kändes det som alla revbenen gått av så det gick inte. Sova på pappa var INGET alternativ fick vi erfara. Sedan ville hon "sova Fanny", efter att sovit i Fannys rum i tre veckor så känns det ju tryggt med storasyster, men i hennes 80 cm säng får hon inte plats. Efter någon timme tassade jag och missnöjet tillbaka på iskallt golv in till henne, där vi till slut somnade. Det var självklart inte meningen att jag skulle ligga kvar, men en utmattad mamma sover var som helst, t.o.m. på 30-40 cm i en stenhård barnsäng i järn. Jag kan ju meddela att min kropp har en värk idag som jag inte önskar någon....bättre lycka i natt.

Nästan.....

Tanken var ju att vi skulle flyttat i lördags, men....Tiden räcker inte alltid till. Golven täcktes inte av förrän vid sjutiden på kvällen och då skulle allt städas. Rörmokaren var klar 23.30, ungefär samtidigt som jag var klar med städningen, då sov våra barn redan i sina sängar hemma på skeppsvägen. Det konstiga är att jag inte är ett dugg ledsen för att flytten har skjutits upp. Jag är bara sååå trött. Jag har aldrig stressat så mycket i hela mitt liv. Tålamodet är obefintligt. Det visade sig inte minst när jag och min mamma satte ihop Ikeamöbler med två övertrötta barn. Jag har aldrig svurit så mycket, mammas öron höll på att ramla av, hon är en sådan som aldrig svär. Men då var det mycket "helvetesjävlar" må ni tro. Även denna morgon blev det en del onödigt fula fraser. Tjejerna har haft sitt luciafirande idag på dagis. Vi var minst sagt lite sena. Mamma Tina HATAR att komma för sent. Mamma Tina stressar upp sig alldeles för mycket nu för tiden. Mamma Tina skriker på sina barn. Mamma Tina kommer få magsår!
Det gick bra, vi kom precis på minuten. Micke kunde inte föja med. Han skulle ha utbildning på jobbet....just när tjejerna ska lussa och mamma Tina nästan gråter när minsta lilla går snett.
Tjejerna har i alla fall fått sitt efterlängtade badkarsbad, lyckan var total, så allt går inte snett.
Dagen till ära är jag ledig och ska göra något nyttigt. Vet bara inte var jag ska fortsätta. Ska jag packa lite till, eller ska jag åka upp med det jag redan packat så det inte är så mycket kartonger stående här?
Jag behöver semester!!!!
Imorgon kommer vi sova på blåklintsvägen för första gången!

Utlovade bilder!

Mitt favoritrum, med badkaret som fyndats på "tradera". Jag är mycket nöjd!


Lilla badrummet i "rätt" kakel.


Vårt kök börjar ta form. Tapeterna och kaklet är på plats, likaså stommar, bänkskivor och diskbänk.
Här kommer bilder som jag lovat. På lördag går det första flyttlasset, så nu är det än mer stress. Har varit idag på min arbetsplats och köpt ännu en kommod och ett tvättställ, denna gång till det lilla badrummet, svängde förbi Bauhaus också och köpte handtag till alla innerdörrar, det blir så mycket lättare att öppna dörrarna kom vi på.
Själv har jag blivit lite renoverad idag också, håret är klippt och slingat, så nu hoppas jag att inga mer arbetskamrater skrattar åt min frisyr:). Klippte mig senast i april och slingade senast i januari, så det var verkligen på tiden.
Nej något längre inlägg blir det inte, Lilly sitter i mitt knä och pladdrar, så det är lite svårt att koncentrara sig.

Inga bilder än.....

Var en sväng upp till huset för att tjejerna skulle få säga godnatt till sin pappa. (Lilly bröt ihop totalt igår när middagen serverades och pappa inte var hemma, dessutom satt mammma på pappas stol vilket var helt uppåt väggarna. Tårarna rann upp mot 15 minuter innan vi slog pappa en signal.) Så jag tog det säkra före det osäkra och åkte dit. Vad fint det blir. Hade tyvärr igen kamera, men fasiken. Ska jag bo där? Ska jag som är så stökig av mig bo i det där fina huset? Ja tydligen. Nu får jag verkligen anstränga mig (eller vi får anstänga oss) att hålla ordning. Men det blir väl ingen konst med så stora klädkammare. Min favorit är stora badrummet med det fina badkaret som jag inte blev blåst på ett dugg. Rummet är enormt, och det rutiga golvet blev såååå snyggt. Den högglansiga granitmosaiken i lilla badrummet är inte fy skam heller, och med nytt kakel på väggarna är det precis så lyxsigt som jag sett framför mig. Ahhhhh.
Men....stress är bara förnamnet. Micke stressar och överarbetar nog flera hundra procent mer än jag, men jag känner mig så trött. Jag LÄNGTAR tills vi får umgås igen. Bara vara två föräldrar som lägger barnen, eller lagar mat, eller diskar.
Men vi har det mysigt jag och tjejerna. Favoriten nu är att dansa till just den här låten. Då kan ingen av oss sitta still. Om och om igen spelar vi den. (Tips: höj volymen för rätt känsla)
På återseende.