Jag hade ju lovat Fanny att vi skulle baka ett pepparkakshus, så igår skred vi till verket. Jag hade hittat ett jättefint slott som mall i min favorittidning Allers. Jag vet att mitt Allersberoende ökar min faktiska ålder med ungefär 40 år, men den är så bra! Skulle bli genuint superglad om jag fick en prenumeration i julklapp. Hur som helst så satte vi igång efter dagis igår. Vi kavlade och donade och det gick faktiskt ganska bra, ända tills delarna skulle in i ugnen. Delarna svullnade upp så de såg ut att ha fått en allergisk chock. Jag sänkte värmen, för det gör man ju när man bakar annars om det sväller. Men tydligen inte med pepparkakor. Nej nu svällde de i alla fall, fast de fick ingen färg i stället. Ja, ja, tänkte jag. Vi får väl ha ett pepparkashus med lite omfång. Fanny bakade vanliga pepparkakor och gjorde prinsessor, hajar och taxar och åt en hel del deg, precis som det ska vara.
Jag gräddade klart och två pepparkasdegar var därmed slut. Micke kom hem och frågade:
- Ska det inte vara något tak eller?
Fan, jag hade glömt takdelarna och pepparkasdegen var slut.
Jag fick ta mig till Ica och inhandlade samtidigt färdig kristyr på tub och kände mig mycket nöjd. När barnen låg i sina sängar började jag dekorera sidorna med kristyr (mycket lättare innan man satt ihop huset). Men tror ni att det är lätt att ha på kristyr? NEJ!
I Allers så måste de använd sig av någon superkonditor för hur jag än bar mig åt så såg det ut som ett barn hade dekorerat.
Jag kände hur ilskan dansade runt i magen. Sen tog självklart kristyren slut.
Dessutom så blev pepparkakorna aldrig riktigt hårda, samma sak förra året när jag tänker efter. JAG BLIR SÅ ARG, för jag är faktiskt duktig på att baka i vanliga fall. Ringde mamma och rådfrågade. Hon tyckte jag skulle göra en deg från grunden och inte köpa en färdig, men jag är väl ingen superwomen heller?
Så idag när jag lämnat på dagis så köpte jag det där färdiga, tråkiga pepparkakshuset som ser ut som en sommarstuga och inte som ett slott. Sen ska jag limma ihop det med karlssonsklister så jag slipper bränna ihjäl mig på bränt socker. Sen ska Fanny få gå lös på det med Non-stop. Och då blir det dekorerat av ett barn:)
Kram
Tina
1 kommentar:
Hej, kära dotter!
I viss mån kan jag känna igen mig.
Ett pepparkakshus är inte lätt att sätta ihop för man får ju aldrig rutin på det eftersom man bara gör det en gång per år.
Jag har istället gjort julgodis vilket inte heller är så lätt när kokhet smet ska ner i pyttesmå formar som bara ramlar omkull. Och om de inte ramlar så rinner eller droppar det smet utanpå istället.
Nästan varje jul brukar jag göra knäck som ingen äter så i år riktade jag in mig på nytt julgodis men fortfarande i små formar. Jag undrar fortfarande varför jag utsätter mig för det igen. Hur som helst har jag blivit "tokig" i mörk choklad som jag tidigare hatade. Det gäller att vänja sig långsamt. Jag kokade hallon och grädde med lite fruktsocker och blandade sedan i fin 70% mörk choklad. Mums... det är faktiskt ett GI-recept tro det eller ej. Sen har jag gjort pepparkakskola, jättegott men tyvärr så släpper inte kolan formen så man får slicka i sig den men var gör det när det smakar bra, ja ska sanningen fram så har kolan inte stelnat riktigt.
Kramar från en som kämpar på med bak och dylikt.
Mamma
Skicka en kommentar