En god morgon?

Ja, vad säger man? I morse hade jag sovmorgon. Det var tänkt så i alla fall. Efter 8 dagar på rad i det stora varuhuset, så var det så äntligen min tur att få sova. Men... jag har ju som bekant barn. Den stora dottern sov lydigt i sin säng, men det lilla behagade vakna 05.17. Är inte det kriminellt?
Då tackar jag min lyckliga stjärna att jag deckade i Fannys säng kl. 20.00 i går kväll. En halvtimme senare släpade jag mig över till min egen säng, satte på TV:n och somnade bums. Blev väckt, efter stor ansträngning, av maken som undrade om jag svimmat runt 22.00-tiden. Varpå jag hastigt borstade tänderna och tvättade bort utsmetat sovsmink innan jag deckade igen. Så trots tidig timma så känner jag mig någorlunda utvilad, men tänk vad utvilad jag hade varit om jag fått sova till 07.00.
God morgon!