Värre kunde bli värst.

Ett plågat barn. Fick för övrigt kasta glassen eftr att fotot togs.


När vi inte trodde att det kunde bli värre, så blev det värre.
Hela gårdagen inkl. hela natten har Fanny srikit:
"DET GÖR OOOOONT, AAAAAAAJ, AAAAAAAJ".
Det är vänster öra som har värkt.
Jag har pratat med sjukvårdsrådgiviningen ett antal gånger och vi har levt 4 timmar i taget (vilket är tiden mellan alvedondoserna). Jag har märkt på henne att hon mått väldigt dåligt då hon tackat nej till glass, hon har i stort sett levt på saft i ett dygn, eller saft med alvedon i. Sedan vid halv sjutiden igår då värkte det sönder, aj, aj, aj.
Nu ska jag försöka mig på konststycket att få en tid på Bålsta Vårdcentral, och det är inte det lättaste. Det är bland det omöjligaste som finns.
Det var som när jag hade ett igensvullet värkande öra hela helgen, och tålmodigt väntade till måndagen, och fick höra att det inte fanns några tider. Säger dom så idag, så kommer Fanny hoppa ut genom fönstret och hoppas att landa på något vasst och farligt. Hon har redan "gett upp":
"Jag kommer ALDRIG bli frisk, varför jag mamma."
Då känner man sig maktlös.
Allt det här kryddas av att lillasyster har hög feber också. Fick ringa hem Micke ett antal gånger igår när jag själv inte räckte till.
Idag är det 12:e dagen med ett eller flera sjuka barn hemma. Give me a break!