Liemannen är här! Nämligen vinterkräksjukan. Efter en morgon med bl.a. den här spindeln i skåpet (hjälp) så fick vi vända i dörren på dagis idag eftersom flera blivit sjuka igår. För mig är verkligen vinterkräksjukan detsamma som döden. Finns inget värre. Känner mig förföljd. Känns som man är med i ett spel där man antingen får leva eller dö. Kan heller inte låta bli att känna efter om jag inte mår lite illa, eller om den oskyldiga fisen är förstadiet till diarré.
Mina julstädningsplaner grusades ju lite också när Fanny fick följa med hem, men jag har varit ruskigt effektiv idag. Känner mig som värsta hemmafrun. Har skurat spisen med mitt favvomedel svinto. Tagit isär ungsluckan och skurat varje glasskiva för sig (tre stycken). Är faktiskt impad över mig själv. Jag har tvättat och manglat, lagat lunch och bakat pepparkakor. Pepparkakorna tog vi till Mickes jobb och bjöd på (Fanny åt sälvklart flest).
Har planer på att hinna skura duschen också innan dagen är slut. Jag tror att allt känts så lätt idag för att vädret varit underbart. Iskallt och sol. Ljust och härligt inne och så får man se en sådan här härlig himmel när mörkret är på väg. Då suckar jag med ett fånigt leende på läpparna. Liemannen är inte välkommen in hos oss.
1 kommentar:
Håller tummarna för att ni slipper vinterkräksjukan. Här har vi precis haft någon variant av den hela familjen. Inte roligt! Nu håller vi tummarna för att mina föräldrar inte åkt på den (de var ju barnvakt i fredags, samma dag som jag senare på natten fick bosätta mig inne på toaletten) så att julafton inte blir som vi planerat.
Vi har stor och högtidlig nedräkning varje morgon (och femtielva gånger till varje dag) till jultomten, julafton och janssons frestelse som man enligt Simon ska äta just då. Inte för att han ens kommer att smaka den men han har i alla fall hjälpt till att strimla potatisen. ;-)
Skicka en kommentar