Min stora stora tjej, blir ibland så väldigt väldigt liten. Idag jobbade Micke över vilket medförde en middag utan pappa hemma. Jag bytte plats så Lilly hamnade i mitten och jag och Fanny satt mittemot varann. Då fylldes äldsta dotterns ögon med tårar och underläppen började darra.
"- Varför vill du aldrig sitta bredvid mig? Bara Lilly".
När fadern är hemma sitter jag alltid bredvid henne, men eftersom en tvååring dräller och kladdar mycket mer än en snart femåring så bytte jag plats, vilket jag också förklarade. Men hur jag än försäkrade henne om att jag jättegärna satt där bredvid henne, men av praktiska skäl nu satt på pappas plats så riktigt kände jag hur kniven skar i hennes lilla hjärta.
Det blev ju dessutom inte bättre av att lillasyster satt och sa med retsam röst:
"- Mamma sitter bjevid baja MEJ!".
Så...
Trots värkande rygg och trötta ögon har jag sytt en överraskning till min lilla stora tjej. En röd mössa, precis som hon ville ha, och dessutom har jag strykt på en krona av strass som hon nästan gett upp om att tjata om att få på något klädesplagg. Så i morgon bitti när hon stiger upp så ligger den där på köksbordet och glänser. Bara till henne, inte till lillasyster.
För hon är lika viktig och värdefull och jag älskar henne av hela mitt hjärta, min stora lilla tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar