Här intill ser ni ambitionen och verkligheten, det svider att jag inte lyckades.
En sak måste jag avråda er ifrån. Använd inte karlssons klister till att sätta ihop pepparkashus. Det fungerar inte. Så ja, jag smälte socker, och ja, jag brände mig så jag svor så öronen blödde. Sen gick självklart en av väggarna av innan jag fått ihop allt. Sen orkade jag inte sätta in gelatinbladen som fönster så dem har jag köpt i onödan. Började i alla fall dekorera med min inhandlade kristyr på tub och hade gjort ett lite mindre hål den här gången så att det inte skulle komma så mycket. Inte visste jag att jag var lika stark som hulken, för rätt som det var så sprack tuben i överkant och allt rann ut över min hand. Den välbekanta ilskan började röra på sig i magen. Tvingade Micke att göra en strut av smörpapper innan kristyren skulle stelna. Han lyckades inte så bra och jag skällde väl en del på honom för det. Till slut lyckades han väl, men då hade kristyren stelnat. Fick ut resten ner i struten efter mycket om och men (och en del svärord). Men struten var för smal så det kom bara upp bakvägen. I detta läge håller jag på att slänga pepparkashuset i väggen, varpå Fanny klappar mig på armen och säger:
- Men mamma, nu lugnar du ner dig!
Micke åker till affären för att köpa ny kristyr och jag kommer på att jag tog den sista på morgonen. Jag vet att de har en hel hög med rosa kristyr ( som är så jäklans fult och som dessutom skär sig till den bruna pepparkasfärgen ).
Vad tror ni händer?
Vårt pepparkakshus blev ett exakt sånt fult som jag verkligen inte vill ha i mitt hus, med rosa kristyr och godis utslängt lite här och var. Mitt designhjärta gråter, men mitt mammahjärta ler nöjt. Fanny tyckte det var otroligt vackert, "för rosa är ju så fint mamma". Jag ska nog bygga ett pepparkashus i keramik i stället som man aldrig behöver smälta något socker till.
Från en helt slut mamma som överlåter pepparkakshusbygge till någon annan framöver.
Någon som anmäler sig frivilligt?
Kram
Tina
2 kommentarer:
Hahaha... Fantastiskt kul att läsa! Keep up the good spirit!
Hi hi hi...
Vi gjorde också ett pepparkakshus i helgen men vis av andras försök tidigare så hade jag inhandlat en färdig "stuga" istället för att försöka mig på att baka ett från scratch. Maken fick sätta ihop det och sedan skulle jag och Simon pynta det. Efter att jag kämpat med den årsgamla (eller kanske två år gamla till och med...) kristyren i ett par minuter och "några" gånger sagt till Simon att "vi sätter dit nonstop när mamma fixat det vita" med alltmer ansträngd röst så blev jag ensam kvar i köket. Alla försvann liksom... vet inte om det var mitt språkbruk och svetten som lackade som gjorde det.
När jag i alla fall bytte till den nya kristyren jag köpt (för någon vecka sedan, medan det fortfarande fanns vit kristyr kvar!) så gick det lättare. Men jag fick i alla fall pynta resten själv. Så jag vet inte vad jag ska använda för ursäkt för utseendet på vårt peppis-hus... Det har ju inte varit några barn framme på det!
Skicka en kommentar